Kategoriarkiv: Teorireflektioner

Vad tar jag med mig från Gotland? – del 1

Jag heter Ylva och är ny medarbetare i projektet. I mitten av januari åkte jag tillsammans med delar av projektgruppen till Gotland och besökte en hel hop med sprudlande inspirerande entreprenörer. Det blev en rivstart för mig som tidigare sällan grävt särskilt djupt i entreprenörskap som kraft på landsbygden. Liksom oftast när jag börjar tänka, väcktes det nu mer frågor än vad det gav svar.  Gotlandsresan fick mig att fråga mig något så basalt som: Vad är egentligen entreprenörskap och vem är det vi väljer att kalla entreprenör?

Det verkar finnas en någorlunda vedertagen definition av entreprenörskap som ett ta-sig-för-skap. Ungefär såhär: Förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter. Eller om vi vänder på det lite: att våga ta risker och ta sig an problem och utmaningar. Entreprenören är ”en doer”. Hen ses av andra så, och har också den bilden av sig själv – det tycker jag framkom i våra intervjuer på Gotland. Så här långt är jag med. Entreprenören är alltså någon som är i ständig rörelse, ständigt på väg till något nytt och större. Entreprenörskap är med andra ord i princip synonymt med rastlöshet… Näe, vänta nu! Stämmer verkligen den här slentrianmässiga associationen?

När man har identifierat möjligheter och skapat resurser och har fullt upp med att ta tillvara på dessa; när man är upptagen med att betala ut löner till anställda, anordna fotbollsläger eller förvalta sina (välanvända) gemensamma byggnader – är man inte längre entreprenöriell då? Jag vet inte, men jag tror att många skulle svara nej på den frågan. Att entreprenörskap handlar om att aldrig nöja sig. Och nog är det väl den typ av entreprenörskap som ofta lyfts fram? Nog porträtteras väl idealentreprenören som den som ständigt växer?

Tillväxtdiskursen står som bekant inte helt oemotsagt, men det är inte direkt en överdrift att påstå att den fortfarande är rådande. Därför tyckte jag det var intressant att av de människor vi mötte på Gotland var det ingen, eller få, som tycktes ha utökning som främsta mål. Snarare var det som att det talades i termer av att göra tillräckligt. Tillräckligt för vad? Tillräckligt för att det ska fungera kanske. Tillräckligt för att det ska kännas bra, här och nu.

Med detta sagt, vad är egentligen det sanna entreprenörskapet och vilken drivkraft är det egentligen som borde lyftas? Att göra tillräckligt, eller att göra mer än tillräckligt? Jag har ett förslag på svar, men jag låter det stå osagt.

Vi ses,
/Ylva

Hur ska vi definiera landsbygd?

I dagarna deltar projektet på forskningskonferensen ISBE 2017, som arrangeras av Institute for small business and entrepreneurship, denna gång i Belfast, Nordirland. Konferensen samlar kring 350 deltagare från 40 länder, som presenterar och diskuterar forskning om olika aspekter av småföretagande och entreprenörskap. Ett ”spår” på konferensen är entreprenörskap på landsbygden, där forskning om allt från lammköttproduktion i Wales och de utmaningar Brexit kan komma att skapa, till så kallade livsstilsföretagare i surfingsektorn, presenterats.

Men hur kan vi egentligen definiera landsbygder? Det är frågan som projektets deltagare Katarina Pettersson och Johan Gaddefors lyfte i sin konferenspresentation. De har tittat på hur andra forskare definierar landsbygd i sina artiklar. Många av forskarna definierar det som en särskild sorts geografi präglad av bland annat: långa avstånd till tätare orter, minskande och åldrande befolkningar samt lägre ”täthet” av både människor och byggnader och landbaserade verksamheter. Denna typ av geografiska faktorer anses ofta skapa utmaningar och hinder som entreprenörer behöver ta sig an. Katarina och Johan argumenterar för att andra sätt att definiera landsbygd också behövs för att förstå och förklara entreprenörskap på landsbygden. De har inspirerats av en teori som betraktar landsbygden som tre sammankopplade ”byggstenar”: För det första den geografiska lokaliseringen – som många andra forskare använder. För det andra ”bilder” av landsbygden, till exempel i media och policy, och för det tredje vardagslivet på landsbygden. Med detta bredare perspektiv på landsbygder hoppas Katarina och Johan bidra till projektets diskussion om skapandet av nycklar för en levande landsbygd.

