Författare: Vicerektor Göran Ståhl

SLU är ett stort och framgångsrikt universitet som står sig väl i nationella och internationella jämförelser. Vår minsta verksamhet, den fortlöpande miljöanalysen, är trots sin litenhet på SLU (drygt 10 procent av om­sätt­ningen) ändå störst i Sverige. Ingen annan organisation i landet bedriver så brett, omfattande och framgångsrikt miljöanalysarbete som SLU. I viss utsträckning är det här ett resultat av att nationella myndig­heter som Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten numera endast är beställare. Tidigare operativ verksamhet har knoppats av, och i flera fall flyttats till vårt universitet. De är nu delar av våra tio miljöanalysprogram, med verksamhet som sträcker sig från marina miljöer till högfjäll.

Arbetet haltar

Runt millenieskiftet berömde sig Sverige för att ha etablerat ett slagkraftigt system för att lösa miljö­problemen. Med de nationella miljökvalitetsmålen togs ett samlat grepp. Olika myndigheter tog sig an rollen som miljömålsansvariga, och siktade på att lösa miljöproblemen inom en generation. Arbetet haltar dock alltmer; nästan inga mål nås och samordnings­problemen i olika led är betydande. Inte minst gäller detta den internationella utvecklingen, särskilt inom EU, Via konventioner, förordningar och direktiv tar denna över allt fler taktpinnar. Miljömålssverige har ofta svårt att förhålla sig till utvecklingen. De ökande kraven i kombination med det miljöbudgettak som tycks råda, gör svensk miljöanalys alltmer ekonomiskt pressad. Nationella ambitioner ges upp till förmån för kraven på ”internationell rapportering”. Och många miljö- och resurshushållningsfrågor måste naturligt­vis lösas i internationell samverkan – men visst borde vi i högre grad även finnas med i de grupper som tar emot rapporteringen och bearbetar den till beslutsunderlag?

Kan göra mer

Vi gör en del, men skulle kunna bidra mycket mer än vi gör idag. Vi borde även kunna bidra till att utveckla miljöanalysen på ett generellt plan – från ”sjuk trut till beslut” (för att travestera på alla ”jord-bord”-slogans). Miljöanalysen behöver i än högre grad bli en naturlig del i samhällets olika planerings- och beslutsprocesser. Goda exempel att bygga på finns bl.a. i den marina övervakningen och skogsövervakningen. Och många spännande möjligheter finns att effektivisera de tekniska delarna av miljöanalysen.

Men till allting behövs resurser! I dagsläget är vi kraftigt kringskurna och hinner oftast endast med de löpande inventeringarna, datasammanställningarna och rapporteringarna. Det ska bli spännande att se hur en ny regering tar sig an det aktuella området. Miljöanalysen kommer dock säkert att fortsatt vara SLU:s minsting. Men med lite mera hull skulle vi kunna börja trimma musklerna och på allvar ta det ansvar som följer av att vara störst i landet!

Göran Ståhl

Vicerektor för miljöanalys

 

 

Nu på somrarna ökar antalet medarbetare inom SLU:s miljöanalys. Stora mängder data samlas in för kommande analyser av resurs- och miljötillstånd. Slutprodukterna är datasammanställningar, rapporter, vetenskapliga artiklar, m.m., som tillsammans blir beslutsunderlag för samhällets aktörer. Allt från internationella rådsgrupper till nationella intresseorganisationer och en intresserad allmänhet.

Numera vet vi inom miljöanalysen att det är viktigt att hela kedjan från datainsamling till analyser är väl sammanhållen. Ambitionerna måste anpassas till kraven från analyserna – och analyserna måste ta hänsyn till att olika data har olika kvalitet. Detta låter sig göras om det finns en god dialog mellan datainsamling och analys. Att frikoppla de olika momenten är därför mindre lyckat!

Tyvärr är trenden inom vissa områden att beställarna delar upp helheten i delar som upphandlas eller på annat vis beställs separat. Inom miljöanalysen har vi sett flera exempel på vilka problem som då kan uppstå. I extremfallet kan insamlade data bli worse than useless, som en statistikprofessor vid SLU uttryckte det. Det är bättre att vara oinformerad än att vara felinformerad genom bristfälliga data.

