Kategori: Okategoriserade

Det finns få saker som engagerar människor så mycket som mat.

Vi behöver mat för att överleva fysiskt, olika religioner har sina egna ”kostrekommendationer”, vilket bidrar till att hålla ihop grupper, och nästan alla uppskattar ju mat för dess smakvariation och bidrag till mänsklig gemenskap.

Att dela brödet, att dela måltiden är ju väldigt mycket att vara människa.

Att säkra tillgången på mat för en växande befolkning är också en av de stora globala utmaningarna. Produktionen av mat kräver mycket stora insatser av arbete, mark, energi, gödning, bekämpningsmedel och inte minst vatten, samtidigt som den ger stora utsläpp av växthusgaser och andra miljöstörningar.  

Här finns mycket att göra för forskning, miljöanalys och utbildning, i nära samverkan med myndigheter, rådgivning och jordbruk. Man räknar idag med att nästan en miljard av världens människor går hungriga och att ytterligare en miljard får för lite mineraler och vitaminer i sin kost.  Bland den rikare delen av jordens befolkning – i alla länder – har vi å andra sidan en miljard människor som äter alldeles för mycket. Detta ger övervikt med en mängd följdsjukdomar, plågsamma för individer och mycket kostsamt för det globala samhället.

I Sverige har maten har aldrig varit så varierad eller så billig, och därmed också så lätt att slänga och slösa med. Vi har dessutom paradoxen att vi aldrig haft så mycket tillgång till olika matlagningsrecept via kokböcker, mat-tidningar och nätet och samtidigt aldrig tillbringat så lite tid med att faktiskt laga egen mat från råvaror. Vi har också ett svenskt jordbruk som i många produktionsgrenar har svårt att klara tillräcklig lönsamhet – trots en relativt miljövänlig produktion, mycket god djuromsorg, litet smitt-tryck och en mycket begränsad användning av antibiotika. Allt detta borde ju – i en ideal värld – vara konkurrensfördelar på marknaden. I realiteten innebär det stället en kostnadshöjning jämfört med konkurrerande produktion som inte behöver betala för de stora omvärldsskador som t ex dålig Salmonella-hygien och vårdslös antibiotikaanvändning medför.    

Vi har också en i mitt tycke upprörande brist på konsekvens när samhället ställer lägre krav på mat som importeras jämfört med den som produceras i Sverige. Det offentliga borde här föregå med gott exempel och aldrig servera mat på våra skolor, sjukhus och åldringsboenden som inte uppfyller de berättigade krav samhället ställer på svensk livsmedelsproduktion. Dessa krav har ofta sin vetenskapliga förankring i den forskning om djuromsorg, veterinärmedicin, växtskydd och miljöfrågor som bedrivits vid SLU. Frågorna genomsyrar också många av våra utbildningar.

SLU har således anledning att ta frågor om maten på allra största allvar. Vi har nu också under fem år efter KoN-utvärderingen profilerat och utvecklat vår samlade livsmedelsforskning inom SLUmat.  Den 7 maj ordnade denna plattform ett seminarium, ”Livsmedelsforskning vid SLU – nu och i framtiden”, som bl a beskrev resultat från de projekt SLUmat kunnat stödja med anslag.  Det var mycket spännande att se hur vår forskning spänner från råvarukvalitet och hygien, över metabolism och nutrition till olika hälsoaspekter. Det var också glädjande att se hur många forskare som framgångsrikt arbetar i projekt som går över olika disciplinära och institutionella gränser.  Detta är mycket lovande för framtiden!   Ett bra exempel var ett projekt mellan forskare på Institutionerna för Livsmedelsvetenskap och Energi och Teknik som analyserade vilka effekter tre olika dieter/kosthållningar hade både på rekommenderad näringsstatus och på miljön (koldioxidutsläpp).  LCHF-dieten var inget föredöme i något avseende!

Seminariet avslutades med en bra paneldiskussion om framtidens utmaningar mellan företrädare för Landsbygdsdepartementet, LRF, Livsmedelsverket, Livsmedelsindustrierna, Konsumentföreningen Stockholm och ett antal SLU-forskare.

Hela seminariet kan ses på videolänk under minst en månad framöver

Efter 16 april kunde vi konstatera att årets anmälningar till SLU:s utbildningsprogram ökar med totalt 9 procent. En bra siffra, med tanke på att den övergripande ökningen i Sverige landade på drygt 2 procent! Antalet förstahandsanmälda har ökat lika mycket. Det är ett jättebra resultat, som tyvärr gömmer några besvärande sanningar: att den ojämna fördelningen i söktryck mellan olika utbildningsområden förstärks, och att utbildningsprogrammen konkurrerar internt.

