Just nu är det mycket diskussion och debatt om nyckelbiotoper och den nya inventeringsmetodiken som håller på att sjösättas. Skogsstyrelsen har en kampanj på Twitter under taggen #biotopmyterna där de redovisar vissa resultat från nyckelbiotopsinventeringen, tyvärr utan att ge källhänvisningar. Det finns även andra sätt att inventera skog med höga naturvärden som inte är lika kända och omdebatterade, men som är värda att uppmärksamma.
Alla medlemsländer inom EU måste i enlighet med Art- och habitatdirektivet
regelbundet rapportera förekomst och status för ett antal särskilt
skyddsvärda naturtyper och arter. Från 2008 genomförs därför inventeringar av terrestra naturtyper vid SLU inom övervakningsprogrammet THUF (Terrester habitatuppföljning). Datainsamlingen är samordnat med Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) och Riksskogstaxeringen och kompletteras sedan med en utökad inventering av mindre vanliga terrestra naturtyper. Den senaste rapporteringen till EU genomfördes 2014.
För att ett skogsområde eller en provyta ska klassas som habitat inom ramen för habitatdirektivet ska vissa krav vara uppfyllda:
Skogen ska vara naturligt föryngrad, ej utsatt för omfattande avverkning de senaste 25 åren och inte haft någon antropogen hydrologisk påverkan. Den ska dessutom vara gammal (här uttryckt som + 40 år jämfört med rekommenderad slutavverkningsålder alternativt + 20 år om skogen håller mer än 10 m3 död ved per hektar eller är flerskiktad). Som alternativ till ålderskriteriet kan skogen ha varit föremål för naturlig störning eller naturvårdande skötsel.
Läs mer om hur fältinventeringen går till
En analys av skogliga habitatdata från Riksskogstaxeringen gjordes inom SKA2015. Resultaten visar att hälften av den naturtypsklassade arealen finns utanför reservat, frivilliga avsättningar eller hänsynsytor och att huvuddelen ligger i den boreala delen av Sverige. Analysen visar också att arbetet med formellt skydd och frivilliga
avsättningar fokuserar på rätt områden. Med 4 procent av den produktiva skogsmarken skyddad har 23 procent av naturtypsarealen skyddats. På motsvarande sätt har 6 procent frivilligt avsatt produktiv skogsmark undantagit 21 procent av naturtypsarealen.
Det är viktigt att vara medveten om skillnaden mellan den operativa nyckelbiotopsinventeringen och andra sätt att kartlägga eller inventera skog med höga naturvärden. Nyckelbiotopsinventeringen är en osystematisk kartläggning som ger lägesbunden information för det operativa naturvårdsarbetet i skogsbruket, medan inventeringen av skogshabitat ger statistik om total areal skog med höga naturvärden, men ingen detaljerad information om var habitaten finns. Sen finns även de kontrolltaxeringar av nyckelbitoper som har genomförts vid några tillfällen och som tillför viss statistik.
Nyckelbiotopsinventeringen och habitatövervakningen genomförs på olika sätt och för olika syften, men tillsammans ger dessa båda inventeringar ett bra underlag för både strategiska och operativa beslut kring skoglig naturvård.
SKA2015: ”Vid den senaste rapporteringen (Wenche, E. 2014) bedömdes endast en av 15 skogliga naturtyper, fjällbjörkskog, ha gynnsam bevarandestatus.”
ArtDatabanken: ”Oskyddade skogar med naturtypskvaliteter behöver omgående bevaras, och betydande arealer måste på sikt återskapas genom restaurering.”
SKA2015: ”I den boreala zonen kommer stora delar (42 procent) av den naturtypklassade arealen att avverkas till 2030.”
Hur bra man gillar nuvarande riktning beror nog på om man tycker det finns för mycket naturlig skog idag eller inte. Habitatdirektivet verkar väldigt tandlöst.
Tomas, du kan väl utveckla din tanke. Du har ju rätt i det du skriver men utveckla lite så att författaren av artikeln är med på alternativen.