Kategori: Okategoriserade

Scroll down for an English version.

Vår vision, som beslutades av styrelsen 2009, säger att SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaperna. Visionen väcker en del frågor och känslor. Somliga menar att visionen och verksamhetsidén (SLU utvecklar kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa …) borde byta plats, av formella skäl.

Här tänker jag inte försöka utreda det formella utan fokusera på begreppet världsklass. Vad menas egentligen med världsklass, och är det något absolut nödvändigt? Somliga känner sig utdefinierade och menar att det är viktigare för oss att bidra till en god utveckling av samhället. Är det oförenligt med ”världsklass”?

Jag menar att det är tvärtom – att vi behöver forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys av just världsklass, för att kunna lösa våra stora utmaningar. Jag menar dessutom att de stora utmaningarna kräver samarbeten både nationellt och globalt. I så fall har vi också ett behov av att identifieras som en intressant och värdefull partner för de ledande universiteten och instituten inom våra olika verksamhetsområden.

På motsvarande sätt anser sig svenskt näringsliv behöva forskning och utbildning av världsklass för att kunna hävda sig på en global marknad. Även svensk politik, t.ex. miljöpolitik, får begränsat genomslag om inte andra länder betraktar dess bas i forskning och miljöanalys som något av högsta klass.

SLU i världen
SLU är ett universitet bland 25 000 andra i en stor värld, och helt okänt för flertalet av världens invånare. Vi är t.o.m. relativt okända i Sverige. Många fler världen runt vet att exempelvis Harvard och Oxford är bra universitet. De beskrivs i termer av världsklass, vilket kan attrahera duktiga studenter, medarbetare och samarbetspartners. Hur ska vi få några av dessa att överväga att komma till oss istället?

Tyvärr är det inte allmänt känt att vi inom flera av våra områden rankas högre än många världsberömda lärosäten. Inom områdena plant and animal sciences och ecology/environment rankas vi så högt som 8:a respektive 15:e bland alla universitet baserat på kvaliteten på våra artiklar. Bland världens lantbruksuniversitet räknas vi numera ännu högre. Att sprida dessa omdömen kan knappast vara till nackdel för vår strävan att bidra till ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande.

Men åsikterna om detta med världsklass är säkert mer komplexa än så. Olika sätt att mäta universitet kan t.ex. ge associationer till elitism. Akademiker konkurrerar med varandra om anställningar och om anslag – räcker inte det? Den konkurrensen är ofrånkomlig så länge som de tillgängliga anställningarna och anslagsmedlen underskrider efterfrågan. Måste då alla på SLU uppnå världsklass? Mitt svar är ett tydligt nej – det är universitetet, organisationen som helhet, summan av våra enskilda ansträngningar, som ska vara av världsklass.

Det finns säkert många fler föreställningar om vad begreppet kan innebära. Men handlar det inte främst om ambitioner (i forskning, undervisning och miljöanalys), snarare än om att stå på en prispall? Borde det inte mest handla om att bidra till att SLU blir ett bra universitet att arbeta och studera vid, och att vi gör största möjliga nytta för lokal, nationell och global utveckling? Det förutsätter att omvärlden uppfattar oss som värdefulla och fortsatt vill satsa betydande skattemedel och andra resurser på oss, och inte minst att duktiga människor fortsätter att söka sig till oss.

Peter Högberg
Rektor

---

A world-class university for a better world

According to our university’s vision, adopted by the SLU Board in 2009, SLU is a world-class university in the fields of life and environmental sciences. This vision gives rise to a number of questions and sentiments. Some believe our mission statement (SLU develops the understanding and sustainable use and management of biological natural resources …) should be our vision and vice versa.

I don’t intend to focus on that, but instead on the concept of “world-class”. What does it mean, and is it something that is absolutely necessary? There are those who don’t feel included in this definition, and instead believe it’s more important that we contribute to a positive development of society. Are the two incompatible?

Personally, I believe the opposite to be true – what we need to manage the great challenges facing us are just that – world-class research, teaching and environmental monitoring and assessment. I also believe these challenges require cooperation both nationally and globally. For that to happen, leading universities and institutions in our fields need to see us as an interesting and valuable partner.

In the same way, Swedish businesses need world-class research and teaching to compete in a global market. The impact of Sweden’s policies, such as our environmental policy, will be limited unless other countries consider the science they are based on to be world-class.

