Författare: Rektor Lisa Sennerby Forsse

I förrgår presenterade regeringen hela höstbudgeten. Nästan hela innehållet hade ju redan innan läckt ut, och kommenterats i media. Vi har väntat på den med förhoppningen om att det kanske, kanske, ändå skulle finnas något med från vårt inlämnade budgetunderlag. Men tyvärr…

Inga nya anslag för fortlöpande miljöanalys, för strategiska satsningar på moderna djurlokaler eller för våra utbildningar som fördes fram i budgetunderlaget 2014 – 2016.

Lättnader för utomeuropeiska studenter

Positivt är det däremot att regeringen kommer att underlätta för utomeuropeiska studenter att studera i Sverige. Internationalisering är viktigt, och vi behöver våra utländska studenter som på olika sätt bidrar till svensk högre utbildning och forskning och till samhället i stort. Det föreslås en separat antagning av avgiftsstudenter för att lösa problemen med dimensionering och köbildning när de hanteras i samma urvalsgrupp som övriga. Vidare ska antalet stipendier finansierade med särskilda medel för biståndsverksamhet öka med 50 miljoner kronor 2014 och med ytterligare 50 miljoner kronor 2015. Det ser vi fram emot!

Förstärkt budget

Vår budget för 2014 förbättras också med de nya forskningsanslagen på 31,6 miljoner kronor –från forskningspropositionen – vilket dock är 2,4 miljoner kronor mindre än beräknat. Minskningen beror på en kvalitetsbaserad omfördelning, den så kallade ”snurran”, där SLU:s andel av publicering och externa bidrag vid alla lärosäten har minskat . Det blev minskat utfall för de flesta  universitet, bara fem av 14 har fått ett tillskott.

Modellen ifrågasatt

Den modell som används för resursfördelningen mellan våra lärosäten är ifrågasatt, framför allt för bristande transparens. Det har hittills inte varit möjligt att få klara besked om hur de beräkningar görs som ligger till grund för omfördelningarna. Då regeringen avser att öka uttaget från lärosätenas statsanslag från 10 till 20 procent kommer man samtidigt att se över hur kvalitetsbedömningarna bör göras. Därför har Vetenskapsrådet fått regeringens uppdrag att i samråd med Formas, Fas och Vinnova utreda och lämna förslag till en modell för resursfördelning till universitet och högskolor. Den ska innefatta kollegial bedömning och göra det möjligt att fördela resurser så kvalitet och prestation i forskning premineras. Ett råd med rektorer från högskolesektorn ska tillsättas – vilket förhoppningsvis bidrar till att en ny resursfördelningsmodell blir mer begriplig.

 Lisa Sennerby Forsse

 

 

Varmt välkomna tillbaka till en spännande hösttermin! Än så länge hänger sommarkänslan kvar,  men det drar snabbt igång, om ett par veckor är studenterna här och då är det full fart! Och visst är det ganska skönt att komma in i vardagen igen.

Straxt efter midsommar presenterade regeringen ett sedan länge aviserat förslag till ny lagstiftning för universitet och högskolor för ökad autonomi. Förslaget innebär att statliga universitet och högskolor ska kunna omvandlas till privata stiftelser. Bakgrunden är att universitet och högskolor idag är globala aktörer och i den allt hårdare konkurrensen krävs det snabbfotade och handlingskraftiga lärosäten. Det är idag exempelvis svårt för ett svenskt statligt lärosäte att bedriva verksamhet utomlands. Ett annat problem för statliga lärosäten är att många av EU:s forskningsprojekt kräver delägande i konsortier vilket med dagens myndighetsform i princip inte är möjligt.

Genom att införa en ny särskild stiftelseform, högskolestiftelser, ges lärosäten större handlingsfrihet. En högskolestiftelse är en egen juridisk person som kan ingå avtal på samma sätt som andra juridiska personer. En högskolestiftelse kan dessutom utan begränsningar ta emot och förvalta donationer, äga bolag samt bygga upp egna ekonomiska medel och andra tillgångar. Förslaget är alltså tänkt att möjliggöra en större mångfald av organisationsformer inom högskolesektorn.