Landsbygd överallt

Julia har hittat landsbygd på en oväntad plats:

Ni vet när man är så inne i någonting att det känns som att man ser det överallt? Precis en sådan upplevelse hade jag häromdagen. Jag håller just nu på och slutför arbetet med en rapport om entreprenörskap i Alunda. Alunda tillhör Östhammar kommun, det vill säga ett av de områden som ingår i ”Nycklar för levande landsbygd”. När jag häromdagen skulle ta tunnelbanan in till Stockholms Central stod jag där som vanligt på perrongen till Solna Centrums station. Jag såg mig lite förstrött omkring när jag såg den – landsbygden.

Varje tunnelbanestation i Stockholm är prydd med konst – ibland enbart för att ge resenärerna något fint att vila ögonen på, men ibland för att väcka tankar. Solna Centrums station invigdes 1975 och temat för dess konstnärliga gestaltning är glesbygdens avfolkning, miljöförstöring och natur. Här ses scener ur en landsbygd som blir utnyttjad för sina resurser för att sedan lämnas åt sitt öde. Exempelvis finns det en målning av en räv som ser ut att klia sitt ansikte i irritation vid en sjö där farligt avfall sipprar ut. Kanske användes sjön till fiske eller kanske fanns där en restaurang vid sjökanten. Där bland målningarna och skulpturerna ser jag Lena, Andreas och Monica – och alla de andra fantastiska entreprenörerna som jag intervjuat till detta projekt.

Konsten i denna tunnelbanestation må visa en sorglig syn, men på något sätt gör den mig ändå hoppfull. Den visar att det länge funnits människor som sett problemen som landsbygden utsätts för, och på sitt sätt försökt göra något åt det. Att pryda en tunnelbanestation med konstverk eller att våga starta företag i en liten ort – båda visar på ett mod och en vilja att arbeta för en levande landsbygd.

Konsten är målad av Karl-Olov Björk och Anders Åberg.

/Julia

De gotländska Eldsjälarna

Elina Håkansdotter Myrestaf och Jenny Öhlin som läser agronomprogrammet vid SLU valde att skriva sitt examensarbete om eldsjälar på Gotland. De beskriver hur det idag sker en utflytt från icke tätortsnära landsbygder i landet men trots detta bedrivs en framgångsrik landsbygdsutveckling på Gotland. Detta sker i form av tio lokala utvecklingsbolag där privatpersoner och företag kan köpa aktier i syfte att främja den lokala bygden. Bakom bolagen står ideellt arbetande personer som lägger ner mycket kraft och hundratals arbetstimmar för att driva igenom projekt som gynnar bygden. Dessa personer skulle i daglig benämning kunna gå under begreppet eldsjäl, men det saknas idag både svensk och internationell forskning inom ämnet. Även om vissa karaktärsdrag kan jämföras med både samhällsentreprenörskap, landsbygdsentreprenörskap och entreprenörskap på landsbygden finns ingen tydlig beskrivning av begreppet.

Elina och Jenny ville därmed beskriva begreppet eldsjäl och försöka förstå dess roll för Gotlands Landsbygd vilket blev syftet för studien. För att kunna besvara detta gjorde de en kvalitativ studie där fyra eldsjälar deltog i semistrukturerade intervjuer där de kunde kartlägga egenskaper och relationen till social, rumslig och institutionell kontext. I uppsatsen diskuteras vilka egenskaper och karaktärsdrag en eldsjäl präglas av och vad som driver dem.

Studiens resultat visar hur eldsjälar är beroende av sociala nätverk, att de arbetar oegoistiskt för att skapa samhällsnytta där drivkraften är en positiv förändring i bygden de bor och verkar i. Denna motivation bibehålls genom någon form av bekräftelse eller återkoppling till arbetet. Eldsjälarna spelar en stor roll i utvecklingen av Gotlands landsbygd och stöttar där Region Gotland inte räcker till eftersom eldsjälarna skapar ett välbefinnande i bygden så att människor både vill stanna kvar och flytta dit.

Studien i sin helhet finner ni här.

/Linn

Motstånd för entreprenörskap på landsbygden

Emil Månsson och Anneli Olausson läser agronomprogrammet vid SLU och skrev vårterminen 2017 sitt examensarbete med rubriken Motstånd för Entreprenörskap på landsbygden. Här kommer en kort sammanfattning av deras arbete som genomfördes i När på Gotland.

Syftet med uppsatsen är att identifiera olika motstånd och skapa en förståelse för hur dessa påverkar den entreprenöriella processen. För att kunna säga något om det så valde Anneli och Emil att resa till När på Gotland. Entreprenörskap kan ses som en process där individer i grupper eller enskilt identifierar möjligheter och utvecklar dessa i ekonomiska och sociala sammanhang. Kontexten kan beskrivas som möjligheter och begränsningar i en viss situation på en viss plats. Här ligger studiens problem – svårigheten att identifiera och förstå de motstånd som finns i den kontextbundna entreprenöriella processen, vad entreprenören tydligast upplever och betydelsen dessa har för människor att fortsätta utveckla sin entreprenöriella verksamhet.

