Författare: Rektor Lisa Sennerby Forsse

I början av 2000-talet blev kartläggningen av människans gener fullbordad. Det var bara början på en snabb utveckling inom den biovetenskapliga forskningen. Idag har flera olika arter fått sina gener kartlagda och vid SLU pågår forskning om både djurs och växters DNA. Ett spännande projekt är t ex kartläggningen av granens gener som förutom att öka förståelsen för hur arv och miljö interagerar också kan öppna dörren för snabbare tillväxt och effektivare framställning av nya material. Samarbetet mellan forskare vid SLU och UU som nyligen visat hur hästens gångarter hänger samman med en enda gen är ett annat exempel på banbrytande ny kunskap inom den biovetenskapliga forskningen. (Läsvärd artikel om detta i UNT 130109!)

Biobanker har kommit i ropet och i takt med den snabbt växande medicinska forskningen har samlingar av humanbiologiska prover blivit en omistlig källa till data för forskningen om människans sjukdomar. Den största satsningen på biobanker någonsin i Sverige har gjorts av Vetenskapsrådet och Karolinska Institutet. För åren 2010-2014 bidrar Vetenskapsrådet med 148 miljoner kronor, Karolinska Institutet bidrar med minst 30 miljoner kronor till den nationella biobanken (BBMRI.se).

Sedan något år tillbaka pågår ett arbete med att bygga en biobank på SLU. Här är den biovetenskapliga forskningen främst inriktad på djur, växter och mikroorganismer. Biobanken är en viktig strategisk satsning som vi gör inom universitetet för att samla våra unika provsamlingar och göra dem sökbara och lättare tillgängliga för forskare. Den innehåller biologiskt material från såväl djur och växter som mikroorganismer och är också en del av vårt samarbete med SciLifeLab i Uppsala. Den utgör därmed ytterligare en nationell resurs för grundläggande biovetenskaplig forskning. Jag är övertygad om att SLU:s biobank kommer att bli en alltmer betydelsefull resurs i arbetet med att öka förståelsen för vilka faktorer som styr olika funktioner och egenskaper hos andra arter än människan. Den kan erbjuda unika data som gör det möjligt att upptäcka och nyttja den genetiska potentialen hos de biologiska resurserna och hantera biologiska system på ett effektivt och hållbart sätt. Som enda icke-humana biobank i landet har den blivit Sveriges fönster utåt i internationella sammanhang och finns med i ett antal internationella samarbeten.

Lisa Sennerby Forsse

Förra veckan, den 29-30 november, samlades de nya fakultetsnämnderna utanför Uppsala för att förbereda sig för sina kommande uppdrag. Fyra nya fakultetsledningar tar från årsskiftet över stafettpinnarna från nuvarande ledningar vilket innebär en rejäl förnyelse i ledningsrådet. SLU får också en ny pro-rektor, Torbjörn von Schantz som tillträder från årsskiftet. Torbjörn blir – förutom att vara rektors ställföreträdare – också ansvarig för arbetet med organisations-förändringar. Nuvarande prorektor Lena Andersson-Eklund fortsätter att ansvara för våra utbildningar och nu som vice-rektor med särskilt uppdrag att hålla i arbetet med att utveckla en ny organisation och struktur för våra utbildningar.  Det är flera stora utmaningar som ligger framför oss och det ska bli mycket spännande att tillsammans skapa framtidens SLU. Vi är mitt i en omställningsperiod – med stora strategiska satsningar för att behålla och förstärka SLU’s konkurrenskraft som framstående lärosäte. Det innebär att vi måste både bromsa och gasa samtidigt – något som inte är varken nytt eller oprövat för SLU.

Jag har just i min hand fått en rapport ”Vägval vid SLU – hur förändras ett universitet” som handlar om utvecklingen från 1977 och framåt. Den handlar om SLU’s viktigaste och många gånger svåra val för att anpassa och förändra verksamheten efter tidens krav och önskemål. Förändringens vindar blåser på SLU – så som de alltid gjort – och som de måste göra för att SLU som lärosäte ska ha en chans i en allt mer konkurrensutsatt bransch.

Att vi hänger med kan konstateras när forskningsrådens beviljningar blev kända och nästan en tredjedel av Formas beviljade medel gick till SLU. Drygt 187 miljoner kronor fördelas nu till olika projekt. Från Vetenskapsrådets utlysningar var det cirka 10-15 av SLU:s forskare som beviljades medel i denna omgång. Intressant att se att SLU behåller sin marknadsandel i år – förra året gick en stor del av pengarna till starka miljöer, där vi lyckades extremt bra. I år ökar vi både i absoluta tal och procent inom alla tre bidragstyper (projekt, unga forskare och mobilitet).  I synnerhet är det roligt att bidragen till unga forskare ökat, där vi låg väldigt dåligt till förra året. Utfallet är glädjande och visar att SLU är fortsatt med på banan. Ett stort grattis till alla er som lyckades denna gång. Till dig som inte kom med är budskapet att inte ge upp – nästa gång blir det säkert din tur!

Lisa Sennerby Forsse

I torsdags morse hälsade jag i enlighet med traditionen våra nyanställda medarbetare vid SLU välkomna på Loftet i Ultuna. Det är alltid lika roligt att få berätta om vårt universitet, vår verksamhet och vår närvaro på 30-talet platser i landet. Beroende på var i organisationen man arbetar och på vilken ort man är stationerad får man lätt en speciell bild av vad SLU är. För mig är det viktigt att framhålla att vi tillsammans är SLU. Att ha närvaro på flera platser är naturligtvis både en styrka och en utmaning ur effektivitetssynpunkt. Den diskussionen återkommer vi till under våren i samband med arbetet med att processa organisations- och utbildningsutredningarnas förslag.

Någon timme senare satt jag i videomöte med ledningen för den nya Havs- och vatten-myndigheten (HaV),  tillsammans med berörda medarbetare och universitetsdirektören. Vi diskuterade det faktum att HaV får nedskärningar i sin budget som berör dels vår nya institution Akvatiska resurser dels delar av fortlöpande miljöanalys. Diskussionen rörde både bakgrunden till neddragningen och hur vi kan hantera en minskad uppdragsnivå framöver. En annan fråga vi hade uppe rör behovet av forskningsfartyg, något som är förknippat med stora kostnader. Just nu hyr man fartyg från Danmark för att klara behoven då de svenska fartygen är skrotade pga ålder och skröplighet!

På fredagen var jag som ledamot av NordForsks styrelse inbjuden till ett möte med NUS (Nordic University Rectors Association) i Helsingfors för att diskutera hur nordisk samverkan inom forskning och utbildning kan förbättras. Det nordiska samarbetet har fått konkurrens genom ett ökande engagemang i EU-samarbeten, det gäller för oss liksom för samtliga av våra nordiska grannländer. För SLU är det nordiska samarbetet värdefullt i de av våra verksamheter som berör de areella näringarna både vad avser produktion och miljö, då vi tillhör samma klimatområden. SLU har också ett sedan länge pågående samarbete inom NOVA-nätverket och vi försöker hålla igång både det nordiska och det europeiska samarbetet.

Lisa Sennerby Forsse