Författare: Prorektor Torbjörn von Schantz

I går beslutade regeringen att utse mig till rektor för Lunds universitet från den 1 januari 2015.

Jag skall inte sticka under stol med att det skall bli skönt att vara hemma hos familjen på” heltid” igen. Och jag ser självklart också fram emot den stora utmaningen att ta tag i ledningen för mitt gamla hemuniversitet!

Men just nu vill jag framhålla hur roligt och stimulerande det har varit att jobba på SLU. Jag har aldrig ångrat att jag tog jobbet. Jag har fått många goa arbetskamrater här, och jag har träffat många människor på SLU som jag både respekterar och beundrar. Jag har inte haft tråkigt en sekund, och de utmaningar som vi i ledningen har arbetat med i Framtidens SLU har varit väldigt stimulerande och berikande. Så här i efterhand undrar jag om det inte kan vara så att min tid som prorektor för SLU bidrog till att jag fick jobbet i Lund?

Krävande att leda

Universitet och högskolor är fyllda av välutbildade, intelligenta, självständiga och ständigt ifrågasättande medarbetare och det gör ledningsuppdrag inom akademin extra fängslande – och krävande. Den kritiska andan är minst lika välutvecklad på SLU som på andra lärosäten. Men det finns en viktig skillnad. Nämligen den att här har jag aldrig upplevt att kritiken varit personlig, trots att jag själv flera gånger bokstavligen har stått mitt i kritikerstormens öga. Detta bidrar säkert till att det är högt i tak på SLU, vilket jag tror är en viktig förutsättning för ett vitalt och dynamiskt lärosäte.

Min tid här har också lärt mig hur viktigt det är för universiteten med en väl utvecklad samverkan med omgivande samhälle. Här har SLU en särställning i landet som är mycket viktig att ta till vara och utveckla.

Universitetet skall snart utse en ny rektor. Jag tillåter mig att hoppas att det blir en person som kan fortsätta att utveckla SLU:s grundläggande ideologi att ”utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa”; en person som kan se legitimiteten både i bevarandebiologin och i produktionsbiologin; en person som kan förena kraften och kreativiteten som genereras i målkonflikterna mellan förespråkarna för, å ena sidan, ”förvaltning” och, å andra sidan, ”nyttjande”; en person som kan se betydelsen av det helhetsperspektiv som SLU:s samlade kompetens ger. Bland svenska lärosäten har SLU unika förutsättningar att ge sig i kast med de stora framtidsfrågorna.

Lycka till!

 

Torbjörn von Schantz

Prorektor för SLU, tillträdande rektor för Lunds universitet

Våra yrkesutbildningar är en central del av SLU:s identitet. Vi är det enda universitetet som ger dessa utbildningar i Sverige. Det är därför viktigt att vi tillsammans hjälps åt att stärka bilden av varumärket, innehållet och målen med dessa utbildningar.

Precis efter sommaren stötte jag ihop med frånträdande och tillträdande SLUSS-ordförande. Båda, som snart är klara agronomer, berättade att man funderade på att anordna ett möte med temat ”Vad är en agronom?”. Anledningen är att varken agronomistudenter eller eventuella, blivande sådana, känner en tydlig yrkesidentitet eller förstår vad en agronom är, eller kan bidra med. Nu arbetar kåren med att öka kännedomen om utbildningens möjligheter och relevans.

 När jag inte tillhörde SLU var jag rätt klar över vid vilken fakultet de olika yrkesutbildningarna var placerade. Men inte över vem som var huvudman för agronomutbildningen!

