Scroll down for an English version.
Ovanstående står över ingången till Uppsala universitets aula. Devisen härleds till Thomas Thorild och 1700-talet. Den har fått många tolkningar, och har gett upphov till mycket diskussion.
Den fria tanken och rätten att uttrycka sig fritt är ett universitets fundament, och en okränkbar rätt för alla medarbetare och studenter. Samtidigt är denna frihet inte ett ensamt slutmål i sig, men ett absolut nödvändigt villkor för att nå nya kunskaper. Vad som anses rätt idag utifrån befintlig vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet ska kunna utmanas och vederläggas. Vår forskning och undervisning har som syfte att utsätta våra hypoteser för tester med kapaciteten att förkasta dem, med andra ord med potentialen att förändra vår världsbild.
Detta förstås inte alltid av vår omvärld, där företag, religiösa, politiska och andra ideella organisationer inte sällan verkar önska att vår forskning först och främst ska leda till resultat som stöder just deras respektive sak. Till skillnad från alla dessa organisationer är universitetets primära uppgift att outtröttligt och innovativt testa om dagens teorier håller och sedan ändra våra åsikter om forskningens resultat motiverar det. Vi får alltså inte filtrera bort fakta, som talar emot en viss hypotes. Alla i vårt samhälle tjänar på detta på längre sikt.
Att tänka fritt kan inte tolkas som att man måste få stå oemotsagd. I så fall begränsas ju andras rätt att uttrycka sig fritt, och man hämmar diskussionen om vad som är rätt och fel. Det fritt tänkta – och tydligt utsagda – ska ses som ett inspel till en fortsatt fri diskussion. Då blir den mångfald av kunskaper som finns bland oss anställda och studenter en bättre utnyttjad resurs. Mångfalden uttrycks redan idag när olika perspektiv luftas i separata pressmeddelanden. Men vi kanske skulle kunna göra ett bättre arbete tillsammans om vi lät oss påverkas mer av varandras åsikter och kunskaper?
Jag anser att SLU tydligare bör etablera sin roll som spelplan för fritt tänkande och inte minst fri diskussion. Denna fria roll ska inte bara vara tydlig internt utan även väl känd och respekterad av vår omvärld. Jag föreställer mig att SLU därigenom också blir en attraktivare arbetsplats och ett attraktivare universitet för våra studenter. Jag vill mycket gärna att ni kommer med goda förslag om hur denna ambition skulle kunna främjas.
Peter Högberg
**************************************************
”To think freely is great, but to think rightly is greater”
This motto can be found above the entrance to the Uppsala University assembly hall. It is attributed to 18th century jurist Thomas Thorild, has been interpreted in many ways and given rise to much discussion.
Free thought and the right to express yourself freely is the foundation of a university, and an inalienable right for all staff and students. At the same time, this freedom is not an end in itself, but a sine qua non for achieving new skills. We must be able to challenge and refute what is considered right today based on existing scientific knowledge and proven experience Our research and teaching aim to test our hypotheses and when necessary reject them. In other words, they should have the potential to change the way we see the world.
This is not always understood by the surrounding world, where companies and religious, political and other non-profit organisations often seem to wish that our research first and foremost leads to results that support their respective mission. But unlike such organisations, the primary task of a university is to tirelessly test whether today’s theories stand correct, and to change our views when the findings or our research warrant it. We must not filter out facts that speak against a particular hypothesis. In the long run, this is something we all benefit from.
To think freely must be interpreted as not being contradicted, as inhibiting the discussion of what is right and wrong would limit the right of others to express themselves freely. Freely expressed and clearly presented thoughts should be seen as a prelude to a continued open discussion. This makes better use of the diversity of knowledge that can be found among staff and students. This diversity can be seen for example when different perspectives are put forward in separate press releases. But would we work better together if we let ourselves be influenced more by each other’s views and knowledge?
I believe that SLU more clearly needs to establish its role as a forum for free thinking and, not least, for free discussion. This role should not only be clear to those of us who work and study here, but also be well known and respected by the world around us. It is my belief that this would also make SLU a more attractive workplace and a more attractive university for our students. I welcome your suggestions for how we can make this ambition a reality.
Peter Högberg