Rektorsbloggen

Docent Andreas Bergh (LU) skrev i slutet av januari en intressant artikel i SvD om människors mycket begränsade förmåga att ändra åsikt när faktabaserade argument inte överensstämmer med de egna värderingarna: ”För alla som tror på idén om ett rationellt samtal där sakliga argument ställs mot varandra och de felaktiga argumenten avslöjas är det en nedslående tanke att sakliga argument sällan får någon att ändra åsikt. Samtidigt blir det lättare att förstå och fördra mycket av vad som förekommer i den offentliga debatten, där deltagarna utmanar andras åsikter mycket oftare än de utmanar sina egna”.

Den senaste tiden har vi sett en mycket livlig debatt – i ett för SLU ständigt återkommande ämne – om fördelar och nackdelar med konventionellt och ekologiskt lantbruk. Användning av genteknik inom växtförädlingen har också varit aktuell, liksom hållbarheten hos olika former av skogsavverkningsmetoder. Omvärlden förvånas ofta över att ett universitet kan hysa så helt motstridiga uppfattningar och över att vetenskapligt skolade personer kan komma till så vitt skilda slutsatser. En möjlig anledning till den interna splittringen om lantbruket är att SLU ju faktiskt har ett uppdrag från staten att både bedriva forsknings-verksamhet och att informera om ekologisk produktion och konsumtion (EPOK). Ekologisk produktion ålägger sig vissa tekniska begränsningar, t ex att avstå från användning av mineralgödsel, kemiska bekämpningsmedel och GMO, för att utifrån sina värderingar åstadkomma en livsmedelsproduktion med minskad miljöpåverkan.

SLU:s mer generella uppdrag – utryckt i vår verksamhetsidé – är att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och om människans hållbara nyttjande och förvaltande av dessa. Att utveckla kunskapen om mer hållbara produktionssystem även inom det ekologiska jordbruket passar alltså väl med vår verksamhetsidé – men de nämnda tekniska begränsningarna ställer till problem för ett mer förutsättningslöst, vetenskapligt arbetssätt. Det kan ju råka vara så att det är inom något av dessa områden som man kan finna de nya vetenskapsbaserade lösningar som faktiskt möjliggör en hållbar livsmedelsproduktion för en växande världsbefolkning.

En absolut förutsättning för att forskningen långsiktigt skall kunna utveckla ny kunskap är ju att dess utövare är fria att formulera forskningsproblem, att utveckla forskningsmetodik och att fritt publicera forskningsresultat (Högskolelagen 1:6). Dessa friheter utgör ju också själva kärnan i de värderingar som genomsyrar vetenskapssamhället, nationellt såväl som internationellt. I verkligheten begränsas naturligtvis alltid forskningsfriheten av ekonomiska ramar. Vi har också stor enighet om olika etiska riktlinjer för att t ex minska riskerna för att människor och djur far illa i experiment. Denna forskningens frihet under ansvar är ett viktigt kännetecken på utvecklade demokratier.  Mer ensidiga ideologiska system begränsar alltid det fria kunskapssökandet, alternativt bortser dessa system från vetenskapsbaserad kunskap som inte överensstämmer med de egna värderingarna. Som individer bör vi kanske också reflektera över hur våra personliga värderingar påverkar vår syn på vetenskapen och dess tillämpningar.

Jag är övertygad om att alla vid SLU önskar att vår forskning skall kunna bidra till långsiktigt hållbara produktionssystem, vare sig det gäller jordbruk, skogsbruk eller fiske. Det finns däremot betydande inneboende värderingskonflikter kring vad vi tycker är det allra viktigast att uppnå.

Förenklat kan detta uttryckas som att för en grupp forskare är det absolut övergripande målet att kunna bidra till en god inomvetenskaplig utveckling. Man är säkert inte emot att resultaten kommer till användning i samhället, men ser inte alls detta som sin egen uppgift.  För andra SLU-forskare har det ett mycket stort inneboende värde att ens egen forskning direkt kan stärka de gröna sektorernas konkurrenskraft. En annan tydlig värderingsdimension handlar mer om att bevara naturen i ett så ursprungligt och opåverkat tillstånd som möjligt. Dessa tre värderingsdimensioner, ”Vetenskapen, Sektorsnyttan, Naturen”, kan var för sig, eller i olika kombinationer, utgöra mycket starka inre drivkrafter för olika forskare eller forskningsmiljöer.

Personligen tycker jag att det är en stor styrka för SLU att vi har aktiva företrädare för alla dessa olika värderingar inom universitetet. Detta förutsätter dock att ett vetenskapligt förhållningssätt– och en vilja att lyssna och ompröva sina egna ståndpunkter – kännetecknar relationerna mellan företrädare för de tre värderingsdimensionerna.

PS.

I söndagens DN diskuterar Anders Lindholm, vd för undersökningsföretaget Demoskop, de politiska konsekvenserna av värderingsskiften hos svenska riksdagspartier och hur media beskriver politiken och kommer till slutsatsen att: ”Som väljare bör vi bli bättre på att både ifrågasätta den verklighet som beskrivs och på att öppna oss för nya argument

Så låt oss hoppas att nya faktabaserade argument trots allt kan tränga igenom våra olika värderingsbarriärer och därmed få kraften att förändra åsikter – både i vetenskapssamhället och samhället i stort!

Johan Schnürer

Vicerektor

 

Nu har vi firat 8 mars, kvinnodagen! Ett tillfälle att reflektera över hur vi har det på SLU. Det finns mycket att önska, och vi kämpar hårt för att göra SLU mer jämlikt. Tyvärr går det långsamt, särskilt när det gäller de högsta akademiska anställningarna.

