Kategori: Okategoriserade

SLU:s forskning och utbildning rör världens viktigaste utmaningar för framtiden; livsmedels-och råvaruförsörjning samt miljö- och klimatförändringar. Dessa frågor engagerar allt fler universitet i dag. För att vi ska behålla en tätposition krävs en kraftsamling.

Vid mina möten med prefekter och medarbetare, och i brev till universitetsledningen och styrelsen, vill många behålla den nuvarande fakultetsindelningen. Man är orolig för att väl fungerande institutioner eller kluster kommer att splittras med en ny eller delad fakultetstillhörighet.

En ny fakultetsorganisation kommer inte att medföra att nuvarande institutioner eller centra splittras. Framtidens SLU syftar till det motsatta, nämligen till att ÖKA möjligheterna till intern samverkan. Vi vill ytterligare stärka SLU:s forskning och utbildning, bl.a. genom att minimera interna hinder för samarbeten.

En viktig förutsättning för ETT SLU är att vi motverkar splittringen mellan campus och fakulteteter.  Men också att vi främjar och stöder de institutioner eller kluster som tillhör mer än en fakultet, som finns på mer än en ort, eller som har sin fakultetsledning på en annan ort. Dessa enheter är viktiga hörnstenar för att bygga ett starkt framtida SLU. Här behövs det därför, enligt min mening, extra stimulansmedel. Det är också viktigt att universitetet ger ordentligt finansiellt stöd åt sådana fakultets- och campusövergripande forskningssatsningar som föreslås av gruppen som studerat SLU:s organisation och struktur.

Det krävs också ett nytt ledarskap. Om vi får fakultetsgemensamma institutioner så är det inte prefekterna på dessa institutioner som skall resa mellan dekaner, fakultetsledningar och campus! Utan här måste dekanerna tillsammans regelbundet möta sina gemensamma prefekter och i samverkan enas om finansiering av ny infrastruktur, nya tjänster etc. Eventuella skiljaktigheter får lösas i ledningsrådet, i samråd med dekanerna.

En ny fakultetsindelning skall stödja tydligare prioriteringar inom universitetets olika verksamhetsområden. Ingen fakultetsindelning kan i det här sammanhanget bli helt perfekt. Här kan de  fakultetsgemensamma enheterna stå för överlappet mellan fakulteterna, och därmed utgöra viktiga centra för nya fakultetsövergripande satsningar.

Kan vi sen också få en fakultetsindelning som både internt och externt bejakar SLU:s unika sektorsroll inom svensk forskning och utbildning så blir det här väldigt bra.

Torbjörn von Schantz

 

Årsrapporten för universitetets verksamhet under 2012 är klar, godkänd av styrelsen och inlämnad till regeringen. Det är varje år ett stort och intensivt jobb för ledningskansliets personal att samla in och ställa samman vad som hänt inom våra olika verksamheter forskning, utbildning, fortlöpande miljöanalys och administration. Massor av data ska rapporteras in och ofta har man inte hela bilden klar förrän efter årsskiftet och i mitten av februari ska styrelsen ha en färdig rapport på sitt bord. En stor eloge till kansliet och till alla som medverkat i rapporteringen!

Det är spännande läsning och jag kan varmt rekommendera att bläddra i den och läsa de avsnitt som kanske just du har bidragit till. Det kan ge en viss tillfredsställelse att se sin egen verksamhet redovisas – även om det förstås inte finns plats för detaljer. Det jag själv tycker är det mest spännande är de trender som kan skönjas. I årets rapport kan vi t ex konstatera att även om SLU:s verksamhet har utvecklats mycket positivt de senaste åren har det skett ett trendbrott under 2012. Det gäller fortlöpande miljöanalys som stoppat upp något främst på grund av osäker finansiering, det gäller också antalet helårsstudenter som minskat 2012, på grund av nedskärningen på 30 miljoner som riktades mot grundutbildningen. Positiva trender är t ex att SLU:s externa forskningsfinansiering ökat med 12 procent mellan 2008–2012, vilket motsvarar en årlig ökning om 2,4 procent. Här gäller det att hålla god fart framåt och den nya forskningspropositionen ingjuter hopp för framtiden. Vidare har antalet artiklar skrivna av SLU-författare de senaste två åren ökat med mer än tio procent per år. Den nationella ökningstakten har under samma tid varit drygt fem procent per år. Detta och mycket mer finns att hämta i SLU:s årsredovisning 2012.

