Rektorsbloggen

Scroll down for an English version.

Julhelgen har gett möjligheter till vila och kontemplation. Jag hoppas att ni stärkta kan blicka framåt. Det nya året 2017 har precis öppnat sitt tidsfönster för våra möjligheter att förverkliga våra visioner. SLU:s forskning, utbildningar, fortlöpande miljöanalys och vår samverkan med omvärlden tar sats. Vi lever i en tid där vi blir alltmer medvetna om behovet av att balansera produktions- och miljömål. Ett varsamt brukande av våra naturresurser och en etiskt försvarbar djurhållning är viktiga vägar framåt, och SLU är särskilt lämpat att staka ut dessa vägar.

Strategin för 2017-2020 lyfter fram medarbetare och studenter som universitetets stora resurser. Vi gräver nu djupare i medarbetarundersökningen för att se vad vi kan lära, utveckla och göra bättre. Vi konkretiserar och intensifierar arbetet med jämställdhetsintegrering (https://blogg.slu.se/rektor/2016/09/29/vi-ska-bli-battre-pa-jamstalldhet/). Arbetet med grundutbildningarna fortsätter outtröttligt under prorektor Karin Holmgrens ledning. På samma sätt arbetar vice-rektorerna Erik Fahlbeck och Kevin Bishop engagerat vidare med sina domäner samverkan respektive fortlöpande miljöanalys.

Ett universitet som SLU har samhällets uppdrag att hämta information från hela världen. Vi har också uppdraget och ambitionen att bidra till global utveckling. Det är en lång tradition vid SLU, men som kan utvecklas ännu mer. För att ge de internationella frågorna mer kraft och fokus har jag rekryterat Ylva Hillbur som vice-rektor med ansvar för internationella relationer. Hon påbörjar sitt uppdrag 2017-02-23.

Ylva Hillbur är anställd vid SLU i Alnarp, där hon forskat som kemisk ekolog och varit prefekt. De senaste åren har hon varit tjänstledig för att arbeta som Deputy Director General för IITA (International Institute of Tropical Agriculture) i Ibadan Nigeria. IITA har forskningsstationer i 13 afrikanska länder och ingår i CGIAR (Consortium of International Agricultural Research Centers). Ylva Hillbur kommer med viktiga erfarenheter av internationellt forsknings- och utvecklingsarbete. Hon kommer att vara baserad i Alnarp, men ha världen som arbetsfält!

Peter Högberg, rektor

---

New year and a new addition to SLU’s management

Christmas has provided us with the opportunity to rest and contemplate. I hope that you all have charged your batteries and are ready to move forward. 2017 has just begun and has given us plenty of opportunities to make our visions come true. SLU’s research, degree programmes, environmental assessment and collaboration with the outside world begin again. We live in a time where we are becoming more aware of the need to balance production and environmental objectives. Careful use of our natural resources and ethical animal husbandry make up important paths, and SLU is very suited to create those paths.

The strategy for 2017­–2020 highlights our staff and students as the university’s great resources. We’re now digging deeper into the staff survey to see what we can learn, develop and improve. We’re concretising and intensifying the work on gender mainstreaming (https://blogg.slu.se/rektor/2016/09/29/vi-ska-bli-battre-pa-jamstalldhet/). Deputy Vice-Chancellor Karin Holmgren tirelessly continues to lead the work on our Bachelor’s and Master’s programmes. Pro Vice-Chancellors Erik Fahlbeck and Kevin Bishop are equally tirelessly working on developing their domains collaboration and environmental monitoring and assessment respectively.

A university like SLU is tasked by society with collecting information from across the globe. We also have the task and ambition to contribute to global development – a long-standing tradition at SLU, but something which can be developed further. To strengthen and focus our work on international issues, I have recruited Ylva Hillbur as pro vice-chancellor responsible for international relations. She takes up her post on 23 February.

Ylva Hillbur is employed at SLU in Alnarp where she has worked and researched as a chemical ecologist and also been head of department. For the past few years, she has been on leave of absence to work as Deputy Director-General for IITA (International Institute of Tropical Agriculture) in Ibadan, Nigeria. IITA have research stations in 13 African countries and is part of CGIAR (Consortium of International Agricultural Research Centers). Ylva Hillbur has important experience in international research and development work. She will be based in Alnarp, but her work will span the whole world.

Peter Högberg, Vice-Chancellor

Scroll down for an English version.

