Scroll down for English version
Baserat på hur ofta forskare citeras av andra forskare, så rankas SLU inom området ekologi och miljö så högt som nummer 15 bland världens alla universitet.
Hur kan det komma sig att ett lantbruksuniversitet också utvecklats till ett starkt miljöuniversitet? Svaret är att vi insett att vårt brukande av de biologiska naturresurserna har oönskade effekter på miljön, och till och med effekter, som gör att brukandet måste modifieras för att hålla i längden. Den insikten har inte varit allmänt accepterad förrän de senaste decennierna; det finns fortfarande många människor som tror att miljöproblemen inte är viktiga eller att de kommer att lösas enkelt i framtiden. Vi på SLU är övertygade om att en hållbar framtid kräver stora insatser redan idag och uttrycker det i ”Science and education for sustainable life”.
Forskning om ekologi och miljö är en relativt ny företeelse. Ordet ekologi myntades 1866, men det tog lång tid innan vetenskapsområdet utvecklades i en snabbare takt och inbegrep miljöproblem. Thomas Söderqvist beskriver i sin doktorsavhandling (1986) ”The Ecologists: From Merry Naturalists to Saviours of the Nation”, fritt översatt Ekologerna: från glada naturalister till nationens räddare, hur ekologi som ämne fick fäste vid svenska lärosäten. Söderqvist beskriver hur fokuset ändrades från något allmänt trevligt till något mer nödvändigt, även om han också var kritisk mot nationens förmenta räddare.
Det dröjde faktiskt ända fram till 1956 innan Sverige fick sin första professor i ekologi. Det var skogsekologen Carl-Olof Tamm vid Skogshögskolan, en av SLU:s föregångare. Idag har SLU mer än 30 professorer som har ordet ekologi i titeln för sin anställning. Därutöver har vi lika många professorer som arbetar med andra miljöperspektiv. Det betyder att en tredjedel av våra drygt 200 professorer arbetar explicit med miljöfrågor. Många av de andra professorerna bidrar också, från andra utgångspunkter, till lösningar av miljöproblem. Professorerna är inte ensamma representanter för vår förmåga; vi har samlat en mycket imponerande expertis för att arbeta med den stora utmaningen att göra goda avvägningar mellan produktions- och miljömål.
Vi behöver göra många och kloka sådana avvägningar i framtiden. För att göra dem på bästa sätt räcker det inte med endast naturvetare, utan det krävs även i hög grad ett samspel med samhällsvetare och humanister. Det gäller särskilt frågor som berör och upprör människor och leder till stora konflikter i samhället.
Min förhoppning är att våra framtidsplattformar, Framtidens mat, Framtidens skog, Framtidens städer och Framtidens djur, natur och samhälle, ska utvecklas till de vitala spelplaner vi och samhället så väl behöver för kvalificerade diskussioner om hur vi ska hantera de livsviktiga avvägningarna mellan produktions- och miljömål.
Peter Högberg, rektor
How an agricultural university also becomes an environmental university
Within the field of ecology and environment, SLU is ranked as high as number 15 among all universities in the world based on citations.
How can an agricultural university also have developed into a strong environmental university? The answer is that we have realised that our use of biological natural resources has unwanted effects on the environment. This means that if we want to continue to use natural resources, we have to change how we use them. This realisation has not been publicly accepted until these past few decades; there are still many people who believe that environmental issues aren’t important, or that they will have simple solutions in the future. At SLU, we are convinced that a sustainable future requires great efforts today. This is why our motto is “Science and education for sustainable life”.
Ecological and environmental research are relatively new occurrences. The word “ecology” was coined in 1866, but it took a long time before the research field developed and involved environmental issues. In his doctoral thesis from 1986 – The Ecologists: From Merry Naturalists to Saviours of the Nation – Thomas Söderqvist discusses how ecology as a subject found a hold at Swedish universities and how focus changed from something generally pleasant to something necessary, even though he also criticised the nation’s supposed saviours.
Sweden got its first professor of ecology as late as 1956 – forest ecologist Carl-Olof Tamm at the Forestry College, one of SLU’s predecessors. Today, there are more than 30 professors with the word “ecology” in their title at SLU. In addition, we have the same number of professors who work with other environmental perspectives. This means that a third of our more than 200 professors work explicitly with environmental issues. Many of our other professors also contribute solutions to environmental issues, but from other starting points. However, the professors are not the only representatives of our abilities: we have gathered highly impressive expertise in order to tackle the great challenge of balancing production and environmental objectives.
In the future, we will need to make many and wise adjustments to maintain this balance. In order to make them in the best way, natural scientists aren’t enough – we have to collaborate with social scientists and humanists, especially on issues that touch and stir people and which can lead to great societal conflicts.
My hope is that our future platforms – SLU Future Food, SLU Future Forests, SLU Urban Future and SLU Future Animals, Nature and Health – will develop into the playing fields we and society need in order to have qualified discussions on how to handle the vital adjustments needed to balance production and environmental objectives.
Peter Högberg, Vice-chancellor