Skara blev sista anhalten – denna gång!- på informationsturnén om Framtidens SLU. Naturligt nog handlade frågorna och diskussionen inte bara om framtiden, utan i hög grad om samtiden. Dvs. vad som nu händer i Skara. Flytten av utbildningarna var ju det första beslutet som följde av framtidsarbetet med att omforma vårt universitet för att stå bättre rustat för ökande konkurrens. Nu pågår arbetet med att beräkna och bemanna de lärarkrafter som behövs för att klara utbildningarna på programmen och klara kvalitén på två håll under omflyttningsfasen. Det är känsliga processer, där det ibland också läggs ved på brasan genom tidningsartiklar. Senast var det publiceringen av kommentarerna under en artikel i JA som rev upp känslor. Återigen. Kommentarer som skrivits långt tidigare, och kanske i ett annat stämningsläge.
Låt mej som SLU:s rektor understryka än en gång detta: Beslutet att flytta utbildningarna till Uppsala har inget att göra med dålig kvalitet, ”brist på akademisk kompetens och tyngd”, eller missnöje med verksamheten i Skara! Tvärtom har Skaraenheten på många sätt varit både initiativrik och framgångsrik, såväl i vetenskaplig publicering som i att hitta samverkan med näringen, skapa eftersökta och efterlängtade utbildningar och bygga upp kompetens inom forskningsområdet. Beslutet har helt och hållet syftat till att garantera fortsatt kvalitet och framgång för utbildningarna inom djursektorn i ett längre perspektiv. Det handlar om att samla resurserna på bästa möjliga sätt och det innebär också stora fördelar att de som ska arbeta sida vid sida i djursjukvården möter varandra under utbildningstiden. Som statlig myndighet har vi ett berättigat krav på oss att vara resurseffektiva.
Detta är de avgörande skälen bakom beslutet. Skaras i många stycken framgångsrika verksamhet förtjänar verkligen inte att missuppfattningen att universitetsledningen skulle vara missnöjd med kvaliteten får vidare spridning. Vi är väl medvetna om att flytten kostar på för de berörda, men är övertygade om att beslutet är rätt på längre sikt. Och självklart arbetar vi mycket hårt på att få en så bra process som möjligt. Ett gott tecken för framtiden var kanske att bedömargruppen som har att ta ställning till alla de utvecklingsförslag som tagits fram av ”Stigson-gruppen”, samlades för ett första fysiskt möte direkt efter stormötet. I februari nästa år väntas bedömargruppen kunna presentera sina slutsatser för universitetsledningen. Det handlar om att Skara fortsatt ska utgöra en tillgång för regionen och för hela SLU.
Lisa Sennerby Forsse