SLU in the world
SLU is one of 25,000 universities, and completely unknown to most people. We are even relatively unknown in our own country. Compare that with universities such as Harvard and Oxford, considered top universities by most. They are described as world-class, and that attracts good students, employees and cooperation partners. What can we do to get them to choose us instead?

Unfortunately, it’s not widely known that we rank higher than many world-famous universities when it comes to some of our subject fields. In the fields plant and animal sciences as well as ecology/environment, we are ranked 8^th and 15^th respectively, based on the quality of our publications. Compared to other agricultural science universities, we rank even higher. Spreading the word about this can hardly be a disadvantage in our efforts to contribute to a society characterised by long-term sustainability.

But opinions about the importance of being world-class are probably more complex than that. Different ways of measuring the quality of universities may give rise to connotations of elitism. Academics are already competing about posts and grants – do we need even more competition? That competition is hard to avoid as long the demand for posts and grants is greater than the supply. But must everyone at SLU aim for world-class standard? My answer is a clear no – it’s the university as a whole, the sum of our individual contributions, that should be world-class.

I’m sure there are even more ideas of what the concept world-class involves. But are we not talking primarily about ambitions (in research, teaching and environmental monitoring), rather than always coming out tops? Shouldn’t it be about contributing to making SLU a good university, for students and for staff, and creating maximal benefit for local, national and global development? For that to happen, we need the world to see us as valuable – valuable enough to invest the taxpayers’ money and other resources in us, and not least we need skilled people to continue to see us as an attractive workplace.

Peter Högberg
Vice-Chancellor

Sommarljuset strålar in över Hallfreda där jag bor. Den tidiga cykelturen in till Visby blir en påminnelse om att det ofta blåser på Gotland, och att det uppenbarligen, precis som i Uppsala innebär motvind. I det här fallet ger det extra tid att njuta av vägrenar som är en fröjd för ögat och som vittnar om stor biologisk mångfald, i alla i jämförelse med vad jag är van vid.

Dagens första SLU-seminarium handlar om regionala livsmedelsstrategier. Utgångspunkten är en rapport, framtagen av Hushållningssällskapens förbund, författad av en SLU-student, Natalie Tysk. Idag har många svenska regioner en egen livsmedelsstrategi. Hänger dessa strategier ihop med regeringens nationella ambitioner? Vad innehåller de regionala strategierna och hur ska de förverkligas var några av de frågor som diskuterades livligt i många smågrupper, med representanter för flera regioner, forskare, företagare och andra. Uppsala kommuns motsvarande arbete presenterades också. Under halvannan timme lyckades deltagarna byta många idéer och inte minst inspirerade erfarenheter från Kalmar. Medarbetare från SLU har på olika vis varit inblandade i flera lokala initiativ och fortsättning kommer på en rad olika områden. Tydligare målformuleringar och avsatta resurser kommer säkert ha stor betydelse för hur framgångsrika de regionala resurserna blir.

SLU:s avslutande aktivitet i det här årets Almedalsprogram handlade om nytänkande kring ekonomi och lokal organisering. Vi hade deltagare med på distans från Norrland och lite teknikstrul fick lösas genom deltagande via mobiltelefon istället. Det är intressant att det går att medverka på ett meningsfullt sätt på distans och frågorna engagerade de som deltog. Dagens båda seminarier gav också en hel del information och intryck som både vi från SLU och de andra deltagarna kan arbeta vidare med.

Jag hinner också lyssna till, och delvis delta i, en diskussion om stärkt innovationskraft och ökad samverkan mellan lärosäten och näringsliv i Östra Mellansverige. Inte minst Günter Mårder, VD för Företagarna, bidrog med flera konkreta tips på hur samarbeten mellan företag och akademi kan bli mer relevanta och fungera bättre. Vi har, från SLU:s sida, varit inbjudna tidigare men än så länge valt att inte delta aktivt i det projekt som diskuterades, framförallt eftersom vi valt att prioritera andra liknande interna initiativ. Möjligen kan vi hänga på om det blir en fortsättning, eftersom det i hög grad rör processer som vi i alla fall aktivt utvecklar för tillfället. Initiativen kring samverkan är dock många!

