Scroll down for English version
Vi kan inte och får inte återgå till vardagen före #metoo. Förresten pågår kampanjen fortfarande med rader av berättelser från nya grupper av kvinnor. De är plågsamma att läsa. Vi började med #skiljagnarnafrånvetet, korta beskrivningar från det gröna näringslivet, men orkade till att börja med inte med mer än ett tiotal. Ingen ska behöva uppleva detta!
Många män har nog haft en viss vetskap om vad som förekommer, men trott att trakasserierna varit mer ovanliga. Berättelserna från #metoo är råa och obehagliga. Det är svårt att värja sig från bilden av ett vanligt förekommande förtryck. Den bilden är särskilt utmanande för oss på ett universitet. Vi ska vara frihetens högborg. Vi ska stå för objektivitet och demokratiska värden som respekt och jämlikhet!
Kampanjen #metoo skakar den självbilden i grunden, men skapar ett momentum, tillsammans med uppdraget jämställdhetsintegrering att angripa ojämlikheten med ny motivation och kraft.
Vi måste ifrågasätta vår förmenta objektivitet. Ta till exempel detta att forskningsråden, som ett led i sitt jämställdhetsarbete, granskar om procentandelen beviljade ansökningar motsvarar andelen av respektive kön som söker anslag. Så tänker vi också ofta själva (men se blogginlägg om karriärbidrag). Detta är konserverande. Om kvinnorna är färre, vilket de är inom många områden, så kommer inte deras andel att öka om de är duktigare än männen. Hur ska forskningsråden och vi hantera det, som vi inte enkelt kan sätta siffror på, men ändå finns där och verkar med stor kraft?
Värst är möjligheten att #metoo handlar om toppen av ett isberg, och att subtilare former av härskartekniker är så allmänt förekommande och accepterade, att vi inte fullt ut förstår hur annorlunda det borde vara.
Vi vill tacka er som orkat berätta om trakasserier ni utsatts för. Nu är det hög tid att vi alla kraftsamlar och bygger ett studie- och arbetsliv baserat på jämlikhet och respekt.
Peter Högberg, rektor
Karin Holmgren, prorektor
Post #MeToo
We cannot and will not go back to normal after #MeToo. After all, the campaign is still going on with many new stories from various groups of women. They are painful to read. We started by “separating the wheat from the chaff” (#skiljagnarnafrånvetet – only in Swedish); short descriptions from the land-based sector, but couldn’t read more than a few. No one should have to experience this!
Many men have probably, to some extent, suspected what was going on but believed that harassment was rarer than it was. The stories coming from #MeToo are raw and unpleasant. It is difficult to defend yourself from the image of common oppression. This image is especially challenging for universities. We are supposed to be the stronghold of freedom. We should stand for objectivity and democratic values such as respect and equality.
The #MeToo campaign has rocked the foundation of that self-image, but it has also created a momentum, together with the task of gender mainstreaming, to attack inequality with new motivation and power.
We must question our supposed objectivity. For example, research councils, in their work with gender equality, will review the percentage of granted applications to see if it corresponds to the grant applications submitted by each gender. We often think this way too (but see the blog on career grants). This preserves the situation. If there are fewer women, which is a fact in many fields, the number of women won’t increase even if they’re more talented than the men. How can we and the research councils deal with this, especially considering that it isn’t easy to express in numbers even though it is a big problem?
The worst thing is the possibility that #MeToo is only the tip of the iceberg, and that more subtle forms of master suppression techniques are so common and accepted that we cannot fully see how different things should be.
We want to thank those who have been strong enough to share how they have been harassed. Now, it is time to gather power and build a study and working life based on equality and respect.
Peter Högberg, Vice-Chancellor
Karin Holmgren, Deputy Vice-Chancellor