En av tankarna med Framtidens SLU är ju att stärka vår identitet som ett ledande sektorsuniversitet. Ett av de förslag som organisationsutredningen lämnade hösten 2012 var att den jordbruksrelaterade forskningen skulle samlas under fakulteten i Alnarp, medan dåvarande NL-fakulteten huvudsakligen skulle forska inom miljö- och biovetenskaper. Nu blev det inte så. Viktiga skäl var att vi inte ville skilja miljöforskningen från produktionsforskningen inom jordbruket, och att NL-fakulteten skulle ansvara för åtminstone en av våra stora yrkesutbildningar, agronomutbildningen (inriktningar ekonomi, livsmedel, landsbygdsutveckling eller mark/växt).

En följd av det blev att rektor inrättade ”Programnämnden för utbildning inom naturresurser och jordbruk” med ansvar för dessa agronomutbildningar. Nämnden bemannas med fyra representanter (inkl. ordf.) från NJ, och en representant från vardera av de andra tre fakulteterna. Rektor inrättade också ”Programnämnden för utbildning inom veterinärmedicin och husdjur” som bl.a. ansvarar för utbildningen av husdjursagronomer. I denna finns också tre lärare/forskare (inkl. ordf.) från VH och en representant från NJ.

Utbildningsnämnden har nu startat en viktig utredning om upplägget och innehållet i agronomprogrammen. Jag tycker det är viktigt att samtliga fakulteter som alltså är delansvariga för agronomutbildningarna, nu hjälper de huvudansvariga programnämnderna att lyfta fram en tydligare bild av vad en agronom är, och var utbildningarna ges. Så slipper vi kanske frågan i framtiden: Agro-Vadå?

 Torbjörn von Schantz

Prorektor

Redan idag är SLU den tredje största brukaren av MAX-laboratoriet i Lund bland svenska universitet. Likväl måste vi i framtiden utöka vårt nyttjande av de unika forskningsresurser som öppnar sig inom MAX IV.

 Den 18 juni kommer ledningen och personal från MAX IV till SLU i Ultuna för att presentera de möjligheter som snart erbjuds vid den nya forskningsanläggningen och hur våra forskare skall kunna utnyttja och arbeta vid anläggningen. Några forskare som redan i dag utnyttjar MAX-anläggningen, kommer att presentera några av sina projekt.

 Det finns stora möjligheter för de forskare som i dag inte utnyttjar MAXlab, eller inser synkrotonljusets potential, att på ett avgörande sätt kunna utveckla den egna forskningens kvalitet och konkurrenskraft. Ett viktigt syfte med mötet är att informera om och förhoppningsvis väcka intresset för synkrotonljusbaserade analysmetoder som gör det möjligt att t.ex. visualisera strukturer hos djur- och växtdelar och markpartiklar till en nivå som inte är möjlig med konventionell spektroskopi, och att kunna bestämma elementarsammansättningen hos submikrometer stora objekt. Det svenska forskningssamhället kommer att avsätta stora resurser för uppbyggnad och drift av bl.a. MAX IV. Det bästa sättet att få del av dessa resurser är att använda dem, eftersom nyttjandet är kostnadsfritt. Samtidigt får man tillgång till instrumentering som tillåter forskning i den absoluta fronten.

 Mötet kommer att hållas i Sal F i Undervisningshuset, Ultuna, den 18 juni mellan 9.00 och 16.00. Boka redan nu, för mer detaljer se kalendariet. Mötet kommer att sändas via video till de campus som så önskar.

 Det är viktigt att höja SLU:s kompetens inom de forskningsområden som stöds av den nya MAX IV-anläggningen. Förhoppningsvis kommer vi framöver att kunna avsätta gemensamma medel för att bredda användandet av teknikerna, och stödja och stimulera nya användare. Tanken är att dessa medel ska fördelas av den nytillsatta arbetsgrupp som skall hantera SLU:s interna infrastruktursatsningar. Gruppen som har sitt första sammanträde i dagarna är bemannad av Beatrix Alsanius, Kristina Dahlborn, Thomas Moritz och Ingmar Persson med mig som sammankallande och ordförande. Gruppen stöds administrativt av Jon Kennedy och Boel Åström.

 Torbjörn von Schantz

prorektor