Den 20 februari fattade styrelsen beslut om att flytta djursjukskötarprogrammet, etologi- och djurskyddsprogrammet samt TUVE från Skara till Uppsala. Ett beslut som föregåtts av många diskussioner, utredningar, remisser och konsekvensanalyser. Beslutet var enhälligt med undantag för en reservation. Forskning liksom olika samverkansprojekt med näringslivet blir kvar i Skara. Dessutom har tillsatts en framtidsgrupp som arbetar med att ta fram förslag på hur verksamheten i Skara kan utvecklas vidare. Motivet för att flytta utbildningarna är att trygga utbildningskvalitén på längre sikt. Genom flytten till Campus Ultuna får de framtida studenterna tillgång till en större akademisk miljö, en bredare forskningsmiljö och till den infrastruktur som byggts bland annat kring Lövsta – Nationellt Forskningscentrum för Lantbrukets Djur och UDS, universitetsdjursjukhuset. Det blir en fördel för alla studenter inom SLU:s djurutbildningar att kunna läsa tillsammans och lära känna varandra. Trots det nu för Skara ledsamma beslutet så hoppas jag att vi i det pågående förändringsarbetet för Framtidens SLU tillsammans kan utveckla våra utbildningar till att fortsatt hålla högsta möjliga kvalitet med bästa möjliga resursutnyttjande.

Lisa Sennerby Forsse

Vi hade laddat för en diskussion om behov av mål och strategi för livsmedelsförsörjning vid Naturvetarnas och ULS paneldebatt med landsbygdsministern på Ultuna i onsdags. Tyvärr var ministern tvungen att avvika till Bryssel nästan direkt för att tillsammans med sina kollegor ta hand om ”hästköttsskandalen”.

Det händer också att det blir missförstånd med ett pressat tidsschema, och vi fick inte tillfälle att reda ut det där med besparingar heller. Ministern menade att tidsbegränsade satsningar löpt ut, men att det inte handlade om minskat basanslag för SLU. Detta syftade troligen på fortlöpande miljöanalys eller Artprojektet, men studenten som reste frågan avsåg nog den minskning i basanslag på 30 miljoner som framför allt drabbade utbildningen från och med 2012. Den har lett till att många kurser och även en del utbildningsprogram fått ställas in det senaste året. Detta har påverkat SLU:s studenter och lärare, men det har också märkts på antalet utbytesstudenter och på studenter på fristående kurser.

Inom utbildningsprogrammen har ändå ersättningen inte påverkats direkt av besparingen. Eskil Erlandsson nämnde att SLU har en högre ersättningsnivå för utbildningen än andra universitet; det stämmer. Sedan länge har vi legat 10-15 procent högre i ersättning för motsvarande utbildningsområden, vilket motiverats av våra yrkesinriktade utbildningar med små studentgrupper och dyr infrastruktur, t.ex. stallar och odlingsförsök. Det handlar alltså om en högst påtaglig kostnadsbild. Faktum är att SLU:s totala statsanslag ändå har minskat som andel av den totala högskolesektorns de senaste 10-15 åren.

Vi försöker förstås påverka detta via departementet, men måste också förhålla oss till det internt. Ekonomin är ett av skälen till att vi ser över utbildningsutbudet under året. Det går inte att erbjuda 400 kurstillfällen per år när antalet helårsstudenter är 4000! Ett annat skäl är att studenterna pekar på att det är svårt för dem att utnyttja SLU:s hela kursutbud – har vi t.ex. onödiga skillnader i förkunskapskrav, ramscheman mm?

Jag hoppas att vi kan ha en bra diskussion om framtidens utbildning vid SLU under våren. Välkommen på seminarium på eftermiddagen den 13:e mars; då ska det bli inspel om vilka områden som bör prioriteras i framtidens utbildning. Ett diskussionsforum kommer också inom kort att öppnas på medarbetar- och studentwebb. Vi ses där!

 

Lena Andersson-Eklund