Kategori: Okategoriserade

Det känns onekligen som att vi börjar närma oss slutet på inledningen av ”Framtidens SLU”.

De fakultetsgemensamma institutionerna (FGI) börjar ta form, de sista kompletterande besluten om överföring av personal och fakultetsmedel mellan fakulteterna är på gång, möten för att ta fram lämpliga samarbetsformer mellan prefekterna för FGI och de berörda dekanerna har inletts. Styrelsen har beslutat om finansieringen av stimulansmedel för FGI (totalt sju miljoner av gemensamma medel per år i fyra år) och för de tre fakultetsgemensamma ämnesområdena (växtskydd, växtförädling och odlingssystem) (totalt tre miljoner per område och år under sex år varav hälften är gemensamma medel). Universitetsstyrelsen har också beslutat hur organisationen ska se ut inom grundutbildningen med en central utbildningsnämnd och fyra programnämnder. Arbetet med det framtida utbildningsutbudet pågår för fullt.

Men mycket arbete återstår för att göra SLU till det internationella toppuniversitet inom den gröna sektorn som vi har alla möjligheter att bli. För att tydliggöra uppdelningen i verksamhetsområden mellan fakulteterna har de olika fakulteterna givits tydligare uppdrag och två av fakulteterna får från årsskiftet nya benämningar. Denna fakultetsindelning baserad på verksamhetsområden får inte, som vissa befarar, verka cementerade för SLU i dess gamla form med de olika högskolor vars sammanslagning en gång bildade SLU. Därför måste fakultetsledningarna nu tillsammans med rektors ledningsråd planera och föreslå vilka satsningar som SLU måste göra för att ta en nationellt och globalt ledande roll att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och hur samhället på bästa sätt skall förvalta och hushålla med planetens naturresurser.

Vi har nu börjat ett gemensamt ansvarstagande genom att avsätta de ovan nämnda stimulansmedlen till fakultetsgemensamma institutioner och till fakultetsgemensamma ämnesområden. Men detta är bara en blygsam start på de gemensamma satsningar som måste göras för att nå SLU:s fulla potential. Själv tror jag, till exempel, att vi inledningsvis måste avsätta medel till rekryteringen av unga framgångsrika forskare och lärare inom strategiskt viktiga ämnesområden och ge dessa personer ordentliga medel att utveckla verksamheterna. Här får ledningarna på alla nivåer ta ett gemensamt ansvar, dels för de prioriteringar som bedöms ha största effekt på den vetenskapliga excellensen inom SLU:s hela ansvarsområde, och dels för de nedprioriteringar som skall göras för att skapa utrymme för de nya satsningarna. Vi kommer inte alltid att vara överens men det är viktigt att diskussionerna sker i en öppen och lyssnande anda.

Jag kommer därmed in på ett av de arbeten som nu återstår inom Framtidens SLU, nämligen att utveckla de ledningsgrupper som framöver skall finnas runt prefekterna och dekanerna. För att framgångsrikt kunna möta de framtida utmaningarna tror vi att det är det viktigt att vi förändrar vårt interna ledarskap. En prefekt eller dekan skall naturligtvis kunna företräda sin institutions eller fakultets intressen men samma personer måste också kunna ta ansvar för vad som är bäst för fakulteten eller hela universitetet. Genom att aktivt ha deltagit i diskussionen före beslut blir det också lättare för prefekten eller dekanen att ta ansvar för besluten inför sina medarbetare. Andra bra effekter med ledningsgrupper är att prefekten eller dekanen får stöd i sitt beslutsfattande efter ingående diskussioner där olika perspektiv och argument har prövats mot varandra – detta leder naturligtvis till högre kvalitet i de beslut som slutligen fattas. Det är av avgörande betydelse att prefekter och dekaner känner sig delaktiga i arbetet och stolta över att vara med och forma Framtidens SLU.

Slutet på början av projektet ”Framtidens SLU” innebär att vi nu har beslutat om nödvändiga organisatoriska förändringar. Nästa steg blir att vi förändrar ledningskulturen till en mer kollektiv anda. Jag hoppas framöver också att alla viktiga beslut fattas i ljuset av vad som är bäst för SLU:s grundläggande verksamhetsidé, nämligen att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa.

Torbjörn von Schantz

Europa och USA har dominerat världen under de två föregående århundradena medan Asien är på väg att bli 2000-talets dominant. Kina, Japan och Indien är ju de ekonomiska jättarna men en mycket snabb utveckling sker nu också i andra asiatiska länder.

