Författare: Rektor Peter Högberg

Trots att SLU lyckats mycket bra i många avseenden under lång tid, har vi inte fått större ökningar av vår forskningsbudget, medan andra större svenska universitet för några år sedan fick rejäla tillskott till sin forskning.

I våras öppnade sig dock en möjlighet, som inte verkade så konkret till att börja med: prorektor Karin Holmgren deltar i regeringens samverkansgrupp inom området en cirkulär och biobaserad ekonomi. Gruppens uppdrag är att identifiera lösningar på hur produkter och råvaror kan utvecklas och an­vändas på ett resurseffektivt och smart sätt, genom fördjupad samverkan mellan näringsliv, forskarvärlden och offentlig sektor. Ett antal fokusområden identifierades. Karin lyfte möjligheten i rektors ledningsråd om deltagande och om att komma in med förslag. LTV:fakultetens vice-dekan Eva Johansson satsade på idén och producerade, tillsammans med representanter från LRF, Lantmännen och Region Skåne, ett förslag inom området innovativa bioråvaror och växtförädling inom jord- och trädgårdsbruk. I det fallet har det aktualiserades ett mycket uppenbart behov, inte minst i södra Sverige efter nedläggningen av Findus i Bjuv.

Nu har vi mycket glädjande nåtts av beskedet att regeringen satsar medel på oss för att bygga upp ett kompetenscentrum för växtförädling vid SLU, som ska möta det praktiska jordbrukets behov. Det rör sig om en hel del medel: 20 milj. kr 2018, 30 milj. kr 2019 och därefter 40 milj. kr per år, vilket sedan blir ett permanent tillskott.

Det är ett fantastiskt tillskott! Jag vill passa på att tacka Eva Johansson för hennes insats, och Karin Holmgren och även Erik Fahlbeck för deras bidrag. I förlängningen finns fler, som träget jobbat med växtförädlingsfrågorna att tacka och gratulera. Nu vidtar ett omfattande arbete med att, tillsammans med aktuella samarbetspartners inom den gröna näringen och offentlig sektor, utforma detaljer kring hur centret ska organiseras och styras. Att vi får förtroendet att göra detta känns mycket bra!

Peter Högberg, rektor SLU

Nyhet om kompetenscentrum för växtförädling

Scroll down for an English version.

Vår vision, som beslutades av styrelsen 2009, säger att SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaperna. Visionen väcker en del frågor och känslor. Somliga menar att visionen och verksamhetsidén (SLU utvecklar kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa …) borde byta plats, av formella skäl.

Här tänker jag inte försöka utreda det formella utan fokusera på begreppet världsklass. Vad menas egentligen med världsklass, och är det något absolut nödvändigt? Somliga känner sig utdefinierade och menar att det är viktigare för oss att bidra till en god utveckling av samhället. Är det oförenligt med ”världsklass”?

Jag menar att det är tvärtom – att vi behöver forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys av just världsklass, för att kunna lösa våra stora utmaningar. Jag menar dessutom att de stora utmaningarna kräver samarbeten både nationellt och globalt. I så fall har vi också ett behov av att identifieras som en intressant och värdefull partner för de ledande universiteten och instituten inom våra olika verksamhetsområden.

På motsvarande sätt anser sig svenskt näringsliv behöva forskning och utbildning av världsklass för att kunna hävda sig på en global marknad. Även svensk politik, t.ex. miljöpolitik, får begränsat genomslag om inte andra länder betraktar dess bas i forskning och miljöanalys som något av högsta klass.

SLU i världen
SLU är ett universitet bland 25 000 andra i en stor värld, och helt okänt för flertalet av världens invånare. Vi är t.o.m. relativt okända i Sverige. Många fler världen runt vet att exempelvis Harvard och Oxford är bra universitet. De beskrivs i termer av världsklass, vilket kan attrahera duktiga studenter, medarbetare och samarbetspartners. Hur ska vi få några av dessa att överväga att komma till oss istället?

Tyvärr är det inte allmänt känt att vi inom flera av våra områden rankas högre än många världsberömda lärosäten. Inom områdena plant and animal sciences och ecology/environment rankas vi så högt som 8:a respektive 15:e bland alla universitet baserat på kvaliteten på våra artiklar. Bland världens lantbruksuniversitet räknas vi numera ännu högre. Att sprida dessa omdömen kan knappast vara till nackdel för vår strävan att bidra till ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande.