Måndagen den 28 november kom regeringens forskningsproposition. Jag hade möjlighet att samma kväll höra den presenteras av utbildningsminister Helene Hellmark Knutsson vid ett möte på Ingenjörsvetenskapsakademin i Stockholm.

En forskningsproposition kan innebära förändringar av och tillägg till de uppdrag man tidigare har gett universitet, högskolor, andra forskningsutförare och forskningsråd. Propositionen är generell och beskriver inte lärosäte för lärosäte, med några få undantag. Propositionen inleds med målbeskrivningen:

”Målet för forskningspolitiken är att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och välfärd, näringslivets konkurrenskraft och svarar upp mot de samhällsutmaningar vi står inför, både i Sverige och globalt.”

SLU:s verksamhetsidé och vision är väl i linje med målbeskrivningen. Men vad kan man mer konkret utläsa av propositionen? Den innehåller en hel del smått, som närmast kan ses som politiska markeringar snarare än något av reell betydelse. Sådant kan vi lämna därhän här. Jag vill hellre kommentera det som är av större vikt.

För att återkoppla till målbeskrivningen, så nämns utmaningar såsom klimatförändringar, men också de långsiktiga förutsättningarna för människors hälsa och miljötillståndet i stort. I vissa fall är det uppenbart SLU-frågor, t ex att arbeta mot antibiotikaresistens, som ju är ett viktigt tema i vår forskning och undervisning om djurhälsa, men ibland är det kanske inte lika uppenbart för omvärlden vad SLU kan bidra med. Dessvärre kan nog propositionstexten om antibiotikaresistens fungera som exempel på just detta. Det är därför viktigt för oss att bättre beskriva vad vi gör och särskilt betydelsen av det i relation till de skrivningar som återfinns i propositionen och i andra liknande sammanhang.

Det s k basanslaget för forskning till universiteten ska ökas, men det kommer att ske först 2018. Forskningspropositionen ger således mer basanslag till lärosätena, men också mer till forskningsråden. Vi kommer därmed fortsatt att behöva hantera det stora långsiktiga inflytandet från råden över vilka som anställs hos oss. Propositionen föreslår förbättrade villkor för doktorander och nydisputerade. Det är bra, men de verkliga flaskhalsarna kommer senare i karriären för forskare/lärare och det missar man. Vi på SLU ser över vårt finansieringssystem och planerar för någon form av karriärbidrag för personer i intervallet 6-20 år efter disputation.

Man vill se en jämställd högskola och pekar där på den stora dominansen av män bland professorerna (74 % nationellt, något mindre vid SLU). Man säger uttryckligt att otryggheten i karriärvägarna kan missgynna kvinnor. Kvantitativa mål vid nyrekryteringar lyfts fram som medel att uppnå jämställdhet, men också att lärosätena kan använda anslagen mer aktivt för att öka andelen kvinnor.

Vidare trycker man i propositionen på betydelsen av samverkan. Man erkänner den stora betydelsen av fri grundforskning, men skriver mycket om vikten av att vi också har framstående tillämpningsnära forskning, så att forskningens nya landvinningar kommer samhället till nytta (Se tidigare blogginlägg Vi behöver både grundläggande och tillämpningsnära forskning, och att de samverkar!). Man avser därför att sjösätta en ny modell för fördelning av medel till lärosätena efter prestation, där de tidigare indikatorerna antal publicerade artiklar, antal citeringar och erhållna medel i konkurrens kompletteras med indikatorer för samverkan. Samverkan ska tillmätas lika stor vikt som forskningskvalitet enligt förslaget. Samverkan kan vara svårare att mäta, men Vinnovas tidigare utlysningar har visat att SLU står sig väl i jämförelser med andra svenska universitet.

Bland de strategiska innovationsområden, som man lyfter fram, finns cirkulär och biobaserad ekonomi, och där är SLU det enda universitetet som nämns:

”Satsningen genomförs via strategiska innovationsområden i samarbete mellan Formas, Vinnova och Energimyndigheten. En effektiv satsning på cirkulär och biobaserad ekonomi förutsätter samarbete mellan forskningsfinansiärerna och berörda forskningsutförare, myndigheter och aktörer som t ex Sveriges lantbruksuniversitet, Jordbruksverket, Skogs-styrelsen, Naturvårdsverket, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, Tillväxtverket och aktörer med regionalt utvecklingsansvar liksom ett nära samarbete med näringslivet, branschorganisationer samt enskilda företag.”

Detta måste tolkas som att vi måste samverka med en lång rad andra aktörer för att få tillgång till satsningen, men visst är det bra att vara särskilt utpekade!

