Kategori: Okategoriserade

Scroll down for English version

Baserat på hur ofta forskare citeras av andra forskare, så rankas SLU inom området ekologi och miljö så högt som nummer 15 bland världens alla universitet.

Hur kan det komma sig att ett lantbruksuniversitet också utvecklats till ett starkt miljöuniversitet? Svaret är att vi insett att vårt brukande av de biologiska naturresurserna har oönskade effekter på miljön, och till och med effekter, som gör att brukandet måste modifieras för att hålla i längden. Den insikten har inte varit allmänt accepterad förrän de senaste decennierna; det finns fortfarande många människor som tror att miljöproblemen inte är viktiga eller att de kommer att lösas enkelt i framtiden. Vi på SLU är övertygade om att en hållbar framtid kräver stora insatser redan idag och uttrycker det i ”Science and education for sustainable life”.

Forskning om ekologi och miljö är en relativt ny företeelse. Ordet ekologi myntades 1866, men det tog lång tid innan vetenskapsområdet utvecklades i en snabbare takt och inbegrep miljöproblem. Thomas Söderqvist beskriver i sin doktorsavhandling (1986) ”The Ecologists: From Merry Naturalists to Saviours of the Nation”, fritt översatt Ekologerna: från glada naturalister till nationens räddare, hur ekologi som ämne fick fäste vid svenska lärosäten. Söderqvist beskriver hur fokuset ändrades från något allmänt trevligt till något mer nödvändigt, även om han också var kritisk mot nationens förmenta räddare.

Det dröjde faktiskt ända fram till 1956 innan Sverige fick sin första professor i ekologi. Det var skogsekologen Carl-Olof Tamm vid Skogshögskolan, en av SLU:s föregångare. Idag har SLU mer än 30 professorer som har ordet ekologi i titeln för sin anställning. Därutöver har vi lika många professorer som arbetar med andra miljöperspektiv. Det betyder att en tredjedel av våra drygt 200 professorer arbetar explicit med miljöfrågor. Många av de andra professorerna bidrar också, från andra utgångspunkter, till lösningar av miljöproblem. Professorerna är inte ensamma representanter för vår förmåga; vi har samlat en mycket imponerande expertis för att arbeta med den stora utmaningen att göra goda avvägningar mellan produktions- och miljömål.

Vi behöver göra många och kloka sådana avvägningar i framtiden. För att göra dem på bästa sätt räcker det inte med endast naturvetare, utan det krävs även i hög grad ett samspel med samhällsvetare och humanister. Det gäller särskilt frågor som berör och upprör människor och leder till stora konflikter i samhället.

Min förhoppning är att våra framtidsplattformar, Framtidens mat, Framtidens skog, Framtidens städer och Framtidens djur, natur och samhälle, ska utvecklas till de vitala spelplaner vi och samhället så väl behöver för kvalificerade diskussioner om hur vi ska hantera de livsviktiga avvägningarna mellan produktions- och miljömål.

Peter Högberg, rektor

---

How an agricultural university also becomes an environmental university

Within the field of ecology and environment, SLU is ranked as high as number 15 among all universities in the world based on citations.

How can an agricultural university also have developed into a strong environmental university? The answer is that we have realised that our use of biological natural resources has unwanted effects on the environment. This means that if we want to continue to use natural resources, we have to change how we use them. This realisation has not been publicly accepted until these past few decades; there are still many people who believe that environmental issues aren’t important, or that they will have simple solutions in the future. At SLU, we are convinced that a sustainable future requires great efforts today. This is why our motto is “Science and education for sustainable life”.

Ecological and environmental research are relatively new occurrences. The word “ecology” was coined in 1866, but it took a long time before the research field developed and involved environmental issues. In his doctoral thesis from 1986 – The Ecologists: From Merry Naturalists to Saviours of the Nation – Thomas Söderqvist discusses how ecology as a subject found a hold at Swedish universities and how focus changed from something generally pleasant to something necessary, even though he also criticised the nation’s supposed saviours.

