Rektorsbloggen

Vi har haft det första mötet i den nyinrättade utbildningsnämnden, UN. Det handlade förstås mest om att lägga grunden för nämndens arbete med utbildningsutbudet; vilka utgångspunkter och beslut vi ska arbeta efter, vilket uppdrag och ansvar UN har och hur vi ska planera vårens arbete. Det kändes bra, ett gäng erfarna lärare och studenter som har långsiktig utveckling av utbildningskvalitet på SLU som mål. På fakultetena håller man på att tillsätta ledamöter i programnämnder och därefter ska programstudierektorer utses.

 Vårterminen blir intensiv för många lärare, studenter och utbildningsadministratörer för att vi ska få till ett samlat förslag på programutbud för läsåret 2015/16 inför styrelsemötet i juni. Det vanliga jobbet ska ju också göras! Men gör redan nu en notering i almanackan om ett stormöte om utbildningsutbudet onsdageftermiddagen den 28 maj.

I torsdags var universitetsledningen på besök i SLU:s slakteri i Lövsta. Slakteriet drivs av ett kommersiellt företag och vi har egna lärare som undervisar veterinärstudenter mitt i deras verksamhet. Under förmiddagen gick vi runt och tittade och pratade med lärare, slakteripersonal och studenter. Undervisningen i livsmedelshygien är viktig i utbildningen – alla veterinärer ska kunna jobba som besiktningsveterinärer. Vi fick intrycket att undervisningen fungerar bra, men skälet till att vi besökte slakteriet var främst att det finns problem med djurskydd och byggnadsfunktioner. Studenterna pekar på felaktigheter i byggkonstruktionen som ger problem för djur och personal vid avlastning och drivning av djuren. Vi håller med dem om att det inte är acceptabelt, och lovar  att undersöka alla möjligheter för att förbättra situationen. Steg ett är att lista vilka förändringar som behövs och som är önskvärda, för att i nästa steg sätta in de åtgärder som behövs. Tack för ett välorganiserat besök – det är viktigt med en ökad förståelse mellan den akademiska och den kommersiella verksamheten.

Lena Andersson-Eklund

Vicerektor, utbildning

För SLU kom år 2013 att handla mycket om organisationsförändringar och andra mer interna frågor. Under 2014 kommer istället vår samverkan med sektorerna och andra delar av samhället att stå mer i fokus. Denna ökade omvärldsorientering gäller inte bara SLU utan också för Sveriges övriga lärosäten. En anledning till ett ökat samverkansintresse är att regeringens senaste forskningspolitiska proposition presenterar ett antal åtgärder för att stärka förutsättningarna för universitet och högskolor att ta ansvar för sin (samverkans)uppgift och att verka för nyttiggörande av forskningsbaserad kunskap. Regeringen har givit VR i uppdrag att utreda och lämna förslag som gör det möjligt att fördela anslag till lärosäten innefattande kollegial bedömning av kvalitet och prestation i forskning, inkluderande såväl vetenskapliga bedömningar som bedömning av dess relevans och nytta för samhället. I framtiden kan alltså prestation och kvalitet inom samverkan påverka vårt statsanslag på samma sätt som vår andel av Sveriges vetenskapliga publicering och externa forskningsanslag redan idag påverkar anslagets storlek.

Vinnova fick i uppdrag att i samråd med VR, FAS och Formas, utforma metoder och kriterier för bedömning av prestation och kvalitet i lärosätenas samverkan i termer av relevans och nyttiggörande av forsknings-baserad kunskap samt utifrån dessa genomföra en utlysning och i konkurrens mellan lärosäten fördela medel.  Som ett resultat av en sådan utlysning har SLU fått över tre miljoner kr i Vinnova-anslag för att utveckla samverkanslektorernas arbete. Detta innebär  bl a internationell benchmarking vid Cornell, Wageningen och University of British Colombia som alla är partneruniversitet i Global Challenges University Alliance. Vi deltar också tillsammans med åtta andra svenska lärosäten i Vinnova-projektet ”Kunskapsutbyte och Lärande om Strategisk Samverkan”. Vår roll är att bidra med erfarenheter från utvecklingen av ett nod-baserat SLU Partnerskap. Tanken med detta nya initiativ är att vi skall bli mycket bättre på att utnyttja att vi finns på många platser i Sverige. Ett antal campus, stationer mm kommer då att bli noder för olika regionala kunskapsbehov och samtidigt vara ingång till SLU:s samlade kompetens.  Det skulle kunna beskrivas som:
Ett SLU – många kunskapsportar.