Idag har vi ca 28 procent kvinnliga professorer, för några år sedan var det 23 procent, så det rör i alla fall på sig. De mest jämställda grupperna är universitetslektorer, doktorander och teknisk personal. Inom grundutbildningarna ser vi att traditionellt manliga områden som skogliga utbildningar fortfarande har flest män. Den största obalansen har vi inom djurutbildningarna där männen idag tyvärr är försvinnande få.

Vi jobbar med jämställdheten på flera olika sätt. Ett nytt spännande program är Diamond Cutters – en kurs för att främja forskarkarriären för SLU:s kvinnliga doktorer. Den har som övergripande syfte att förbättra villkoren för SLU:s kvinnliga doktorer så att kvinnor i högre utsträckning väljer att fortsätta sin forskarkarriär. Förhoppningsvis kommer den att bidra med att öka rekryteringsbasen för de högra anställningarna inom universitetet.

I veckan gick det politiska startskottet för arbetet med att utarbeta en nationell livsmedelstrategi. Det är ett efterlängtat startskott för utvecklingen inom det svenska lantbruket. SLU har vid upprepade tillfällen uppmärksammat detta. Sverige och Norge är de länder inom EU som importerar mest livsmedel och saknar mål för den egna livsmedelsproduktionen. Nu äntligen ser vi ett samfällt politiskt intresse för att vi ska öka egenförsörjningen, och dessutom satsa på export. Ett tydligt politiskt stöd är en mycket viktig signal till lantbruket att våga satsa!

Vid samma tillfälle presenterades också konkurrenskraftsutredningen. Ett av fyra viktiga områden för nya satsningar är ”Kunskap och Innovation”. Här finns många intressanta analyser och rekommendationer, inte minst för SLU. Utredningen anser bl.a. att mer medel ska satsas på behovsdriven forskning för att stärka konkurrenskraften i sektorn. Det är välkommet! Under lång tid har vi sett en otillräcklig finansiering av den tillämpade forskningen. SLUs ledning har nu en viktig uppgift att analysera utredningen och rekommendationerna.

Det gamla då? För några år sedan började vi med det som nu är en tradition, att tacka de medarbetare som gått i pension. Vi samlas i rikssalen på Uppsala slott för att tacka och hedra alla de som bidragit till SLU:s framgångar. Drygt tvåhundra deltagare från SLU:s alla orter och verksamhetsområden hade tackat ja till inbjudan till årets seniormiddag den 4 mars, och det var hög stämning och många glada återseenden.

Våra seniorer är en av våra viktigaste alumni-grupper. Med sina erfarenheter och många värdefulla nätverk i Sverige och världen är de utomordentliga ambassadörer för vårt lärosäte.

Lisa Sennerby Forsse
Rektor

Årets första styrelsemöte har avhållits, och där fattades några viktiga beslut. Dels godkändes årsrapporten som väntat. Det innebär att vi nu lägger 2014 bakom oss och ser framåt. Av årsredovisningen framgår att det går bra för SLU både ekonomiskt och verksamhetsmässigt, vilket är glädjande. Framåtblickande var också beslutet att föreslå Peter Högberg som ny rektor från 1 juli 2015. Regeringen ska nu ta ställning till förslaget och förhoppningsvis ska det inte dröja alltför länge innan Peter utses. Jag chansar på att regeringen följer styrelsens förslag, och gratulerar redan nu Peter till världens roligaste och viktigaste jobb!

En annan fråga som avgjordes var att Skara studentkårstatus nu upphävs. Det är en följd av flytten av utbildningar från Skara till Ultuna och innebär att SLU:s studentkårer minskar från åtta till sju. De tidigare kårmedlemmarna tas om hand av Ultuna studentkår (ULS) respektive Veterinärmedicinska föreningen (VMF). Jag vill ge en eloge till ULS och VMF som på ett utomordentligt sätt har tagit ansvar för att få med våra tidigare Skarastudenter i sina respektive kårer. Bra jobbat!

Ordförande Rolf Brennerfelt och jag har nu träffat vår nya minister, Sven-Erik Bucht och hans statssekreterare Elisabeth Backteman på det nya Näringsdepartementet. Vi fick möjlighet att presentera vår verksamhet och fästa uppmärksamheten på de problem som uppstår genom att SLU ligger utanför Utbildningsdepartementet. Det medför att vi inte finns där ansvaret för forskning och utbildning ligger, och gör det svårt för oss att driva våra frågor. Att SLU, som enda lärosäte, ligger utanför är en rent politisk fråga och argumentet för detta är idag mycket otydligt. Vi blev dock mycket väl bemötta, och att det finns ett intresse för SLU inom den nya ledningen står helt klart. Men det är ett stort och mångfacetterat departement. Risken att försvinna i mängden är nog inte försumbar!

SLU:s nuvarande strategi sträcker sig t.o.m. 2016 och det är nu dags att se över vad som bör prioriteras under nästa fyraårsperiod för nå våra mål. SLU har därför påbörjat arbetet med en strategi för 2017-2020, vilket jag hoppas att ingen har missat? Ledningen bjuder in alla medarbetare och studenter att bidra till arbetet med att ta fram den nya strategin. Exakt hur det går till framgår på medarbetarwebben. Det är viktigt att vi ständigt reflekterar över hur vi kan öka SLU:s attraktivitet och konkurrenskraft, nationellt och internationellt. Arbetet ska också främja utvecklingen mot ett bättre sammanhållet SLU och en starkare internationalisering.

Avslutningsvis vill jag backa tillbaka till 2014 och tacka våra fantastiska växeltelefonister som för tredje gången vann SM i telefoni i hård konkurrens! Det betyder mycket för SLU att kunna uppvisa ett professionellt och positivt bemötande mot dem som söker oss.

Lisa Sennerby Forsse

Rektor