Scroll down for an English version.

Med en befolkning på snart 7,5 miljarder människor nyttjar vi mycket av planetens resurser. I flera länder, bl.a. i Sverige, bedrivs därför ett arbete för att utveckla långsiktigt hållbarare metoder för att nyttja våra naturresurser. SLU:s forskning, undervisning och fortlöpande miljöanalys spelar naturligtvis en nyckelroll i det arbetet.

Men – det finns mycket vi på SLU kan göra bättre i det sammanhanget. Framför allt måste vi bli bättre på att klargöra de samhälleliga konsekvenserna av olika avvägningar mellan produktions- och miljömål. Vi har haft en relativt stabil situation i det svenska samhället där en ökad prioritering av miljömålen kunnat genomföras, samtidigt som hög produktion bibehållits i t.ex. lant- och skogsbruk. Det har varit möjligt att genomföra förändringar stegvis.

I andra regioner kollapsar samhällen på grund av krig. Livsmedelsförsörjningen fungerar inte. Det som produceras kan när som helst konsumeras av plundrande krigförande. Många människor flyr. En del av dom kommer till oss. I denna situation när försörjningsproblematiken ställs på sin spets, behövs vi på SLU för att hjälpa till att besvara många svåra frågor.

Varifrån ska de nyanlända få mat? På kort sikt leder situationen med flera hundra tusen nyanlända sannolikt till att vi kommer att öka vår livsmedelsimport. Men hur ska vi på längre sikt få de ekonomiska resurserna till denna import, och hur har de varor vi i så fall köper producerats? Kan vi istället öka vår inhemska produktion? Hur ska vi bistå vid återuppbyggnaden när krigen är över? Dessa frågor och många fler behöver svar.

Jag hoppas att vi kan använda all vår kunskap och förmåga att hjälpa till att analysera möjligheterna att lösa dagens och framtidens problem. Vilken viktig utmaning för SLU:s forskare, lärare och studenter är inte detta!

Peter Högberg

---

 

One of our greatest challenges

With a population of almost 7.5 billion people, we already utilise much of the planet’s resources. In several countries, including Sweden, this has led to an effort to develop methods for exploiting our natural resources that are sustainable also in the long term. Research, education and environmental monitoring and assessment at SLU clearly play a key role in this effort.

But – there is a lot we can do better at SLU. Above all, we must get better at clarifying the societal consequences of various trade-offs between production objectives and environmental objectives. Swedish society has been relatively stable for a long time, something that has enabled us to prioritise environmental objectives, while at the same time maintaining high production rates in agriculture and forestry. It has been possible to implement changes gradually.

In other regions, societies are collapsing as a consequence of war. There is no functioning food supply. What is produced can at any time be consumed by marauding belligerents. People are fleeing their homes. Some of them come here. This situation, with supply problems being brought to a head, raises many difficult questions that SLU can help answer.

How can we feed these new arrivals? In the short term, the situation with several hundred thousand new arrivals is likely to lead to an increase in food imports. But in the long term, where will we find the financial resources to pay for these imports, and how have the goods we import been produced? Is it possible, instead, to increase our domestic production? How can we assist reconstruction once the wars are over? These and many more questions need answers.

I hope that we can use all our knowledge and ability to help analyse options for solving current and future problems. This is one of the greatest challenges for SLU’s researchers, teachers and students.

Peter Högberg

Scroll down for an English version.

Ett universitet definieras som ett högre lärosäte med forskning och utbildning. Ordet universitet kommer från en längre latinsk beskrivning av en ”samling av mästare och lärjungar”. Kombinationen garanterar att studenter möter forskningens landvinningar och kan föra dem vidare ut i samhället.

Men kommunikationen är inte bara envägs. Jag har som lärare ibland upplevt hur mitt budskap haltat när det utsatts för studenternas frågor. Jag har fått ställa mig frågan: Vet jag verkligen det jag tror mig veta? Detta har varit till fördel även för forskningen. Den innehåller nämligen ett viktigt likartat moment då man skickar in manuskript till vetenskapliga tidskrifter med paneler av experter, vilka avgör om manuskriptet innehåller något nytt och om argumenten är övertygande. Bara om svaren är ja på båda dessa frågor godkänns manuskriptet för publicering.

Studenter har således hjälpt mig (och många andra) att hitta fram till rätt och mer övertygande argumentation. Självklart är även inspel från det omgivande samhället viktiga för vår forskning och undervisning.

Vår undervisning ska baseras på vetenskap som erkänts av det internationella vetenskapssamhället och på beprövad erfarenhet. Systemet med lärare som samtidigt är aktiva forskare ska garantera att undervisningen står på säker grund även när det handlar om den absoluta forskningsfronten.