Sweden got its first professor of ecology as late as 1956 – forest ecologist Carl-Olof Tamm at the Forestry College, one of SLU’s predecessors. Today, there are more than 30 professors with the word “ecology” in their title at SLU. In addition, we have the same number of professors who work with other environmental perspectives. This means that a third of our more than 200 professors work explicitly with environmental issues. Many of our other professors also contribute solutions to environmental issues, but from other starting points. However, the professors are not the only representatives of our abilities: we have gathered highly impressive expertise in order to tackle the great challenge of balancing production and environmental objectives.

In the future, we will need to make many and wise adjustments to maintain this balance. In order to make them in the best way, natural scientists aren’t enough – we have to collaborate with social scientists and humanists, especially on issues that touch and stir people and which can lead to great societal conflicts.

My hope is that our future platforms – SLU Future Food, SLU Future Forests, SLU Urban Future and SLU Future Animals, Nature and Health – will develop into the playing fields we and society need in order to have qualified discussions on how to handle the vital adjustments needed to balance production and environmental objectives.

Peter Högberg, Vice-chancellor

Scroll down for English version

När Boel Flodgren blev rektor för Lunds universitet 1992, så var hon den första kvinnliga rektorn vid ett större universitet i Europa. Eva Åkesson vid Uppsala universitet, ett universitet som i år fyller 540 år, blev deras första kvinnliga rektor så sent som för sex år sedan. Dessförinnan hade rektorerna varit en mycket lång rad män vid dessa och många andra svenska lärosäten. Idag är fördelningen mellan kvinnor och män bland Sveriges universitetsrektorer ungefär femti-femti. Det är tragiskt att man inte tagit tillvara halva befolkningens förmågor och erfarenheter bättre förrän nu.

Andelen män bland professorerna är i genomsnitt 74 procent vid svenska universitet och högskolor. Vid SLU är siffran obetydligt lägre, 71 procent. Kommer vi att se en lika snabb förändring av andelen kvinnor bland professorerna, som bland rektorerna? Det är tveksamt. För 10-20 år sedan, när andelen nyutexaminerade kvinnliga doktorer närmade sig 50 procent, trodde man att detta automatiskt på sikt skulle leda till jämställdhet bland professorerna. Vi vet idag att det ännu inte blivit så.

Det diskuteras mycket varför. Självklart måste vi bli bättre på att förstå oss själva och våra oförmågor i detta sammanhang. Det kanske är som en del säger att jämställdhet fungerar bara när män vill att det ska fungera? Jag är övertygad om att män och kvinnor vid SLU vill att vi ska vara jämställda. Men vi förstår nog inte alltid betydelsen av våra handlingar i detta sammanhang. Därför är vårt arbete med jämställdhetsintegrering viktigt. Det innebär att jobba mer medvetet och tydligare med att se till att alla ges samma möjligheter.

För en tid sedan fördelade vi så kallade karriärbidrag till tio forskare vid SLU. Vi bad fakulteterna att nominera lika många kvinnor som män (totalt 36 personer). Sedan granskades ansökningarna av en panel organiserad av forskningsrådet FORMAS, innan rektorsgruppen gjorde en slutlig bedömning. Vi följde panelens rekommendationer och gav utifrån dessa bidrag till fem personer av vardera kön, vilket inte ingick explicit i instruktionerna till panelen. En viss avvikelse hade vi accepterat, men vi behövde inte ens överväga det. Hade vi bett om nomineringar utan att begära en jämn fördelning mellan kvinnor och män kanske utfallet blivit annorlunda. Det vet vi inte, men vi vet att när 12 så kallade excellensbidrag delades ut för ungefär tio år sedan, så gick 75 procent av bidragen till män.

Metoden för fördelningen av karriärbidrag känns bra och kan säkert prövas i andra sammanhang. Men vi behöver säkert använda många fler andra konkreta metoder för att nå målet jämställdhet. Kom med förslag till våra kommittéer för lika villkor!

Peter Högberg, rektor

---

Where is the gender equality?