Men åsikterna om detta med världsklass är säkert mer komplexa än så. Olika sätt att mäta universitet kan t.ex. ge associationer till elitism. Akademiker konkurrerar med varandra om anställningar och om anslag – räcker inte det? Den konkurrensen är ofrånkomlig så länge som de tillgängliga anställningarna och anslagsmedlen underskrider efterfrågan. Måste då alla på SLU uppnå världsklass? Mitt svar är ett tydligt nej – det är universitetet, organisationen som helhet, summan av våra enskilda ansträngningar, som ska vara av världsklass.

Det finns säkert många fler föreställningar om vad begreppet kan innebära. Men handlar det inte främst om ambitioner (i forskning, undervisning och miljöanalys), snarare än om att stå på en prispall? Borde det inte mest handla om att bidra till att SLU blir ett bra universitet att arbeta och studera vid, och att vi gör största möjliga nytta för lokal, nationell och global utveckling? Det förutsätter att omvärlden uppfattar oss som värdefulla och fortsatt vill satsa betydande skattemedel och andra resurser på oss, och inte minst att duktiga människor fortsätter att söka sig till oss.

Peter Högberg
Rektor

---

A world-class university for a better world

According to our university’s vision, adopted by the SLU Board in 2009, SLU is a world-class university in the fields of life and environmental sciences. This vision gives rise to a number of questions and sentiments. Some believe our mission statement (SLU develops the understanding and sustainable use and management of biological natural resources …) should be our vision and vice versa.

I don’t intend to focus on that, but instead on the concept of “world-class”. What does it mean, and is it something that is absolutely necessary? There are those who don’t feel included in this definition, and instead believe it’s more important that we contribute to a positive development of society. Are the two incompatible?

Personally, I believe the opposite to be true – what we need to manage the great challenges facing us are just that – world-class research, teaching and environmental monitoring and assessment. I also believe these challenges require cooperation both nationally and globally. For that to happen, leading universities and institutions in our fields need to see us as an interesting and valuable partner.

In the same way, Swedish businesses need world-class research and teaching to compete in a global market. The impact of Sweden’s policies, such as our environmental policy, will be limited unless other countries consider the science they are based on to be world-class.

SLU in the world
SLU is one of 25,000 universities, and completely unknown to most people. We are even relatively unknown in our own country. Compare that with universities such as Harvard and Oxford, considered top universities by most. They are described as world-class, and that attracts good students, employees and cooperation partners. What can we do to get them to choose us instead?

Unfortunately, it’s not widely known that we rank higher than many world-famous universities when it comes to some of our subject fields. In the fields plant and animal sciences as well as ecology/environment, we are ranked 8^th and 15^th respectively, based on the quality of our publications. Compared to other agricultural science universities, we rank even higher. Spreading the word about this can hardly be a disadvantage in our efforts to contribute to a society characterised by long-term sustainability.

But opinions about the importance of being world-class are probably more complex than that. Different ways of measuring the quality of universities may give rise to connotations of elitism. Academics are already competing about posts and grants – do we need even more competition? That competition is hard to avoid as long the demand for posts and grants is greater than the supply. But must everyone at SLU aim for world-class standard? My answer is a clear no – it’s the university as a whole, the sum of our individual contributions, that should be world-class.

I’m sure there are even more ideas of what the concept world-class involves. But are we not talking primarily about ambitions (in research, teaching and environmental monitoring), rather than always coming out tops? Shouldn’t it be about contributing to making SLU a good university, for students and for staff, and creating maximal benefit for local, national and global development? For that to happen, we need the world to see us as valuable – valuable enough to invest the taxpayers’ money and other resources in us, and not least we need skilled people to continue to see us as an attractive workplace.

Peter Högberg
Vice-Chancellor

For English version, see below

Solen skiner över en nästan klarblå himmel. Sommaren är nu i full gång. Solljuset färdas långt genom en iskall rymd, når jorden och omvandlas till värmestrålning, driver vattnets kretslopp, vindarna, havsströmmarna och växternas fotosyntes. Dessutom påverkar solljuset vårt och våra djurs mentala välbefinnande positivt. Kanske har ni en hund eller katt som sträcker ut sig i någon solfläck på köksgolvet eller känner själva för att göra detsamma där eller på någon strand?