Mitt eget program avslutas med att jag medverkar i en panel kring livsmedelsförsörjning, ordnad av Lunds universitet. Utgångspunkten här är forskning kring situationen i delar av Mellanöstern och även om förutsättningarna i vissa avseenden skiljer sig radikalt från de svenska så finns det ett flertal gemensamma frågeställningar. En reflektion vid detta seminarium, som jag tycker är generell för många av de aktiviteter som ordnats, är att den kunskap och den kompetens som SLU har, det vill säga den kunskap och kompetens som vi som arbetar på SLU har, behövs och efterfrågas av många andra. Det är uppenbart att många seminarier här i Almedalen skulle må bra av att ha deltagare från oss, som skulle kunna bredda och fördjupa diskussioner och frågeställningar. Många intresserar sig för våra frågor mitt intryck är att vi ofta kan nyansera bilden och mycket enkelt öka förståelse för centrala förutsättningar inom våra områden.

Vi var ganska många som deltog i årets aktiviteter, egna och andras, men det var betydligt fler som valde att ordna seminarier där vår kompetens inte bara var en del av utgångspunkterna utan där vi som arbetar vid SLU hade kunnat bidra, eftersom vi så uppenbart har relevant kunskap!

Stort tack till alla SLU-are som på olika sätt deltagit i årets program!

Erik Fahlbeck, vicerektor med ansvar för samverkan

Onsdagens första SLU-aktivitet är en antibiotikafri frukost med tillhörande presentationer och diskussioner. Olika frågor kring antibiotikaresistens diskuteras av en lika kunnig som tydlig panel, där folkhälsoministerns statssekreterare Agneta Karlsson bland annat kommenterar frågor om kopplingen mellan djurproduktion och humanmedicin. Att den svenska djurhälsan är mycket god är ju ingen tillfällighet, utan ett resultat av ett långsiktigt arbete. Förhoppningsvis kan vi från SLU:s sida bidra till ett fortsatt framgångsrikt arbete med fördjupade samarbeten kring antibiotikaanvändning till både djur och människor. Och inte minst till att svenska erfarenheter får större spridning internationellt.

På dagens andra aktivitet, kring svenska mervärden och livsmedelsstrategin, är det fullpackat i salen. Efter inledande presentationer om mervärden i odling, mjölkproduktion och marknadsföring får en panel med bland annat politiker ta över en bred diskussion om hur livsmedelsstrategins mål ska kunna förverkligas. Moderatorn Ann-Helen Meyer von Bremen har fullt sjå att hålla ordning på alla frågor från publiken, samtidigt som hon flitigt bollar egna reflektioner till panelen. Formas presenterar sitt nya uppdrag att bygga upp en långsiktig satsning på forskning inom livsmedelsområdet. Och även om det är många som önskar sig mer resurser till utveckling av hela den svenska livsmedelssektorn så saknas det verkligen inte engagemang på seminariet. Det känns extra roligt att vårt seminarium drar fullt hus med stort engagemang från många olika intressenter, med tanke på att många andra också ordnar aktiviteter kring mat och livsmedel i Almedalen i år.

SLU:s program för onsdagen avslutas med en interaktiv diskussion om framtidens städer och ”urbanscapes”. Efter en inledande presentation av Lisa Diedrich bjuds publiken in, för att med hjälp av verktyget Mentimeter ge synpunkter på och därmed förutsättningar till en diskussion om just framtidens städer. Carolina Dahl lotsar samtalet vidare med hjälp av en panel, som för bidra med att utveckla ett tankebygge kring flera viktiga teman och frågor, utifrån deltagarnas bidrag via Mentimeter. Jag har inte räknat antalet seminarier kring byggnation och stadsutveckling i årets program, men även om det är flera stycken till och med samma tid så undrar jag om något av de andra lyckas lika bra med att involvera alla deltagare.

Som tidigare noterat är det enkelt att konstatera att SLU:s frågor engagerar och även idag är det många SLU:are som deltar i andra aktiviteter än våra egna.

Onsdagen avslutas med vårt eget mingel. Tillsammans med många av dem vi samarbetar med bjuds vi på grillat lamm hos familjen Björkqvist i Gräne. Och även här får alla middagsgäster bidra med tips via Mentimeter, denna gång kring hur vi kan utveckla vår samverkan.

Erik Fahlbeck, vicerektor med ansvar för samverkan