Nu på somrarna ökar antalet medarbetare inom SLU:s miljöanalys. Stora mängder data samlas in för kommande analyser av resurs- och miljötillstånd. Slutprodukterna är datasammanställningar, rapporter, vetenskapliga artiklar, m.m., som tillsammans blir beslutsunderlag för samhällets aktörer. Allt från internationella rådsgrupper till nationella intresseorganisationer och en intresserad allmänhet.

Numera vet vi inom miljöanalysen att det är viktigt att hela kedjan från datainsamling till analyser är väl sammanhållen. Ambitionerna måste anpassas till kraven från analyserna – och analyserna måste ta hänsyn till att olika data har olika kvalitet. Detta låter sig göras om det finns en god dialog mellan datainsamling och analys. Att frikoppla de olika momenten är därför mindre lyckat!

Tyvärr är trenden inom vissa områden att beställarna delar upp helheten i delar som upphandlas eller på annat vis beställs separat. Inom miljöanalysen har vi sett flera exempel på vilka problem som då kan uppstå. I extremfallet kan insamlade data bli worse than useless, som en statistikprofessor vid SLU uttryckte det. Det är bättre att vara oinformerad än att vara felinformerad genom bristfälliga data.

Det är viktigt att skapa incitament för att arbeta med hela miljöanalyskedjan på ett effektivt sätt. Därför är det glädjande att rektor beslutat tillsätta en utredning, som i slutet på året ska föreslå karriärvägar för miljöanalytiker.  Mycket annat intressant har också skett under våren.

Artdatabanken genomförde flora- och faunavårdskonferensen med sedvanligt stort deltagande, vilket inkluderade miljöministern. SLU:s miljöanalysdatabaser användes av vinnarlagen i tävlingen Hack for Sweden. Göran Adelsköld fick tillsammans med Mats Högström och Jakob Lagerstedt Kartografiska sällskapets pris för det system som SLU utvecklat för att förse landets universitet och högskolor med geografiska data. Vi ansvarar för ett regeringsuppdrag att förprojektera ett nytt nationellt forskningsfartyg. Och SMED-konsortiet – där SLU ingår – har fått förnyat förtroende att leverera miljöemissionsdata för ett stort antal tillämpningar.

Till sist: håll utkik! Snart kommer de första blåbärsprognoserna…

Göran Ståhl, Vicerektor för miljöanalys

Försommaren har inletts med ett nyligen genomfört EU-val, i år med drygt 50 procents deltagande, något mer än vid föregående val. Jag tror personligen att mediernas idoga lobbande för ökat deltagande före valet haft en viss verkan. Utgången av valet var ganska nedslående i det att mörka och konservativa krafter vinner terräng i Europa.

För SLU:s del kan jag konstatera det glädjande i att hållbara och etiskt försvarbara produktionssystem inom livsmedelsproduktionen fått ökad uppmärksamhet.

Jag tror också att de forskare inom SLU som varit i medierna och påpekat det oetiska i att vi upphandlar mat från länder som bryter mot de regler som vi ålagt våra egna livsmedelsproducenter faktiskt har nått igenom mediebruset och fått i alla fall ett visst gehör i det politiska etablissemanget. Återstår att se om det håller fram till vårt eget nationella val i september!

SLU kommer att genomföra några seminarier i Almedalen i år och ett av dem är ett samarbete mellan SLU, LRF, SEI och KSLA och handlar ytterst om hur vi brukar våra naturresurser.

Som påpekades i LRF:s debattartikel i UNT 1 juni har Sverige goda förutsättningar för utveckling av en biobaserad ekonomi genom god tillgång på mark och vatten, hög produktion av biomassa och (mitt tillägg) hög vetenskaplig kompetens inom området.

I SLU:s strategi för 2013–2016 är biobaserad ekonomi ett prioriterat område. Med detta avser vi ett samlat grepp för att möta flera av de stora samhällsutmaningarna, till exempel livsmedelsförsörjning för en växande global befolkning, långsiktigt hållbar produktivitetsutveckling inom jord- och skogsbruk och minskat utsläpp av växthusgaser.

En biobaserad samhällsekonomi måste vila på vetenskaplig grund och där har SLU en viktig roll nu och framdeles.

