Scroll down for an English version.
Vår vision, som beslutades av styrelsen 2009, säger att SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaperna. Visionen väcker en del frågor och känslor. Somliga menar att visionen och verksamhetsidén (SLU utvecklar kunskapen om de biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av dessa …) borde byta plats, av formella skäl.
Här tänker jag inte försöka utreda det formella utan fokusera på begreppet världsklass. Vad menas egentligen med världsklass, och är det något absolut nödvändigt? Somliga känner sig utdefinierade och menar att det är viktigare för oss att bidra till en god utveckling av samhället. Är det oförenligt med ”världsklass”?
Jag menar att det är tvärtom – att vi behöver forskning, utbildning och fortlöpande miljöanalys av just världsklass, för att kunna lösa våra stora utmaningar. Jag menar dessutom att de stora utmaningarna kräver samarbeten både nationellt och globalt. I så fall har vi också ett behov av att identifieras som en intressant och värdefull partner för de ledande universiteten och instituten inom våra olika verksamhetsområden.
På motsvarande sätt anser sig svenskt näringsliv behöva forskning och utbildning av världsklass för att kunna hävda sig på en global marknad. Även svensk politik, t.ex. miljöpolitik, får begränsat genomslag om inte andra länder betraktar dess bas i forskning och miljöanalys som något av högsta klass.
SLU i världen
SLU är ett universitet bland 25 000 andra i en stor värld, och helt okänt för flertalet av världens invånare. Vi är t.o.m. relativt okända i Sverige. Många fler världen runt vet att exempelvis Harvard och Oxford är bra universitet. De beskrivs i termer av världsklass, vilket kan attrahera duktiga studenter, medarbetare och samarbetspartners. Hur ska vi få några av dessa att överväga att komma till oss istället?
Tyvärr är det inte allmänt känt att vi inom flera av våra områden rankas högre än många världsberömda lärosäten. Inom områdena plant and animal sciences och ecology/environment rankas vi så högt som 8:a respektive 15:e bland alla universitet baserat på kvaliteten på våra artiklar. Bland världens lantbruksuniversitet räknas vi numera ännu högre. Att sprida dessa omdömen kan knappast vara till nackdel för vår strävan att bidra till ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande.
Men åsikterna om detta med världsklass är säkert mer komplexa än så. Olika sätt att mäta universitet kan t.ex. ge associationer till elitism. Akademiker konkurrerar med varandra om anställningar och om anslag – räcker inte det? Den konkurrensen är ofrånkomlig så länge som de tillgängliga anställningarna och anslagsmedlen underskrider efterfrågan. Måste då alla på SLU uppnå världsklass? Mitt svar är ett tydligt nej – det är universitetet, organisationen som helhet, summan av våra enskilda ansträngningar, som ska vara av världsklass.
Det finns säkert många fler föreställningar om vad begreppet kan innebära. Men handlar det inte främst om ambitioner (i forskning, undervisning och miljöanalys), snarare än om att stå på en prispall? Borde det inte mest handla om att bidra till att SLU blir ett bra universitet att arbeta och studera vid, och att vi gör största möjliga nytta för lokal, nationell och global utveckling? Det förutsätter att omvärlden uppfattar oss som värdefulla och fortsatt vill satsa betydande skattemedel och andra resurser på oss, och inte minst att duktiga människor fortsätter att söka sig till oss.
Peter Högberg
Rektor
A world-class university for a better world
According to our university’s vision, adopted by the SLU Board in 2009, SLU is a world-class university in the fields of life and environmental sciences. This vision gives rise to a number of questions and sentiments. Some believe our mission statement (SLU develops the understanding and sustainable use and management of biological natural resources …) should be our vision and vice versa.
I don’t intend to focus on that, but instead on the concept of “world-class”. What does it mean, and is it something that is absolutely necessary? There are those who don’t feel included in this definition, and instead believe it’s more important that we contribute to a positive development of society. Are the two incompatible?
Personally, I believe the opposite to be true – what we need to manage the great challenges facing us are just that – world-class research, teaching and environmental monitoring and assessment. I also believe these challenges require cooperation both nationally and globally. For that to happen, leading universities and institutions in our fields need to see us as an interesting and valuable partner.
In the same way, Swedish businesses need world-class research and teaching to compete in a global market. The impact of Sweden’s policies, such as our environmental policy, will be limited unless other countries consider the science they are based on to be world-class.
SLU in the world
SLU is one of 25,000 universities, and completely unknown to most people. We are even relatively unknown in our own country. Compare that with universities such as Harvard and Oxford, considered top universities by most. They are described as world-class, and that attracts good students, employees and cooperation partners. What can we do to get them to choose us instead?
Unfortunately, it’s not widely known that we rank higher than many world-famous universities when it comes to some of our subject fields. In the fields plant and animal sciences as well as ecology/environment, we are ranked 8th and 15th respectively, based on the quality of our publications. Compared to other agricultural science universities, we rank even higher. Spreading the word about this can hardly be a disadvantage in our efforts to contribute to a society characterised by long-term sustainability.
But opinions about the importance of being world-class are probably more complex than that. Different ways of measuring the quality of universities may give rise to connotations of elitism. Academics are already competing about posts and grants – do we need even more competition? That competition is hard to avoid as long the demand for posts and grants is greater than the supply. But must everyone at SLU aim for world-class standard? My answer is a clear no – it’s the university as a whole, the sum of our individual contributions, that should be world-class.
I’m sure there are even more ideas of what the concept world-class involves. But are we not talking primarily about ambitions (in research, teaching and environmental monitoring), rather than always coming out tops? Shouldn’t it be about contributing to making SLU a good university, for students and for staff, and creating maximal benefit for local, national and global development? For that to happen, we need the world to see us as valuable – valuable enough to invest the taxpayers’ money and other resources in us, and not least we need skilled people to continue to see us as an attractive workplace.
Peter Högberg
Vice-Chancellor