Det är viktigt att skapa incitament för att arbeta med hela miljöanalyskedjan på ett effektivt sätt. Därför är det glädjande att rektor beslutat tillsätta en utredning, som i slutet på året ska föreslå karriärvägar för miljöanalytiker.  Mycket annat intressant har också skett under våren.

Artdatabanken genomförde flora- och faunavårdskonferensen med sedvanligt stort deltagande, vilket inkluderade miljöministern. SLU:s miljöanalysdatabaser användes av vinnarlagen i tävlingen Hack for Sweden. Göran Adelsköld fick tillsammans med Mats Högström och Jakob Lagerstedt Kartografiska sällskapets pris för det system som SLU utvecklat för att förse landets universitet och högskolor med geografiska data. Vi ansvarar för ett regeringsuppdrag att förprojektera ett nytt nationellt forskningsfartyg. Och SMED-konsortiet – där SLU ingår – har fått förnyat förtroende att leverera miljöemissionsdata för ett stort antal tillämpningar.

Till sist: håll utkik! Snart kommer de första blåbärsprognoserna…

Göran Ståhl, Vicerektor för miljöanalys

SLU är Sveriges största aktör inom miljöövervakning och miljöanalys – som internationellt benämns environmental monitoring and assessment och som vi kallar fortlöpande miljöanalys, eller kort och gott foma. Vi har dock valt att bredda miljöanalysen så att även resurstillgångar omfattas i datainsamlingen, och hållbar förvaltning i analyserna. Det steget är naturligt eftersom samhället efterfrågar god avkastning från jord, skog och vatten med så små negativa konsekvenser för miljön som möjligt. SLU:s analyser ligger till grund för en mängd viktiga beslut. Några exempel är hur omfattande fiske som kan bedrivas, hur näringsämnesläckage till sjöar och hav kan begränsas, hur skogen kan brukas hållbart och hur åtgärdsprogram för hotade arter ska utformas.

Miljöanalysen befinner sig i ett intressant utvecklingsskede. När miljöövervakningen på allvar startade för drygt 50 år sedan handlade det mycket om att följa utvecklingsförlopp i påverkade media (vatten, luft, etc.) och där observera väntade eller oväntade förändringar. Vägen från observationer till beslut var lång och oklar.

I dag levererar vi ofta data och analyser direkt in i samhällsplaneringen, t.ex. då fiskekvoter ska fastställas. Trenden är att miljöanalysen alltmer integreras i samhällets planeringsprocesser och att vi levererar de underlag som behövs för specifika beslut. Samtidigt är den ursprungliga, mer nyfikenhetsdrivna, miljöanalysen fortfarande viktig. Och det finns massor av mellanformer.

SLU har en viktig roll att leda den fortsatta utvecklingen av miljöanalys i Sverige, och bidra till utvecklingen internationellt. Här har vi en styrkeposition genom den nära kopplingen till forskningen, något som inte är självklart i andra länder, där statliga institut ofta står för miljöanalysarbetet.

Vi är idag tongivande inom ett stort antal områden – men vi kan bli ännu bättre, bl.a. genom att samarbeta mera i utvecklingsarbetet och utbyta fler idéer mellan de tio miljöanalysprogrammen. Ett litet incitament för detta är det nyligen inrättade stödet för kompetensnätverk inom SLU; ambitioner finns också att gemensamt söka medel för miljöanalysens metodutveckling.

De begränsade och kortsiktiga resurserna till SLU:s miljöanalys är dock ett välkänt problem. Den fortlöpande miljöanalysen är idag till 70 procent externfinansierad och våra statsanslag är i hög grad bundna i formella åtaganden. Det ekonomiska utrymmet för utveckling är således begränsat. SLU:s ledning är dock enig i ambitionen att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för miljöanalysen. Låt oss hoppas att den ambitionen kan förmedlas och förankras även hos dem som ytterst beslutar om vår ekonomi.

Göran Ståhl