Summa summarum, så innebär forskningspropositionen inget omvälvande. Det finns en del positiva förslag och mindre tillskott inom räckhåll, men det är också tydligt att det viktigaste för oss är att klokt och aktivt använda de betydande resurser vi redan får. Jag är framför allt mycket glad över att vi inte delar verklighet med kollegorna i t ex Danmark och Finland, som upplever nedskärningar i storleksordningen tiotals procent.

Peter Högberg

---

The 2016 research bill

The Government’s research bill was presented on Monday 28 November, and I had the opportunity to attend a presentation given by Minister for Higher Education and Research Helene Hellmark Knutsson at a meeting hosted by the Royal Swedish Academy of Engineering Sciences in Stockholm.

A research bill may involve changes to the tasks previously assigned to universities, university colleges, other research institutes and research councils. The bill is a general one and does not, with a few exceptions, give instructions for individual HEIs. The bill starts with the objective:

”The goal for the research policy is for Sweden to be one of the world’s foremost research and innovation countries and a leading knowledge nation, where high quality research, higher education and innovation lead to society’s development and welfare, the business sector’s competitiveness and respond to the societal challenges we face, both in Sweden and around the world.”

This is well in line with SLU’s mission and vision. But what else can you gather from the bill? There are quite a few details, but they are political signals rather than anything of actual importance. I prefer to comment on the more important aspects.

To feed back to the objective, challenges such as climate change are mentioned, but also the conditions needed long-term for human health and the state of the environment in general. In some cases these are obvious SLU issues, such as counteracting antibiotic resistance, an important theme in our research and teaching on animal health. In other cases, it may not be as obvious to the outside world how SLU can contribute. Unfortunately, the part of the bill on antibiotic resistance is an example of this. It’s important that we get better at describing what we do, in particular how our work relates to the wording of the bill and similar contexts.

The so-called basic appropriation for research will increase, but not until 2018. The research bill means increased funding to the universities, but also the research councils. This means we’ll have to continue to manage the long-term influence these councils have when it comes to the staff we recruit. The bill proposes improved conditions for doctoral students and new doctors. This is welcome but the real bottlenecks appear in the later stages of the academic career, and this is not addressed in the bill. At SLU, we are currently reviewing our financing system and are planning some kind of career support grant for those who took their doctorate 6–20 years ago.

The bill wants gender-balanced HEIs, and points to the dominance by men among professors (74% nationally, somewhat less at SLU). It is expressively stated that insecure career paths may disadvantage women. Quantitative recruitment targets are mentioned as a way of achieving gender balance, another suggestion is that the universities use their means more actively to increase the share of women.

Collaboration is another key word in the bill. The importance of free basic research is recognised, but a lot is also said about the importance of excellent application-oriented research in order for new research findings to benefit society (Link to previous blog post Basic and application-oriented research: we need them both, and we need them to interact). There are plans to launch a new model for appropriations with performance-based funding, where the existing indicators based on the number of articles published, the number of citations and grants awarded in competition will be complemented by indicators for collaboration. According to the bill, equal weight will be attached to collaboration and the quality of research. Collaboration is harder to measure, but previous Vinnova calls have shown SLU to hold its own ground in comparison with other Swedish universities.

Among the strategic innovation areas highlighted in the bill we find a circular and biobased economy, and here SLU is the only university to get a mention:

”This is done through strategic innovation areas in cooperation with the Swedish Research Council, Vinnova and the Swedish Energy Agency. Efficient investment in a circular and biobased economy presupposes cooperation between research funders and researchers, authorities and stakeholders such as the Swedish University of Agricultural Sciences, the Swedish Board of Agriculture, the Swedish Forest Agency, the Swedish Environmental Protection Agency, the Swedish Consumer Agency, the Swedish Chemicals Agency, the Swedish Agency for Economical and Regional Growth and actors with a regional responsibility for development, in addition to close cooperation with business and trade, trade associations and individual companies.”

This must be interpreted as a need for us to collaborate with a number of other actors to be part of this, but to get a special mention is in itself a good thing!

All in all, the research bill is not revolutionary in any way. There are positive proposals and small additional contributions to be had, but it is also clear that we must use the considerable resources we are already getting in a wise and active way. Above all, I’m very happy that we don’t share the fate of our colleagues in e.g. Denmark and Finland, who have seen cuts in double figures.