Enligt förslaget kommer högskolestiftelser fortsatt ha finansiering av staten och därmed krav från staten att säkerställa att de statliga medlen används effektivt och för avsedda ändamål som riksdag och regering beslutar. Stiftelseformen finns redan som verksamhetsform för lärosätena i Sverige. Staten bildade år 1994 två större enskilda utbildningsanordnare, Stiftelsen Chalmers tekniska högskola och Stiftelsen Högskolan i Jönköping.

För att nu kunna bilda nya stiftelser för statliga lärosäten krävs en ändring av 1996 års stiftelselag. Förslag till sådana ändringar är nu ute på remiss till den 10 oktober 2013 och vi tar upp ärendet på höstterminens första ledningsråd som äger rum den 26 augusti. Vi återkommer med information om hanteringen av remissen efter det mötet, håll koll på medarbetarsidan!

Den som är intresserad av att ta del av förslaget i sin helhet kan hitta det på regeringens hemsida: www.regeringen.se genom att söka på ”högskolestiftelser”.

Lisa Sennerby Forsse

Varför är SLU i Almedalen? Svaret på den frågan är uppenbart när vi ser det stora intresse vår verksamhet genererar. Fem seminarier som lockade till initierad debatt om svensk livsmedelsproduktion, nya växtskydd, sambanden mellan djur- och människors hälsa, ett seminarium om fisk, fiskens fördelar som mat och om vilken fisk vi bör äta samt ett seminarium om rovdjursförvaltning tillsammans med Svenska jägarförbundet. Allt detta är frågor som engagerar och Almedalen ger oss möjlighet att tillsammans med andra intressenter ge dem den uppmärksamhet de förtjänar.

Angelägna forskningsfrågor i vår tid handlar om sättet på vilket vi nyttjar våra naturresurser, dvs vår jord, skog och våra vattentillgångar och det är en avgörande strategisk samhällsfråga. För detta krävs dels att vi använder de kunskaper vi har men det behövs också nya kunskaper inom många områden – så som effektivare vatten- och näringsmedelsanvändning och kretsloppslösningar, effektivare energianvändning och övergång till förnyelsebar energi, i flera fall alternativa grödor och genetiskt förändrade raser och sorter, förbättrat skydd mot sjukdomar. Konsumentens val och preferenser är viktiga och frågor som handlar om moral och etik är något som allt oftare finns med på agendan. Till detta kommer också avgörande frågor som att det måste finnas ekonomiska incitament för att någon ska vilja ägna sig åt primärproduktionen i framtiden.

En viktig fråga som lyftes fram av SLU är att Sverige saknar ett politiskt mål för något så fundamentalt som att producera tillräckligt med livsmedel. Däremot finns det mål bestämda av riksdagen relaterade till jordbruk som omfattar påverkan på miljön, samhällets omställning till förnybar energi, biologisk mångfald samt minskad klimatpåverkan. Min slutsats är att det behövs en utredning om livsmedelsförsörjning i ett längre perspektiv för att säkra tillgången på mat av hög kvalitet till kommande generationer. Det är mycket tveksamt om en ännu större import av livsmedel till Sverige är rätt väg med tanke på att behovet i världen ökar hela tiden.

Sveriges förutsättningar för en miljövänlig livsmedelsproduktion är mycket goda sett i ett globalt perspektiv. Sverige har en stor potential att öka sin matproduktion. Det kan bidra till både den inhemska och globala livsmedelsförsörjningen. Det handlar inte bara om att ta ansvar för matproduktionen. Det är också bra för Sverige. Det kommer att ge jobb, export- och skatteintäkter, biologisk mångfald och en levande landsbygd. Politik, forskning och marknad behöver samverka för att utvecklingen ska ta fart. Det är en fantastisk möjlighet. Låt oss ta tillvara på den!