Där vi bor och verkar på norra halvklotet minskar atmosfärens halt av koldioxid från vinterns höga halter (nu rekordhöga 400 miljondelar*) med uppemot 20 miljondelar under våren och sommaren till följd av växternas upptag genom fotosyntes. De årliga variationerna i koldioxid har ökat de senaste decennierna, vilket tyder på att de nordliga naturliga och av människan brukade ekosystemen har ökat sin kapacitet att ta upp koldioxid.

Det rör sig om ett gigantiskt nettoupptag av koldioxid under sommaren, trots människans stora påverkan i den andra riktningen genom användningen av fossilt kol, produktionen av betong med mera.

Vi på SLU arbetar med hur vi ska använda flödet av lagrad solenergi genom växter och djur på bästa möjliga sätt, vilket bland annat innebär att minska användandet av gammal lagrad fossil energi och därmed den hittills obevekliga nettoökning av koldioxidhalten som sker under året.

Det är ett mycket viktigt arbete! För att göra det och annat viktigt som vi arbetar med riktigt bra, behöver vi då och då återhämta oss ordentligt. För de flesta av oss innebär sommaren det bästa tillfället.

Det är också då vi har störst möjligheter att komma i kontakt med de fantastiska resultaten av fotosyntesen. Den lagrade solenergin i kolföreningar med sitt ursprung i atmosfärens koldioxid finns i bären och svampen vi plockar i skogen, grönsakerna vi skördar från trädgården (eller köper i affären), fisken vi metar upp, ja i alla biologiska produkter.

Vi på SLU har tillsammans en enormt stor samlad kunskap om allt detta och mer finns inom räckhåll för oss. Men nu är det dags för återhämtning och tid att göra allt det andra vi inte hinner med under terminerna.

Ha en skön sommar!

Peter Högberg, rektor

*Under den senaste miljonen år har atmosfärens halt av koldioxid varierat rytmiskt mellan istidernas 180 miljondelar och mellanistidernas 280 miljondelar. De senaste dryga 100 åren har människan orsakat en snabb ökning, som vi inte ser någon inbromsning av.

——————————————————————————————

English version

A summer greeting from the vice-chancellor

The sun is shining from an almost perfectly blue sky. Summer is upon us. Sunlight travels a long distance through ice-cold space, reaches Earth where it is transformed into thermal radiation, drives the water cycle, the winds, the sea currents and the photosynthesis of plants. Sunlight also has a positive effect on the mental wellbeing of both humans and animals. I’m sure you’ve all seen a cat or dog stretching out in a spot of sunlight on the kitchen floor, and felt tempted to do the same, there or on a sunny beach somewhere?

In the northern hemisphere, where we live and work, the high levels of carbon dioxide in the atmosphere drop by approximately 20 millionths during spring and summer, compared to the higher winter levels (now a record-high 400 millionths*) – a result of plants absorbing carbon dioxide through photosynthesis. The yearly variations in carbon dioxide levels have increased during the last decades, a sign that the northern ecosystems, natural and those used by humans, have increased their capacity to absorb carbon dioxide.

What we see now is a massive net absorption of carbon dioxide during summer, despite the large impact of humans in the opposite direction through the use of fossil coal, production of concrete etc.

At SLU, we are looking at how we can use the flow of solar energy stored through plants and animals in the best way possible. This includes reducing the use of old, stored fossil energy and through that the unrelenting net increase of carbon dioxide levels that takes place during the year.

This is important work! To be able to do this, and all the other important things we do, we need to recover on a regular basis. For most of us, summer is the best time to do this.

Summer is also when we have the best opportunity to see the amazing results of the photosynthesis. The solar energy stored in carbon compounds originating from the carbon dioxide in the atmosphere can be found in the berries and mushrooms we pick in the forest, the vegetables we harvest in our garden (or buy in the supermarket), the fish we land – actually, in any biological product.

At SLU, we have a huge amount of combined knowledge on this subject, and more is within reach. But first, it’s time to recover and do all the things we can’t find the time for during the rest of the year.

I wish you all a restful summer.

Peter Högberg, Vice-Chancellor

*During the last million years, the carbon dioxide levels in the atmosphere have varied rhythmically between the 180 millionths of the glacial periods and 280 millionths during the interglacial periods. For the last 100 years, humans have been causing a rapid increase, which shows no sign of slowing down.