Lisa Sennerby Forsse

Det finns få saker som engagerar människor så mycket som mat.

Vi behöver mat för att överleva fysiskt, olika religioner har sina egna ”kostrekommendationer”, vilket bidrar till att hålla ihop grupper, och nästan alla uppskattar ju mat för dess smakvariation och bidrag till mänsklig gemenskap.

Att dela brödet, att dela måltiden är ju väldigt mycket att vara människa.

Att säkra tillgången på mat för en växande befolkning är också en av de stora globala utmaningarna. Produktionen av mat kräver mycket stora insatser av arbete, mark, energi, gödning, bekämpningsmedel och inte minst vatten, samtidigt som den ger stora utsläpp av växthusgaser och andra miljöstörningar.  

Här finns mycket att göra för forskning, miljöanalys och utbildning, i nära samverkan med myndigheter, rådgivning och jordbruk. Man räknar idag med att nästan en miljard av världens människor går hungriga och att ytterligare en miljard får för lite mineraler och vitaminer i sin kost.  Bland den rikare delen av jordens befolkning – i alla länder – har vi å andra sidan en miljard människor som äter alldeles för mycket. Detta ger övervikt med en mängd följdsjukdomar, plågsamma för individer och mycket kostsamt för det globala samhället.

I Sverige har maten har aldrig varit så varierad eller så billig, och därmed också så lätt att slänga och slösa med. Vi har dessutom paradoxen att vi aldrig haft så mycket tillgång till olika matlagningsrecept via kokböcker, mat-tidningar och nätet och samtidigt aldrig tillbringat så lite tid med att faktiskt laga egen mat från råvaror. Vi har också ett svenskt jordbruk som i många produktionsgrenar har svårt att klara tillräcklig lönsamhet – trots en relativt miljövänlig produktion, mycket god djuromsorg, litet smitt-tryck och en mycket begränsad användning av antibiotika. Allt detta borde ju – i en ideal värld – vara konkurrensfördelar på marknaden. I realiteten innebär det stället en kostnadshöjning jämfört med konkurrerande produktion som inte behöver betala för de stora omvärldsskador som t ex dålig Salmonella-hygien och vårdslös antibiotikaanvändning medför.    

Vi har också en i mitt tycke upprörande brist på konsekvens när samhället ställer lägre krav på mat som importeras jämfört med den som produceras i Sverige. Det offentliga borde här föregå med gott exempel och aldrig servera mat på våra skolor, sjukhus och åldringsboenden som inte uppfyller de berättigade krav samhället ställer på svensk livsmedelsproduktion. Dessa krav har ofta sin vetenskapliga förankring i den forskning om djuromsorg, veterinärmedicin, växtskydd och miljöfrågor som bedrivits vid SLU. Frågorna genomsyrar också många av våra utbildningar.

SLU har således anledning att ta frågor om maten på allra största allvar. Vi har nu också under fem år efter KoN-utvärderingen profilerat och utvecklat vår samlade livsmedelsforskning inom SLUmat.  Den 7 maj ordnade denna plattform ett seminarium, ”Livsmedelsforskning vid SLU – nu och i framtiden”, som bl a beskrev resultat från de projekt SLUmat kunnat stödja med anslag.  Det var mycket spännande att se hur vår forskning spänner från råvarukvalitet och hygien, över metabolism och nutrition till olika hälsoaspekter. Det var också glädjande att se hur många forskare som framgångsrikt arbetar i projekt som går över olika disciplinära och institutionella gränser.  Detta är mycket lovande för framtiden!   Ett bra exempel var ett projekt mellan forskare på Institutionerna för Livsmedelsvetenskap och Energi och Teknik som analyserade vilka effekter tre olika dieter/kosthållningar hade både på rekommenderad näringsstatus och på miljön (koldioxidutsläpp).  LCHF-dieten var inget föredöme i något avseende!

Seminariet avslutades med en bra paneldiskussion om framtidens utmaningar mellan företrädare för Landsbygdsdepartementet, LRF, Livsmedelsverket, Livsmedelsindustrierna, Konsumentföreningen Stockholm och ett antal SLU-forskare.

Hela seminariet kan ses på videolänk under minst en månad framöver