When Boel Flodgren became vice-chancellor of Lund University in 1992, she was the first female vice-chancellor of a larger European university. Eva Åkesson at Uppsala University, which celebrates 540 this year, became its first female vice-chancellor as late as six years ago. Before that, vice-chancellors had consisted of a long line of men at this and many other higher education institutions (HEIs). Today, the distribution of female and male vice-chancellors is about fifty-fifty. It’s tragic that half of the population’s abilities and experiences haven’t been utilised until now.

Male professors make up an average of 74 per cent at Swedish HEIs. At SLU, the number is insignificantly lower: 71 per cent. Will this change for professors as quickly as it did with the vice-chancellors? I doubt it. When the number of newly graduated female doctoral students was 50 percent, many thought that this would automatically lead to gender equality between professors. Now we know that didn’t happen.

Many wonder why. Obviously, we need to be better at understanding ourselves and our inabilities in this context. Some may even say that gender equality only works when men want it to work. I’m convinced that men and women at SLU want us to be gender-equal. However, we probably don’t always understand the importance of our actions. That is why gender mainstreaming is important. It means working in a more mindful and clear way to ensure that everyone has the same opportunities.

A while ago, we awarded career grants to ten researchers at SLU. We asked the faculties to nominate as many women as men (a total of 36 people). The applications were then reviewed by a panel organised by the Swedish Research Council Formas. I myself then made a final assessment together with the deputy vice-chancellor and pro vice-chancellors. We followed the panel’s recommendations and, based on them, awarded grants to five women and five men. The panel had not been explicitly instructed to select the winners that way. We would have accepted some deviation, but didn’t have to. The results may have varied if we’d asked for nominations without requiring an equal division of women and men. We don’t know this for certain, but when 12 excellence awards were given out about 10 years ago, 75 per cent of the grants were given to men.

The distribution method for career grants is very satisfactory and can undoubtedly be tested in other contexts. But we also need to use many other concrete methods to reach the gender equality objective. Please submit your proposals to our equal opportunities committees.

Peter Högberg
Vice chancellor

Trots att SLU lyckats mycket bra i många avseenden under lång tid, har vi inte fått större ökningar av vår forskningsbudget, medan andra större svenska universitet för några år sedan fick rejäla tillskott till sin forskning.

I våras öppnade sig dock en möjlighet, som inte verkade så konkret till att börja med: prorektor Karin Holmgren deltar i regeringens samverkansgrupp inom området en cirkulär och biobaserad ekonomi. Gruppens uppdrag är att identifiera lösningar på hur produkter och råvaror kan utvecklas och an­vändas på ett resurseffektivt och smart sätt, genom fördjupad samverkan mellan näringsliv, forskarvärlden och offentlig sektor. Ett antal fokusområden identifierades. Karin lyfte möjligheten i rektors ledningsråd om deltagande och om att komma in med förslag. LTV:fakultetens vice-dekan Eva Johansson satsade på idén och producerade, tillsammans med representanter från LRF, Lantmännen och Region Skåne, ett förslag inom området innovativa bioråvaror och växtförädling inom jord- och trädgårdsbruk. I det fallet har det aktualiserades ett mycket uppenbart behov, inte minst i södra Sverige efter nedläggningen av Findus i Bjuv.

Nu har vi mycket glädjande nåtts av beskedet att regeringen satsar medel på oss för att bygga upp ett kompetenscentrum för växtförädling vid SLU, som ska möta det praktiska jordbrukets behov. Det rör sig om en hel del medel: 20 milj. kr 2018, 30 milj. kr 2019 och därefter 40 milj. kr per år, vilket sedan blir ett permanent tillskott.

Det är ett fantastiskt tillskott! Jag vill passa på att tacka Eva Johansson för hennes insats, och Karin Holmgren och även Erik Fahlbeck för deras bidrag. I förlängningen finns fler, som träget jobbat med växtförädlingsfrågorna att tacka och gratulera. Nu vidtar ett omfattande arbete med att, tillsammans med aktuella samarbetspartners inom den gröna näringen och offentlig sektor, utforma detaljer kring hur centret ska organiseras och styras. Att vi får förtroendet att göra detta känns mycket bra!

Peter Högberg, rektor SLU

Nyhet om kompetenscentrum för växtförädling