Rektorsbloggen

Trenden är tydlig: alltmer avancerad utrustning erbjuder allt bättre möjligheter för forskarna . Baksidan är att kostnaderna är höga, och kraven på samordning stora. Ett litet antal nationella och internationella infrastrukturer – som Sverige bidrar till finansiellt – kostar nästintill astronomiska summor och lämnar endast skärvor till den basala forskningsinfrastruktur som lärosätena är beroende av.

Vetenskapsrådet (VR) driver med start 2015 en helt ny modell för finansieringen av nationella infrastrukturer. Kraven på samordning mellan lärosätena ökar – liksom kraven på medfinan­siering! En riktlinje är att hälften av kostna­derna ska täckas av lärosätena själva. En ”guide” för nationella forskningsinfrastrukturer upprättas och bara de som finns med i guiden kan komma i fråga för finansiering via VR. En samrådsgrupp med deltagare från alla större lärosäten – inklusive SLU – har etablerats. Spelet om vem som ska få härbärgera de finaste infrastrukturerna har börjat!

Jag tog över ansvaret för forskningsinfrastrukturer efter Torbjörn von Schantz vid nyår. Våren ser ut att bli händelserik, med flera ansökningar till VR, med fortsatt utveckling av en SLU-strategi för finansiering av forskningsinfrastrukturer eftersom VR endast kommer att täcka marginella – om än viktiga – behov, samt med inspel till VRs ”guide” i samverkan med övriga lärosäten. Det står klart att väldigt lite externa medel finns att söka för infrastrukturer. Universiteten själva måste allokera medel till detta. Lärosätesgruppen kommer dock att göra sitt bästa för att påtala resursbehoven, bl.a. i samband med ett seminarium i Almedalen.

Strategifrågorna blir viktiga för SLU. Inte minst avvägningen mellan att fokusera på att effektivt utnyttja de infrastrukturer som finns, och att lägga kraft på att bli huvudman för profil­höjande konsortier. Vårens diskussioner med SLU:s infrastrukturgrupper och fakultets­ledningar kring de här frågorna blir intressanta!

 

Göran Ståhl, vicerektor

 

Naturvetarna lanserade i torsdags sin undersökning där samtliga naturvetare som tog examen 2010/11 fått svara på frågor om sin karriär och utbildningens arbetslivsanknytning.

Slutsatserna som drogs var att nyexaminerade naturvetare har bra karriärmöjligheter – bara 4 procent var arbetssökande tre år efter examen, 94 procent hade/hade haft anställning och 75 procent redan inom 3 månader efter examen. Hela 87 procent upplever att de har ett relevant arbete, och bara 8 att de inte har kvalificerade arbetsuppgifter. Bland de 1367 svaren ingick 66 svarande med yrkesexamen från SLU och 103 inom de ”SLU-specifika” utbildningsinriktningarna djur, lantbruk/trädgård och skog. Det är visserligen ett litet underlag, men i rapporten dras det ganska stora växlar på att dessa individer, särskilt de med yrkesexamen, har en mycket bra arbetsmarknad! Dessutom är de i högre grad än andra nöjda med sin utbildning, enligt rapporten.

Den viktigaste slutsatsen av undersökningen var att arbetslivsanknytning under studietiden (t.ex. information, kontakter under utbildningen, praktik och extrajobb) är viktig för att studenterna ska känna sig förberedda för arbetslivet och för sina möjligheter på arbetsmarknaden i början av karriären. Både studentens egna initiativ och lärosätets och utbildningens initiativ har stor betydelse för arbetslivsanknytningen.

Vad gör vi då på SLU för att stödja arbetslivsanknytningen? Och vad bör vi vidareutveckla? Jag ser tre olika huvudspår: Det första är innehåll i kurser och progression inom utbildningsprogram. Här görs mycket inom de flesta programmen, t.ex. gästföreläsare, studiebesök, praktikkurser, externa projekt och exjobb. Hur mycket som görs i olika program vet vi egentligen inte. Utbildningsnämnden har därför begärt att få sammanställningar av utbildningsprogrammens innehåll av externa kontakter före sommaren.

Det andra spåret mot arbetslivsanknytning handlar om att bygga långsiktiga relationer med företag, myndigheter och organisationer på arbetsmarknaden. Det handlar om att kunna samverka i planering och genomförande av utbildning, rekrytering, traineeprogram och uppdragsutbildning, lärarmobilitet mm. Detta måste vi arbeta med på alla nivåer, och lyfta fram utbildningens behov i alla kontakter. SLU-alumner är en stor resurs!

Sist, men inte minst, ska universitetet ge stöd till studenter utanför själva utbildningen genom att bidra till kårernas lokaler och projekt, t.ex. vid näringslivsdagar och mentorsprojekt och med studie- och karriärvägledning. Allt det här görs, och mycket görs på ett bra sätt enligt Naturvetarnas enkät och vår egen studiesociala enkät. Möjligheter till förbättring finns dock; resurser måste avsättas och enskilda initiativ byggas på till ett långsiktigt, systematiskt arbete för en bra arbetslivsanknytning för SLU:s studenter.

Lena Andersson-Eklund

Prorektor, med ansvar för utbildning