Rektorsbloggen

Efter en intensiv eftermiddag i riksdagen var kartan omritad. Regeringen sitter kvar men för att regera med Alliansens budget fram till extravalet i mars 2015. Vad betyder det för oss på SLU? Vi står i daglig kontakt med det fortfarande existerande Landsbygdsdepartementet , men de kan inte heller svara på alla våra frågor. Det som är klart är att vi kommer att få ett regleringsbrev för det kommande året någon gång straxt före jul. Så snart vi vet mer lägger vi ut information på medarbetarwebben – där var och en kan följa händelserna.

När det gäller SLU:s departementstillhörighet är det intet nytt under solen. Informella kontakter med regeringen säger att frågan har redan överenskommits mellan berörda ministrar och det innebär att SLU följer med landsbygdsministern till Näringsdepartementet. Vi fortsätter då att vara det enda lärosäte i landet som inte ligger under Utbildningsdepartementet. Eftersom argumenten för detta är något grumliga skulle jag som rektor gärna se ett klargörande av varför regeringen anser att detta är den bästa lösningen. Förhoppningsvis får vi snart ett svar på vår begäran om ett möte med respektive minister för att diskutera den frågan.

Under senaste veckorna har SLU varit i fokus i två större internationella utvärderingar. Den ena handlade om Berzeeli-satsningen och utvärderades av Vinnova, och den andra var den SFO (Strategiska Forsknings Områden) benämnd ”Skog och annan växtråvara” som nu pågått i fyra år och utvärderas av VR. Båda forskningsprogrammen handlar om skog och är i samverkan med Umeå universitet och Skogforsk, där SLU är huvudman. Utfallet av Berzeeliutvärderingen har nu presenterats och ger ett lysande omdöme om forskningen. Det är glädjande läsning som förstärker vetskapen om att SLU har världsledande forskning och goda förutsättningar att fortsätta inneha en ledande ställning inom skogsvetenskaperna. Den andra utvärderingen får vi inte besked om förrän i mars 2015 men vi hoppas förstås på det bästa även där.

Den 3 december var det dags för den traditionella högtiden att tilldela medarbetare på SLU i Uppsala utmärkelsen för nit och redlighet (NOR). Denna tilldelas personer som oförvitligen har varit i statlig tjänst i 30 år eller i 25 år vid pensionering. Det är en stor glädje att få uppmärksamma och fira våra kunniga medarbetare och få tacka för goda insatser och engagemang oavsett var i organisationen man varit aktiv. Motsvarande högtidliga utdelning av NOR sker också på fakulteterna i Umeå och Alnarp, där dekan eller prodekan är utdelare.

 

Lisa Sennerby Forsse

Rektor

I går beslutade regeringen att utse mig till rektor för Lunds universitet från den 1 januari 2015.

Jag skall inte sticka under stol med att det skall bli skönt att vara hemma hos familjen på” heltid” igen. Och jag ser självklart också fram emot den stora utmaningen att ta tag i ledningen för mitt gamla hemuniversitet!

Men just nu vill jag framhålla hur roligt och stimulerande det har varit att jobba på SLU. Jag har aldrig ångrat att jag tog jobbet. Jag har fått många goa arbetskamrater här, och jag har träffat många människor på SLU som jag både respekterar och beundrar. Jag har inte haft tråkigt en sekund, och de utmaningar som vi i ledningen har arbetat med i Framtidens SLU har varit väldigt stimulerande och berikande. Så här i efterhand undrar jag om det inte kan vara så att min tid som prorektor för SLU bidrog till att jag fick jobbet i Lund?

Krävande att leda

Universitet och högskolor är fyllda av välutbildade, intelligenta, självständiga och ständigt ifrågasättande medarbetare och det gör ledningsuppdrag inom akademin extra fängslande – och krävande. Den kritiska andan är minst lika välutvecklad på SLU som på andra lärosäten. Men det finns en viktig skillnad. Nämligen den att här har jag aldrig upplevt att kritiken varit personlig, trots att jag själv flera gånger bokstavligen har stått mitt i kritikerstormens öga. Detta bidrar säkert till att det är högt i tak på SLU, vilket jag tror är en viktig förutsättning för ett vitalt och dynamiskt lärosäte.

Min tid här har också lärt mig hur viktigt det är för universiteten med en väl utvecklad samverkan med omgivande samhälle. Här har SLU en särställning i landet som är mycket viktig att ta till vara och utveckla.