Intervjuer med människor i När visade att trots de motstånd som kunde identifieras fanns en vilja att fortsätta verka och leva i socknen. Anneli och Emil menar att direkta och indirekta motstånd är särskilt intressanta att studera, vilket de gör i ett externt och ett internt perspektiv.

Studiens resultat visar att de interna motstånden är tydligast då de hindrar entreprenörens driv vilket bromsar den entreprenöriella processen. Det sociala nätverket blir då avgörande, dvs  socialt kapital och inbäddning. Internt direkt motstånd kan leda till internt indirekt motstånd, som hindrar entreprenören i sin självuppfyllelse och självtillit. Motstånd kan även hindra den entreprenöriella processen, genom att ”fastna i” det sociala nätverket, istället för att fortsätta den entreprenöriella processen. Motstånd kan dock även uppmuntra vissa entreprenörer, genom den energi som motstånd kan tillföra.

Studien bidrar till ökad förståelse för hur den entreprenöriella processen och kontexten interagerar med varandra. Anneli och Emil visar hur motstånd kan manifesteras i en socken där entreprenörskap är starkt kopplat till kontext. De visar hur entreprenörskap och motstånd kan ses som växelverkar.

Examensarbetet i sin helhet finner ni här.

/Linn

Vad är egentligen landsbygdsutveckling – och vad kan lilla jag göra?

Landsbygdsutveckling är ett hett ämne i mina kretsar, och här på min praktikplats nämns det flera gånger om dagen. Men vad är det egentligen? Vad klassas som landsbygdsutveckling? Enligt jordbruksverket är landsbygdsutveckling ”Landsbygden ska få ökad tillväxt & bättre konkurrenskraft”. Hur uppnås detta egentligen?

Under min vecka här har jag hört flera förslag på utveckling av bygden. Alla dessa involverar på något sätt föreningar, utvecklingsbolag, eldsjälar, länsstyrelse, Hela Sverige ska Leva, Jordbruksverket och så vidare. Det talas om strategier, mål, projekt, EU-samarbeten, analyser och andra stora svårgripna saker. Men tänk om man inte riktigt passar in i något av detta? Tänk om man inte har tiden att engagera sig ideellt i bygdens landsbygdsprogram, eller är för blyg för att stå framför en grupp människor och motivera dessa att engagera sig i den lokala utvecklingen?

Jag tycker inte landsbygdsutveckling behöver vara så komplext som det ibland utger sig att vara. För mig är 10 åringen som cyklar runt till sina grannar och säljer jultidningar landsbygdsutveckling. Eller bonden 5 kilometer bort som bygger ut ladugården och börjar hyra ut stallplatser till hästfolk. Det kan också vara den galna fotbollsfarsan som startar ett knattelag för barnen i bygden.

Landsbygdsutveckling är inte alltid stort och mäktigt, som en eldsjäl som startar ett kooperativt dagis eller ett EU-projekt som ska pågå över 10 år. Landsbygdsutveckling är något gemensamt. Vi kan inte klara det själva, men vi är många som vill se landsbygden leva, och vi kan få med oss fler människor på färden. Det du gör spelar roll.

Liten är också stark.

/Anneli Olausson

Vad är landsbygd?

När man talar om landsbygd vet nog de flesta vad du syftar till. Men vad är det egentligen?

När du googlar ”Vad är landsbygd?” kan du överst läsa: ”Landsbygd kallas ett område med lantlig bebyggelse. Termen används ofta som motpol till stad, och ofta avser den alla områden belägna mellan städerna.”

Men är det verkligen vad landsbygd är? Områden mellan städer?
Inte i min värld. Landsbygd är något levande och greppbart med fler möjligheter än gemene man oftast kan föreställa sig. Inom begreppet landsbygd lyfts både den fysiska miljön som finns där, såsom natur- och kulturlandskapet, bebyggelsemiljön och naturresurserna, men även placering av landsbygden, alltså tillgänglighet eller gleshet. Detta påverkar aktiviteterna som utförs på landsbygden och de människor som verkar på platsen.

I landsbygden ryms även en stor variation av sociala, ekonomiska och miljömässiga förhållanden. Landsbygderna kan vara tätortsnära, inflyttningsbygd, utflyttningsbygd, glesbygd eller säsongsbygd. Den ena landsbygden är inte den andra lik.

Borde vi kanske börja tala om landsbygder i plural istället?

/Anneli Olausson