Författare: Rektor Lisa Sennerby Forsse

Det är alltid en speciell känsla tycker jag, när man för första gången skriver det nya årtalet. Lite hisnande, ett nytt år igen, så fort det gamla gick!

Men även om det gångna året ligger bakom oss kan vi inte helt släppa taget om 2013. Ett omfattande arbete med att rapportera vad som åstadkommits under året har startat och ska godkännas av styrelsen på mötet den 19 februari för att därefter tillställas regeringen. På ledningskansliet jobbar man nu för fullt med att ta in underlag från olika håll och sammanställa de data som ska ingå i årsredovisningen. Det handlar om våra tre huvudområden forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys förstås och därutöver är det en mängd uppgifter om de mer administrativa delarna och inte minst ekonomin som ska sammanställas. Det som är lite märkligt är att årsredovisningen för 2013 ska godkännas av vår nya styrelse – som alltså inte är densamma som under 2013. Men det är inte alls unikt för SLU – detsamma händer för alla myndigheter det år som styrelsen förnyas. Och det brukar fungera!

Vad som ska hända under 2014 är förstås till viss del förborgat även om vi till stora delar redan har pågående verksamheter och planer framtagna för olika satsningar. Det vi också vet, är vad regeringen specifikt förväntar sig av oss. Regleringsbrevet, som kommer strax före jul, är det verktyg regeringen använder sig av för att styra sina statliga myndigheter och tala om vad man förväntar sig att det statliga basanslaget ska användas till. SLU:s regleringsbrev för 2014 finns att läsa på medarbetarwebben. Uppdragen kan vara mer eller mindre detaljerade. Sedan ett antal år tillbaka är trenden dels att vara sparsam med uppdragen, dels att vara ganska öppen i sina skrivningar för att ge universiteten möjlighet att göra egna bedömningar om hur medlen ska används på bästa sätt. Det brukar fungera ganska smärtfritt eftersom vi för det mesta är med i diskussionerna innan förslagen hanteras inom regeringen, dock får vi ibland negativa överraskningar! I de ursprungliga tankarna om en stiftelseform för universiteten ingick att regleringsbreven skulle ersättas av någon form av avtal mellan staten och lärosätet. Vilket skulle innebära en större autonomi jämfört dagens situation där universiteten jämställs med statliga myndigheter i allmänhet trots stora skillnader i verksamhet. Något att fundera på inför ett eventuellt nytt förslag om stiftelser från regeringen!

Välkomna tillbaka och god fortsättning till alla medarbetare och studenter!
Lisa

Den senaste tiden har varit vi läst och hört mycket om Mandela. Vi har läst om hans fantastiska liv och hans oerhörda gärning för fred och försoning. Hans sätt att resa sig och gå vidare efter år av frihetsberövande i sin kamp mot apartheid har ingjutit hopp och beundran världen över. Jag har haft förmånen att besöka Robben Island där han tillbringade 18 år i en cell på ca 2 kvadratmeter och under dagarna arbetade med stenbrytning. Det är en omtumlande upplevelse att som turist få lyssna till en av de forna medfångarna som idag arbetar som guide i fängelset om hur livet tedde sig. Mandela efterlämnar ett stort tomrum och förhoppningen är att vi förvaltar hans arv väl. Men tvivlen på det är många!

SLU:s nuvarande styrelse hade sitt sista möte den 18 december då fem av våra ledamöter avtackades för sina insatser. Vi har haft en mycket engagerad styrelse som har haft ett antal svåra frågor på sitt bord. Det har handlat om våra byggprojekt på olika campus med fokus på de omfattande byggnationerna och omflyttningarna i Ultuna. Det har handlat om att flytta utbildningar från Skara till Uppsala och det senaste året har arbetet med Framtidens SLU varit den allt överskuggande frågan. Jag och ledningen har haft ett stort stöd i en skicklig och kompetent styrelse som har tagit de beslut som krävs för att nå de mål vi strävar efter. Vid sista mötet med nuvarande styrelse konstaterades att ”manegen nu är krattad” för den kommande styrelsen – den stora utmaningen blir nu att implementera och visa för oss själva, de gröna näringarna och allmänheten att förändringarna faktiskt leder till Ett SLU! Och att vi på köpet får en mer sammanhållen och effektiv organisation med verksamhet i hela landet, ökad attraktivitet för forskare och studenter och därmed ökade möjligheter att nå visionen om att ”SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper”!

God Jul och Gott Nytt År!

Lisa Sennerby Forsse

Skara blev sista anhalten – denna gång!- på informationsturnén om Framtidens SLU. Naturligt nog handlade frågorna och diskussionen inte bara om framtiden, utan i hög grad om samtiden. Dvs. vad som nu händer i Skara. Flytten av utbildningarna var ju det första beslutet som följde av framtidsarbetet med att omforma vårt universitet för att stå bättre rustat för ökande konkurrens. Nu pågår arbetet med att beräkna och bemanna de lärarkrafter som behövs för att klara utbildningarna på programmen och klara kvalitén på två håll under omflyttningsfasen. Det är känsliga processer, där det ibland också läggs ved på brasan genom tidningsartiklar. Senast var det publiceringen av kommentarerna under en artikel i JA som rev upp känslor. Återigen. Kommentarer som skrivits långt tidigare, och kanske i ett annat stämningsläge.

Låt mej som SLU:s rektor understryka än en gång detta: Beslutet att flytta utbildningarna till Uppsala har inget att göra med dålig kvalitet, ”brist på akademisk kompetens och tyngd”, eller missnöje med verksamheten i Skara! Tvärtom har Skaraenheten på många sätt varit både initiativrik och framgångsrik, såväl i vetenskaplig publicering som i att hitta samverkan med näringen, skapa eftersökta och efterlängtade utbildningar och bygga upp kompetens inom forskningsområdet. Beslutet har helt och hållet syftat till att garantera fortsatt kvalitet och framgång för utbildningarna inom djursektorn i ett längre perspektiv. Det handlar om att samla resurserna på bästa möjliga sätt och det innebär också stora fördelar att de som ska arbeta sida vid sida i djursjukvården möter varandra under utbildningstiden. Som statlig myndighet har vi ett berättigat krav på oss att vara resurseffektiva.

Detta är de avgörande skälen bakom beslutet. Skaras i många stycken framgångsrika verksamhet förtjänar verkligen inte att missuppfattningen att universitetsledningen skulle vara missnöjd med kvaliteten får vidare spridning. Vi är väl medvetna om att flytten kostar på för de berörda, men är övertygade om att beslutet är rätt på längre sikt. Och självklart arbetar vi mycket hårt på att få en så bra process som möjligt. Ett gott tecken för framtiden var kanske att bedömargruppen som har att ta ställning till alla de utvecklingsförslag som tagits fram av ”Stigson-gruppen”,  samlades för ett första fysiskt möte direkt efter stormötet. I februari nästa år väntas bedömargruppen kunna presentera sina slutsatser för universitetsledningen. Det handlar om att Skara fortsatt ska utgöra en tillgång för regionen och för hela SLU.

Lisa Sennerby Forsse