Universitetet skall snart utse en ny rektor. Jag tillåter mig att hoppas att det blir en person som kan fortsätta att utveckla SLU:s grundläggande ideologi att ”utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa”; en person som kan se legitimiteten både i bevarandebiologin och i produktionsbiologin; en person som kan förena kraften och kreativiteten som genereras i målkonflikterna mellan förespråkarna för, å ena sidan, ”förvaltning” och, å andra sidan, ”nyttjande”; en person som kan se betydelsen av det helhetsperspektiv som SLU:s samlade kompetens ger. Bland svenska lärosäten har SLU unika förutsättningar att ge sig i kast med de stora framtidsfrågorna.

Lycka till!

 

Torbjörn von Schantz

Prorektor för SLU, tillträdande rektor för Lunds universitet

Världen står inför utmaningen att både klara livsmedelsförsörjningen till en snabbt växande befolkning och att möta stora klimat- och miljöförändringar. Det finns bred samsyn om att ett hållbart nyttjande av de biologiska naturresurserna i en kunskaps-baserad, global bioekonomi är en förutsättning för att kunna klara detta. Paradoxalt nog har samtidigt delar av de gröna näringarna i Sverige en svag konkurrenskraft och betydande ekonomiska problem. SLU måste därför kunna klara att både vara en stark, relevant och lokal samverkanspartner för de gröna näringarna i Sverige och en viktig aktör i det akademiska kunskapssystemet, inte minst globalt.

Samverkan inom och utom universitetet

För att möta dessa utmaningar måste SLU bli bättre än vad vi är idag på att ta tillvara interna samverkansmöjligheter – både inom och mellan discipliner. Formerandet av ett SLU Partnerskap, förankrat i ett antal regionala noder, underlättar för våra samverkanspartners i näringar och samhälle att få tillgång till hela universitetets samlade kunskap, kompetens och innovationsförmåga. En strategisk vidareutveckling av SLU-gemensamma, tematiska forskningsplattformar stärker interna synergier och ökar extern attraktionskraft. Utvecklingen av Global Challenges University Alliance ger universitet tillgång till framstående akademiska miljöer över hela världen. 

 SLU har sin bas och sin särart inom produktionsvetenskaperna, traditionellt med nära anknytning till skogsbruket, trädgårdsbruket och jordbrukets växt- och animalie-produktion. De veterinärmedicinska vetenskaperna har tidigare varit nära kopplade till animalieproduktionen men har på senare tid fått ett mer uttalat fokus på sport- och sällskapsdjur. Sedan 1980-talet har våra olika miljövetenskaper utvecklats starkt och grundvetenskaper med molekylär, genetisk och ekologisk inriktning har alla bidragit till att SLU nu är högt rankat som forskningsuniversitet.  Som jag ser det bör SLU nu ta nästa steg och vidareutveckla det man skulle kunna kalla ”förädlingsvetenskaperna”. Forskning kring landskapsarkitektur och planering, djur–natur–hälsa, livsmedel–nutrition–hälsa och bioraffinaderi–bioenergi–biomaterial är viktiga exempel på sådana forskningsfält – alla av mycket stor betydelse för samhället och medborgarna.

Tydligare kommunikation

SLU har både högkvalitativ forskning med stor omvärldsrelevans och framgångsrika yrkesprogram som ger mycket hög anställningsbarhet för våra studenter.  Ett av våra problem är att omvärlden, inklusive våra presumtiva studenter, alltför sällan känner till detta. Vi måste därför bli mycket bättre på att kommunicera vår verksamhet på ett enkelt och tydligt sätt – som samtidigt går att utveckla och fördjupa beroende på mottagare.

Jag tror att ett sätt vore att förmedla att all verksamhet vid SLU ytterst syftar till att bidra till att alla människor får ett ”Bra liv” i en ”Rik miljö” – och att en förutsättning för detta är utvecklingen av ”Hållbara produktionssystem” inom de gröna näringarna. Begreppen och målen ”Bra liv”, ”Rik miljö” och ”Hållbara produktionssystem” kan alla illustreras med bilder som talar till både förnuft och känsla. Ordningsföljden kan sedan förändras beroende på sammanhang och målgrupp.

Förhoppningsvis kan alla våra medarbetare känna att deras insatser inom utbildning, fortlöpande miljöanalys och forskning – grundläggande såväl som tillämpningsnära – bidrar till att nå dessa tre övergripande mål. I korthet handlar det om att kommunicera att vårt universitet är ett ”SLU för Människa och Miljö”!