Peter Högberg

Scroll down for an English version

Vi lever i en värld, men människor upplever den på olika sätt. Trots en ökande tillgång på information finns det inget som tyder på att skillnaderna mellan människors världsbilder håller på att minska. Det förekommer återkommande belägg för att starkt kontrasterande världsbilder utvecklas och består i de modernaste av samhällen. Sannolikt förstärks denna tendens av att allt fler hämtar alltmer av sin information från nätet, där det idag finns ”nyhetsförmedlare” med mycket olika avsikter och målsättningar.

För oss på SLU är pluralismen fundamentalt viktig, men också respekten för fakta. I en ideal värld odlas pluralism i sökandet efter ny kunskap, samtidigt som alla successivt tillägnar sig en allt bredare bas av allmänt accepterad kunskap. Men i den reella världen ser vi exempel på att man använder sin demokratiska rätt att uttrycka misstro till det som många forskare anser vara fakta.

Ingen, inklusive forskare, kan betraktas som helt objektiv. Vi har familjeband, ekonomiska, religiösa, politiska och andra ideologiska värderingar, som påverkar oss. Men vi forskare har uppdraget att kritiskt testa även de utsagor som kan beröra vår egen världsbild. Vi måste göra detta ännu mer förutsättningslöst, transparent och pedagogiskt än tidigare. Kollektivt bär vi ansvaret för att allmänheten tilltror oss förmågan att vara så objektiva som det bara går.

Jag menar att den så kallade faktaresistensen kräver betydligt mer än att vi repeterar samma sak. Vi måste vara mer självkritiska och ödmjuka inför vårt uppdrag och inför dem, som misstror oss. Beläggs  vi med felaktiga argument i en kontroversiell fråga, kan detta följa med som ett motargument under mycket lång tid och dessutom sänka förtroendet för forskarkåren som helhet.

Universiteten måste kliva fram som en starkare, mer oberoende och mer ansvarsfull positiv kraft än vad vi gör idag. Det kräver att vi ifrågasätter våra egna hypoteser i experiment, med den tydliga ansatsen och kraften att falsifiera dem, och att vi formulerar våra slutsatser utifrån att de ska kunna förstås även av de som kan tänkas misstro dem.

För oss på SLU är detta extra viktigt, eftersom vi arbetar med viktiga överlevnadsfrågor och inte minst med många politiskt kontroversiella frågor. Jag har stora förhoppningar att de fyra nya framtidsplattformarna (SLU Framtidens skog, SLU Framtidens mat, SLU Framtidens stad och SLU Framtidens djur och hälsa) blir arenor för en skärpt, sansad och respektfull diskussion om vad våra vetenskaper lär oss och hur resultaten kan kommuniceras med vår omvärld.

Peter Högberg

---

Worlds apart – our role when science is put to the test

We all live in the same world, but our conception of it is different. Despite ever increasing access to information, there is nothing to suggest that these differences are shrinking. On the contrary, we regularly see proof that strongly contrasting views of the world develop and remain strong even in the most modern communities. This tendency is likely strengthened by the fact that so many people these days get more and more of their information from the web, where you can find ‘news sites’ with very different agendas and objectives.

To us at SLU, pluralism is of fundamental importance, but so is the respect for facts. In an ideal world, pluralism is nurtured in the search for new knowledge, while at the same time we all successively gain a broader base of generally accepted knowledge. Instead, in the real world we see how people use their democratic rights to question what many scientists consider to be facts.

Nobody, scientists included, is completely objective. We are all affected by family ties, financial, religious, political and other ideological values. But as scientists, it is our task to test critically also those statements that may affect our own view of the world. We need to do this in a manner that is even more unprejudiced, transparent and pedagogical than before. We have a collective responsibility to make the public trust us to be as objective as we possibly can be.

I believe that this resistance to facts demands more than just repeating the same thing. We must become more self-critical and humble when faced with our mission and those who distrust us. If we are found to use faulty arguments in a controversial issue, this can be used as a counter-argument for a long time to come and contribute to diminishing the public’s confidence in scientists in general.

Universities need to come forward as a stronger, independent and more responsible positive force than is the case today. This means we need to question our own hypotheses in experiments, with the clear intent of refuting them, and we need to formulate our conclusions in a way that makes it possible to understand them, even for those who are likely to want to question them.

This is of utmost importance to us at SLU as our work is about important questions of survival, and not least many issues that are politically controversial. I have great hopes in our four new future platforms (SLU Future Forests, SLU Future Food, SLU Urban Future and SLU Future Animals and Health) and hope they can become the forum for a sharp, sensible and respectful discussion about what our sciences teach us, and how our findings can be communicated to the surrounding world.

Peter Högberg