Det övergripande målet för SLU:s samverkan är att ”Vetenskaplig kunskap skall bidra till ett uthålligt nyttjande och en god förvaltning av de biologiska naturresurserna”. Samverkan med omvärlden skall också utveckla vår egen utbildning och forskning och bidra till att medborgare, media och politiker får ökade kunskaper om de biologiska naturresurserna.

Under förra veckan deltog kollegor från samtliga fakulteter vid ett Vinnova-seminarium för att diskutera modeller som beskriver lärosätens samverkans-mönster. En slutsats blev att framgångsrik samverkan kräver både strategi, organisatoriska strukturer och en kultur som stimulerar till aktiv kontakt med det omgivande samhället. SLU har ovanligt goda förutsättningar att komma väl ut vid en jämförelse av svenska lärosätens samverkan. Ett exempel är att vår omfattande verksamhet inom fortlöpande miljöanalys bygger på en nära samverkan med myndigheter för att förse dem med kunskapsunderlag för olika miljöåtgärder. Denna typ av samverkan, ”science to policy (to science)”, var
temat för ett mycket intressant seminarium som anordnades av Future Forest programmet i förra veckan.

De finns också röster som är kritiska till lärosätenas omvärldssamverkan och nyligen publicerade Svenska Dagbladet en sådan debattartikel
”Rop på samverkan 
kan leda till korruption”. Artikeln tar upp ett antal viktiga frågor kring forskningens oberoende och dess förmåga att kritiskt granska olika företeelser i samhället. Dessa tankegångar är också viktiga att ha med när vi under våren skall utforma ett nytt SLU-övergripande styrdokument för samverkan. Dokumentet skall ta utgångspunkt i verksamhetsidén och vår nya värdegrund för SLU. Den senare utgår från värdeorden Vetenskaplighet, Kreativitet, Öppenhet och Ansvarstagande. Begrepp som väl fångar SLUs ambitioner för vår omvärldssamverkan.

Johan Schnürer

Det är alltid en speciell känsla tycker jag, när man för första gången skriver det nya årtalet. Lite hisnande, ett nytt år igen, så fort det gamla gick!

Men även om det gångna året ligger bakom oss kan vi inte helt släppa taget om 2013. Ett omfattande arbete med att rapportera vad som åstadkommits under året har startat och ska godkännas av styrelsen på mötet den 19 februari för att därefter tillställas regeringen. På ledningskansliet jobbar man nu för fullt med att ta in underlag från olika håll och sammanställa de data som ska ingå i årsredovisningen. Det handlar om våra tre huvudområden forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys förstås och därutöver är det en mängd uppgifter om de mer administrativa delarna och inte minst ekonomin som ska sammanställas. Det som är lite märkligt är att årsredovisningen för 2013 ska godkännas av vår nya styrelse – som alltså inte är densamma som under 2013. Men det är inte alls unikt för SLU – detsamma händer för alla myndigheter det år som styrelsen förnyas. Och det brukar fungera!

Vad som ska hända under 2014 är förstås till viss del förborgat även om vi till stora delar redan har pågående verksamheter och planer framtagna för olika satsningar. Det vi också vet, är vad regeringen specifikt förväntar sig av oss. Regleringsbrevet, som kommer strax före jul, är det verktyg regeringen använder sig av för att styra sina statliga myndigheter och tala om vad man förväntar sig att det statliga basanslaget ska användas till. SLU:s regleringsbrev för 2014 finns att läsa på medarbetarwebben. Uppdragen kan vara mer eller mindre detaljerade. Sedan ett antal år tillbaka är trenden dels att vara sparsam med uppdragen, dels att vara ganska öppen i sina skrivningar för att ge universiteten möjlighet att göra egna bedömningar om hur medlen ska används på bästa sätt. Det brukar fungera ganska smärtfritt eftersom vi för det mesta är med i diskussionerna innan förslagen hanteras inom regeringen, dock får vi ibland negativa överraskningar! I de ursprungliga tankarna om en stiftelseform för universiteten ingick att regleringsbreven skulle ersättas av någon form av avtal mellan staten och lärosätet. Vilket skulle innebära en större autonomi jämfört dagens situation där universiteten jämställs med statliga myndigheter i allmänhet trots stora skillnader i verksamhet. Något att fundera på inför ett eventuellt nytt förslag om stiftelser från regeringen!

Välkomna tillbaka och god fortsättning till alla medarbetare och studenter!
Lisa