Detta är ett idealt tillstånd. Tyvärr tvingas vi ibland hantera förhållandet att många duktiga forskare har lite eller rentav ingen undervisning, medan de som har mycket undervisning har begränsade ekonomiska medel för egen forskning. Här är det ett problem att forskningsråd står för en stor andel av finansieringen av löner. Råden bedömer enbart forskningsprojektens kvalitet, medan universiteten också måste hitta och ta ansvar för individer som långsiktigt kan förena rollerna som forskare och lärare.

På SLU försöker vi nu bygga en stabilare grund genom en satsning på biträdande universitetslektorat, som är meriteringsanställningar för juniora forskare/lärare. En bestående lösning måste dock inbegripa att även mer seniora forskare/lärare kan få ett långsiktigt stöd av sitt universitet. Men vi behöver mer analyser och innovativa idéer om hur forskning och utbildning ska samverka på bästa möjliga sätt. Kom med förslag!

Även ni studenter kan naturligtvis bidra!
I den mån undervisningen är katederbaserad, kan ni ta mer ansvar för att läsa kurslitteraturen innan ni träffar lärarna. Då kan tiden tillsammans användas för diskussioner, där ni kan utmana lärarna att bidra med insikter som vunnits genom egen forskning. Tillsammans utforskar ni kunskapens gränser och kanske skymtar ni även vad som kommer i framtiden?

Tänk på att ni har ett långt yrkesliv framför er. De faktiska kunskaper ni förvärvar idag är kanske inte alla relevanta framöver. Det är kanske viktigare att förstå hur forskning utvecklar ny kunskap, så att ni bättre kan värdera framtidens forskning. Vi kan vara övertygade om att den kommer att leverera insikter, som vi inte kan föreställa oss idag.

Jag vill naturligtvis även höra era förslag på hur forskning och utbildning ska samspela på bästa sätt, och vad vi kan göra för att det ska bli bättre! Studentkårerna kan samla ihop synpunkterna och förmedla dem. Det går också att lämna kommentarer direkt i kommentatorsfältet.

Peter Högberg

———————————————————————–

Teaching and research need to interact!

A university is defined as an institution of higher education, where research and teaching take place. The word university is derived from a Latin phrase that roughly means ‘community of teachers and scholars’. This combination ensures that students are exposed to the benefits of research and can bring them into society.

But communication is not just one way. As a teacher, I have sometimes experienced how my message has faltered when subjected to the students’ questions. I have had to ask myself if I really know what I think I know. This is something that also benefits research. It is the equivalent of submitting a manuscript to a journal with a panel of experts who will decide if the manuscript contains anything new and if the arguments are convincing. For the manuscript to be approved for publication, the answer to both these questions must be ‘yes’.

In that way, students have helped me (and many others) to find valid and more convincing arguments. Obviously, input from society is also important to our research and teaching.

Our teaching is based on science recognised by the international scientific community and by proven experience. Having a system with teachers who are also active researchers ensures that our teaching remains on firm ground, even when it comes to the absolute forefront of research.

This is the ideal state. Unfortunately, we also have to deal with the fact that many talented scientists spend no or very little of their time teaching, while those who spend more time teaching have limited financial resources for their own research. Research councils provide a large share of the financing of salaries, and this is a problem. They only assess research quality, while universities also need to find and take responsibility for individuals who want to combine the roles of researcher and teacher.

At SLU, we are now trying to build a stable foundation by focusing on associate lectureships, which is the qualifying position for junior researchers/teachers. A lasting solution must involve even more senior researchers/teachers getting long-term support from their university. But we need more analysis, and we need more innovative ideas for how research and education can cooperate in the best way possible. I want to hear your suggestions!

As students, you can also contribute. If your course consists of lectures, make sure you have read the literature ahead of class. That way, the time can be spent on discussions where you can challenge teachers to contribute insights they have gained through their own research. Together, you can explore the frontiers of knowledge, and perhaps even catch a glimpse of what the future holds?

Remember that you have a long career ahead of you. The skills you acquire today will not all be relevant in the future. It is perhaps more important to understand how new knowledge is developed through research, to enable you to better evaluate future research. We can be confident that this will deliver insights that we cannot imagine today.

I also want to hear your suggestions on how research and education can work together in the best way possible, and what we can do to make it better! I welcome the student unions to compile your opinions and forward them to me. Or, leave your comment in the comments field below.

Peter Högberg

För SLU är samverkan med ”de gröna näringarna” en viktig och naturlig del av verksamheten. För detta har vi också tydligt stöd i högskolelagens 2 §: “I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”.

