Det känns onekligen som att vi börjar närma oss slutet på inledningen av ”Framtidens SLU”.
De fakultetsgemensamma institutionerna (FGI) börjar ta form, de sista kompletterande besluten om överföring av personal och fakultetsmedel mellan fakulteterna är på gång, möten för att ta fram lämpliga samarbetsformer mellan prefekterna för FGI och de berörda dekanerna har inletts. Styrelsen har beslutat om finansieringen av stimulansmedel för FGI (totalt sju miljoner av gemensamma medel per år i fyra år) och för de tre fakultetsgemensamma ämnesområdena (växtskydd, växtförädling och odlingssystem) (totalt tre miljoner per område och år under sex år varav hälften är gemensamma medel). Universitetsstyrelsen har också beslutat hur organisationen ska se ut inom grundutbildningen med en central utbildningsnämnd och fyra programnämnder. Arbetet med det framtida utbildningsutbudet pågår för fullt.
Men mycket arbete återstår för att göra SLU till det internationella toppuniversitet inom den gröna sektorn som vi har alla möjligheter att bli. För att tydliggöra uppdelningen i verksamhetsområden mellan fakulteterna har de olika fakulteterna givits tydligare uppdrag och två av fakulteterna får från årsskiftet nya benämningar. Denna fakultetsindelning baserad på verksamhetsområden får inte, som vissa befarar, verka cementerade för SLU i dess gamla form med de olika högskolor vars sammanslagning en gång bildade SLU. Därför måste fakultetsledningarna nu tillsammans med rektors ledningsråd planera och föreslå vilka satsningar som SLU måste göra för att ta en nationellt och globalt ledande roll att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och hur samhället på bästa sätt skall förvalta och hushålla med planetens naturresurser.
Vi har nu börjat ett gemensamt ansvarstagande genom att avsätta de ovan nämnda stimulansmedlen till fakultetsgemensamma institutioner och till fakultetsgemensamma ämnesområden. Men detta är bara en blygsam start på de gemensamma satsningar som måste göras för att nå SLU:s fulla potential. Själv tror jag, till exempel, att vi inledningsvis måste avsätta medel till rekryteringen av unga framgångsrika forskare och lärare inom strategiskt viktiga ämnesområden och ge dessa personer ordentliga medel att utveckla verksamheterna. Här får ledningarna på alla nivåer ta ett gemensamt ansvar, dels för de prioriteringar som bedöms ha största effekt på den vetenskapliga excellensen inom SLU:s hela ansvarsområde, och dels för de nedprioriteringar som skall göras för att skapa utrymme för de nya satsningarna. Vi kommer inte alltid att vara överens men det är viktigt att diskussionerna sker i en öppen och lyssnande anda.
Jag kommer därmed in på ett av de arbeten som nu återstår inom Framtidens SLU, nämligen att utveckla de ledningsgrupper som framöver skall finnas runt prefekterna och dekanerna. För att framgångsrikt kunna möta de framtida utmaningarna tror vi att det är det viktigt att vi förändrar vårt interna ledarskap. En prefekt eller dekan skall naturligtvis kunna företräda sin institutions eller fakultets intressen men samma personer måste också kunna ta ansvar för vad som är bäst för fakulteten eller hela universitetet. Genom att aktivt ha deltagit i diskussionen före beslut blir det också lättare för prefekten eller dekanen att ta ansvar för besluten inför sina medarbetare. Andra bra effekter med ledningsgrupper är att prefekten eller dekanen får stöd i sitt beslutsfattande efter ingående diskussioner där olika perspektiv och argument har prövats mot varandra – detta leder naturligtvis till högre kvalitet i de beslut som slutligen fattas. Det är av avgörande betydelse att prefekter och dekaner känner sig delaktiga i arbetet och stolta över att vara med och forma Framtidens SLU.
Slutet på början av projektet ”Framtidens SLU” innebär att vi nu har beslutat om nödvändiga organisatoriska förändringar. Nästa steg blir att vi förändrar ledningskulturen till en mer kollektiv anda. Jag hoppas framöver också att alla viktiga beslut fattas i ljuset av vad som är bäst för SLU:s grundläggande verksamhetsidé, nämligen att utveckla kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa.
Torbjörn von Schantz