Har nyligen besökt Thailand, Indonesien och Australien för att diskutera den fortsatta utvecklingen av SLU-initiativet the Global Challenges University Alliance. Avsikten är att knyta samman de fem bästa universiteten på varje kontinent för att genom forskning och utbildning gemensamt möta de stora globala utmaningarna inom t ex livsmedelsförsörjning, skogsbruk, hållbar stadsutveckling, klimatförändringar mm. Jag träffade ledning och forskare vid Chulalongkorn University i Bangkok, Bogor Agricultural University (en timme från Jakarta) samt University of Queensland i Brisbane. Samtliga dessa universitet vill mycket gärna vara med i den fortsatta utvecklingen av initiativet.  Det var också roligt att få höra vilket gott renommé SLU har och att få en insikt i de forskningssamarbeten som redan pågår. Ett oväntat och trevligt inslag blev att med kort varsel få göra en gästföreläsning om ”grön bioteknik” för 80-talet engagerade indonesiska tredje-års studenter.  Allt medan ett praktfullt tropiskt åskväder konkurrerade om uppmärksamheten.

I Jakarta besökte jag också i3L – Indonesian International Institute for Life sciences – som vi håller på att skriva samarbetsavtal med. Den svenska ledningen för det privatfinansierade i3L vill ha KI och SLU som särskilda universitetspartners och ett antal av våra forskargrupper har redan påbörjat en dialog. Man har också fått rättighet att bedriva undervisning och flera SLU-are kommer att involveras. Undervisningen kommer att ske på engelska, vara projektbaserad och ha mycket fokus på innovationer. Samarbetet borde kunna leda till att vi får hit betalande studentgrupper till våra Masters-utbildningar.

Sammantaget ett Asien i mycket snabb tillväxt, delvis högteknologiskt och med bra universitet, men som också har mycket stora miljöproblem. Man märkte också en betydande oro för klimatförändringar och särskilt i Indonesien diskuterades problem med livsmedelsförsörjningen av en växande befolkning. Jag tror att SLU har mycket goda möjligheter att dra nytta av utvecklingen under det Asiatiska århundradet. Genom samarbete med utvalda universitet kan vi också bidra med kunskap för att hantera problem inom t ex stadsutveckling, skogsbruk, vattenresurser, och livsmedelsområdet.

Johan Schnürer
Vicerektor med ansvar för samverkan

För en tid sedan samlades 60-talet prefekter och universitetsledning till höstens ledarmöte. En avstamp inför det fortsatta arbetet, och en summering av vad som redan skett.

Göran Sandberg från Wallenbergstiftelsen inledde med några tankar kring sektorsrollen. Han menar att SLU har en priviligierad ställning med ett ”eget” departement, och en tydlig profil. Slå vakt om det, var hans uppmaning. Vidare lyfte han utbildning som den viktigaste uppgiften för ett universitet. Så har inte statsmakterna tänkt under de senare åren. Man har tvärtom dragit ner på antalet utbildningsplatser (vår egen nedskärning på 30 miljoner i gott minne) och lyft forskningen. Dags att tänka om för regering och universitet – satsa på utbildning av hög kvalitet! Det var Görans rekommendation. Men förstås – som representant för Wallenbergstiftelsen – måste även forskningens kvalitet poängteras. Endast de mest excellenta ansökningarna och forskarna kan räkna med bidrag, och vi har alldeles för låg andel ansökningar till KAW.  Göran avslutade med ett ”bättre kan ni”!

En uppmaning värd att ta på allvar.

Hur många vet att SLU är den tredje största användaren av Max IV lab i Lund? Vår egen nestor inom området, professor Ingmar Persson tillsammans med en kollega från UU gav stimulerande exempel på användningsområden och bidrog med detta till fortsatt livliga diskussioner vid kvällens middagsbord.

En värdegrund ska vara ett konkret och bra verktyg för chefer och medarbetare. Konsulten Clas Trollestad ledde oss genom tankegångar och grupparbeten för att exemplifiera hur vår relativt nya värdegrund kan komma till nytta i vardagen på jobbet. Tanken bakom är ju att den ska vara till hjälp och stöd när vi står inför situationer och val som kanske inte är självklara.

Lisa Sennerby Forsse

Rektor