Rektorsbloggen

Ett säkert vårtecken är när det är dags för professorsinstallation på SLU! Den 3-4 april fick vi vara med om spännande utflykter i vetenskapens värld när 13 nya professorer installationsföreläste. Vädergudarna var på sitt allra bästa humör och solen flödade in i Loftets hörsal där kollegor, släkt och vänner samlats för att lyssna och gratulera. För de som inte kunnat närvara personligen finns också chansen att lyssna via webben på samtliga föreläsningar.

På fredagskvällen installerades de nya professorerna enligt gällande ceremoniel och därefter avslutades installationsfestligheterna med middag och dans. Det är en av rektorsämbetets absoluta höjdpunkter när man får uttala orden ”ni är härmed installerade som professorer vid SLU”. Det är värdigt och högtidligt och det är en eloge och en erkänsla till de nya professorerna som arbetat hårt under en lång tid för nå akademins högsta anställningsform!

I början av veckan kom en uppdatering från IPCC om var vi står i klimatfrågan. Här sägs bland annat att livsmedelsproduktionen kan komma att minska med upp till två procent per decennium medan efterfrågan på mat i stället ökar med 14 procent per decennium.

För att möta de här utmaningarna behövs vetenskapligt baserad kunskap som kommuniceras till våra beslutsfattare. SLU är väl rustat för den uppgiften. Hos oss kan forskningsresultat inom jord, skog, mark, vatten, djur och natur sammanföras till kunskapssynteser som kommer näringar och samhälle till del. Våra nya professorers huvudsakliga uppdrag är att öka kunskapen om våra biologiska naturresurser och hur vi nyttjar och förvaltar dem på ett hållbart sätt, och att bidra till att kunskapen blir känd.

Avslutningsvis kan jag bekräfta – för er som redan misstänkt det – att våren i år faktiskt är ca en månad tidigare än tidigare år. Detta vet vi genom de rapporter om vårtecken som samlas på våra hemsidor genom naturenskalender.se och artportalen.se.  SLU bidrar genom egen och andras försorg i god samverkan med det omgivande samhället.

Lisa Sennerby Forsse

I veckan som gick träffades SUHF:s förbundsförsamling i Blekinge Tekniska Högskolas lokaler i Karlskrona. Bland frågorna som avhandlades är det särskilt tre som är av stor vikt. Det gäller ”Den högre utbildningens användning”, dvs. vem utbildar vi för? Nästa viktiga fråga är våra utvärderingssystem som ska ligga till grund för resursfördelningen till våra lärosäten och den tredje är en fortsatt utredning om ökad självständighet.

Frågan om vem vi utbildar för är mångfacetterad och komplex. Diskussionen rörde sig framförallt kring tre begrepp nämligen bildning – utbildning – matchning. Studenterna ska förutom att få kunskap om det område utbildningen gäller, även kunna tillgodogöra sig ”bildning”. Med matchning avses hur nära yrkeslivet utbildningarna ska vara. Bildning kan tokas som att utbildade studenter ska besitta en generell förmåga att växla perspektiv, vidga sina ramar och se nya möjligheter på sina arbetsplatser, s.k. generisk kompetens. Men det kan även tolkas som att det handlar om fria studier utan en definierad arbetsmarknad eller en given profession. Matchning handlar om att de färdigutbildade studenternas kompetens ska svara mot de direkta behov som arbetsmarknaden har. Vilket kan medföra en ”inlåsning” och förhindra utvecklingen hos arbetsgivaren. Ett argument är att matchning är relevant främst när det gäller yrkeshögskolan, medan högskolan bör bjuda ett visst motstånd mot näringslivet när de kräver skräddarsydd kompetens. Diskussionen är högst relevant för SLU, när vi nu är i full gång med att se över och förnya utbildningsinnehållet i våra program och kurser.

Nästa fråga var den om det nya system för forskningsutvärdering som Vetenskapsrådet fått regeringens uppdrag att utarbeta. Det handlar alltså om underlag för att fördela 20 procent av statsanslaget mellan forskande lärosäten. Regeringen vill att det ska innefatta både peer review och mer klassiska instrument som bibliometri, antal doktorsexamina och externa medel. Förslagen har hittills inte varit tillgängliga för andra än de sju utsedda rektorer som utgör en slags referensgrupp till VR. Några av rektorerna i referensgruppen gav en kort muntlig information under mötet, och var i sin tur missnöjda med hur lite de utnyttjats som referensgrupp. Frågetecknen är många, särskilt vad gäller peer review delen, hur ska det gå till? Vad kommer det att kosta? Ska det ersätta våra egna utvärderingar? (Typ KoN). VR har kallat till informationsmöte i maj, där konturerna förhoppningsvis klarnar.

När det gäller diskussionen om ökad självständighet så kommer SUHF att kalla utvalda till möte under våren. Det handlar om att se över vad det är som behövs, och vilka olika vägar det kan finnas att lösa problemen med nuvarande myndighetsform. För vår del blir det universitetsdirektör Martin Melkersson som deltar.

Lisa Sennerby Forsse

Idag lever hälften av jordens befolkning i städer och inom några decennier tror man att hela tre fjärdedelar av alla människor kommer att vara stadsbor. Detta ställer mycket stora krav på utformningen av städerna för att kunna erbjuda en optimal livskvalitet med minimal miljö-påverkan. 

Dessa frågor stod i centrum under förra veckan när vi arrangerade vår fjärde Global Challenges University Alliance Workshop: ”Green and Sustainable Cities – the Role of Landscape Architecture”.  Förutom SLU-forskare deltog representanter från universitet i Australien, Japan, Kanada, Malaysia, Nya Zeeland, Nicaragua, Ryssland, Thailand, Uganda och USA. Det mycket lyckade programmet, som bl a inkluderade en exkursion till olika delar av Stockholm, hade utformats gemensamt av våra landskapsarkitekter på Alnarp och Ultuna. Flera av föredragen tog upp de nya utmaningar som klimatförändringarna ställer på stadsplaneringen och hur forskningsbaserad design både kan minska översvämningsrisker och värmestress i stora städer.

Det blev också uppenbart för mig att landskapsarkitektur är ett område under stark utveckling och med mycket hög global samhällsrelevans. Inom SLU borde ett fördjupat samarbete med andra forskare inom områden som ekologi, energi och ekonomi kunna ge mycket stora synergimöjligheter. Ett annat område är stadsnära livsmedelsproduktion där expertis inom landskapsarkitektur t ex skulle kunna bidra till planeringen av hållbara urbana akvakultursystem, gärna kombinerade med växthusodling och restvärmeutnyttjande.

På samma sätt som vid tidigare workshops arbetar nu arrangörerna aktivt med att planera för en uppföljande Global Challenges Summer School under 2015 för doktorander från olika alliansuniversitet. Tillsamman med övriga deltagare skriver man också på ett ”opinion-paper” som skall sammanfatta de viktigaste kunskapsluckorna och forskningsbehoven i ett globalt perspektiv. Förhoppningsvis leder detta till nya spännande forskningsprojekt med global finansiering.

Johan Schnürer,

vicerektor för samverkan