Delar av jordbruksnäringen har under senare år tydligt signalerat att SLU har avlägsnat sig från näringens behov av problemlösning och tillämpningsnära forskning. Delvis beror detta på tidigare regeringsbeslut om att näringen själv skall ta mer ansvar för sin kunskapsuppbyggnad – vilket kanske inte alltid skett. Dessutom både vill – och måste – SLU utveckla sin grundforskning, bl.a. för att kunna konkurrera med andra universitet om forskningsanslag.

En annan förklaring är att det har varit relativt lätt att få forsknings- och foma-medel för att förklara och beskriva de miljöproblem som jordbruket orsakar. Att få medel för forskning som kan ge vetenskapligt baserade lösningar på problemen har varit svårare.

Nu kommer även statsmakterna med tydliga uppmaningar till SLU att bidra mer till utvecklingen av ett kunskapsintensivt lantbruks- och livsmedelssystem, dels i den statliga utredningen om lantbrukets konkurrenskraft, dels i regeringens pågående arbete med en nationell livsmedelsstrategi.

I detta läge ställs det stora krav på ledarskap och kommunikation – inte minst måste vi göra ”de gröna sektorerna” medvetna om vad universitetsrollen och det fria sökandet efter ny kunskap innebär. Vetenskapligt djup och hög kvalitet är ju absoluta förutsättningar för att vi ska kunna bidra – men vi måste också bli mycket bättre på intern samverkan över olika gränser. Som universitet måste vi själva motverka uppbyggnaden av organisatoriska stuprör och undvika att boa in oss i olika ”komfortgropar”.

Ledningar på olika nivåer måste både kunna förbättra den egna verksamheten och uppmuntra utvecklingen av andra områden vid SLU. De måste också bli mycket bättre på att utveckla, kommunicera och förankra visioner, mål och strategier, och de måste lyssna mer på medarbetare och uppmuntra goda initiativ. Om vi lyckas med detta blir SLU en mycket starkare, effektivare och mer attraktiv samverkanspartner – och en bättre miljö för medarbetare och studenter.

Just nu har vi större samverkansprojekt på gång inom flera områden:

Livsmedel
Forskning och utbildning inom livsmedelsområdet lämpar sig mycket väl för intern samverkan, mellan bl.a. olika produktionsvetenskaper, miljövetenskaper, ekonomi och livsmedelsvetenskap. Livsmedel skall produceras på ett hållbart sätt (miljömässigt, ekonomiskt, socialt), de skall vara bra för hälsan och naturligtvis också smaka gott! En SLU-övergripande arbetsgrupp formulerar just nu SLU:s inspel till den nationella livsmedelsstrategin. Jag ser fram emot gruppens slutsatser om hur SLU kan bidra till ett svenskt livsmedelsystem med fokus på hållbarhet och hälsa. Inom detta område har vi också provat ett nytt roligt sätt att möta storstadsbefolkningen – ett Matologi-event i Stockholm i slutet av augusti. Här samtalade kända kockar med SLU-forskare och storstadsborna mötte studenter, forskare och lokala livsmedelsproducenter i en intensiv dialog.

Jordbruk
SLU arbetar just nu med ett långsiktigt strategiskt samverkansavtal med Hushållningssällskapens förbund om både undervisnings- och forskningssamarbete, t.ex. via industridoktorander. Vi diskuterar också med en bredare gruppering inom jordbruksnäringen om att bygga gemensamma projekt inom en ”forsknings- och innovationsplattform för lantbruk och livsmedel”.

Forskningsnära företag
I både Alnarp och Ultuna samarbetar vi med Akademiska hus för att utveckla konceptet ”Green Innovation Park”. Här skall företag inom de gröna sektorerna erbjudas lokaler och tillgång till annan infrastruktur nära de starka forsknings- och utbildningsmiljöerna på SLU (www.greeninnovationpark.se). Detta kommer att vara bra både för studenter och forskare och vi räknar med att utvidga konceptet till SLU Umeå.

Skansen och Östersjön
Några av våra forskare arbetar nu intensivt med kunskapsinnehållet i en stor permanent Östersjöutställning på Skansen. Här samverkar vi också effektivt med Stockholms universitet. Institutionerna för akvatiska resurser och mark & miljö leder SLU:s arbete, men flera andra institutioner kommer att involveras.

Sammanfattningsvis så utvecklas SLU:s interna och externa samverkan mycket väl av många engagerade medarbetare. Om vi som har olika ledningspositioner kan bli ännu bättre på kommunikation och ledarskap så kan SLU verkligen bli det universitet som är bäst i landet på samverkan.

Johan Schnürer
Vicerektor