 Ökningen består till största del av en ökning inom djurhälsoområdet. Den i särklass mest översökta utbildningen, djursjukskötarprogrammet, ökar med 23 procent i antal förstahandsanmälda – nu är det 1505 personer som konkurrerar om 40 platser! Det är jätteroligt att många ungdomar vill bli djursjukskötare, en yrkeskompetens som nu efterfrågas mycket från djursjukhusen. Det behovet är något som SLU på sikt behöver möta. Vi har meddelat departementet att vi vill öka antalet platser på utbildningen, men inte på bekostnad av annan utbildning inom den pressade grundutbildningsbudget vi nu har.

 Det är första året som antagning till djursjukskötar- och etologi och djurskyddsprogrammet görs till Ultuna. Söktrycket har ökat kraftigt till båda programmen; etologi och djurskydd har nu 131 förstahandsanmälningar, vilket motsvarar en ökning på 50 procent.

 Problem uppstår när våra populäraste utbildningar blir översökta, eftersom det ofta sker på bekostnad av anmälningarna till andra utbildningar på SLU. Tidigare undersökningar visar att SLU-utbildningar är varandras hårdaste konkurrenter. I år blir detta extra tydligt på djurutbildningarna, när både agronom – husdjur och husdjursvetenskap – kandidat tappar.  På samma sätt ser vi att en positiv utveckling för agronom-mark/växt motsvaras av tapp för agronom –landsbygdsutveckling och biologi och miljövetenskap – kandidat.

 Om vi summerar, så ökar alltså söktrycket till några av SLU:s populära utbildningar rejält, medan det haltar ordentligt till flera andra. Många av dessa är inom områden där de gröna näringarna skriker efter arbetskraft. Dessutom ser vi en intern konkurrens mellan SLU-utbildningar. Den utveckling som vi ser i år är ett reellt problem för vårt universitet – många av våra utbildningar har för få sökande.

 Vad kan vi som universitet göra åt det? Vi få behöver dels få de ungdomar som brinner för SLU:s ämnen att intressera sig för ett bredare spektra av vårt utbud. Men vi måste framför allt på sikt nå nya grupper av ungdomar, genom att öka kännedomen om och intresse för livsmedelsproduktion, naturresurshushållning och en hållbar utveckling i ett föränderligt klimat. Vill vi ha en svensk livsmedelsproduktion? I så fall krävs det satsningar och attitydpåverkan som SLU inte ensamt kan stå för, utan som kräver kraftinsatser från regering, andra myndigheter, intresseorganisationer med flera.

Lena Andersson-Eklund,

Vicerektor för utbildning

 

Redan idag är SLU den tredje största brukaren av MAX-laboratoriet i Lund bland svenska universitet. Likväl måste vi i framtiden utöka vårt nyttjande av de unika forskningsresurser som öppnar sig inom MAX IV.

 Den 18 juni kommer ledningen och personal från MAX IV till SLU i Ultuna för att presentera de möjligheter som snart erbjuds vid den nya forskningsanläggningen och hur våra forskare skall kunna utnyttja och arbeta vid anläggningen. Några forskare som redan i dag utnyttjar MAX-anläggningen, kommer att presentera några av sina projekt.

 Det finns stora möjligheter för de forskare som i dag inte utnyttjar MAXlab, eller inser synkrotonljusets potential, att på ett avgörande sätt kunna utveckla den egna forskningens kvalitet och konkurrenskraft. Ett viktigt syfte med mötet är att informera om och förhoppningsvis väcka intresset för synkrotonljusbaserade analysmetoder som gör det möjligt att t.ex. visualisera strukturer hos djur- och växtdelar och markpartiklar till en nivå som inte är möjlig med konventionell spektroskopi, och att kunna bestämma elementarsammansättningen hos submikrometer stora objekt. Det svenska forskningssamhället kommer att avsätta stora resurser för uppbyggnad och drift av bl.a. MAX IV. Det bästa sättet att få del av dessa resurser är att använda dem, eftersom nyttjandet är kostnadsfritt. Samtidigt får man tillgång till instrumentering som tillåter forskning i den absoluta fronten.

 Mötet kommer att hållas i Sal F i Undervisningshuset, Ultuna, den 18 juni mellan 9.00 och 16.00. Boka redan nu, för mer detaljer se kalendariet. Mötet kommer att sändas via video till de campus som så önskar.

 Det är viktigt att höja SLU:s kompetens inom de forskningsområden som stöds av den nya MAX IV-anläggningen. Förhoppningsvis kommer vi framöver att kunna avsätta gemensamma medel för att bredda användandet av teknikerna, och stödja och stimulera nya användare. Tanken är att dessa medel ska fördelas av den nytillsatta arbetsgrupp som skall hantera SLU:s interna infrastruktursatsningar. Gruppen som har sitt första sammanträde i dagarna är bemannad av Beatrix Alsanius, Kristina Dahlborn, Thomas Moritz och Ingmar Persson med mig som sammankallande och ordförande. Gruppen stöds administrativt av Jon Kennedy och Boel Åström.

 Torbjörn von Schantz

prorektor