Kon Lycka

Scroll down for an English version.

På en fönsterbräda till mitt tjänsterum står en bronsstaty föreställande en ko. För en tid sedan ville jag flytta kon. När jag lyfte den, så visade det sig att statyns fundament var tudelat. En papperslapp med följande information blev synlig.

Kon hette (nummer 9) Lycka och föddes 1896 på en gård i Jämtlands län.  Hon gav under 7 år en medelavkastning på 3406 kg mjölk per år med en fetthalt på 3,83 % och 130 kg smörfett. Hon var mor till två framstående tjurar, Lycke Rex och Lyngve Rex.

Säkert fick hon även andra kalvar, men inga fler är omskrivna på lappen.

Lyckas mjölkproduktion var uppenbarligen anmärkningsvärd för drygt hundra år sedan. Idag finns det svenska gårdar, där en ko i genomsnitt producerar 12 000 kg mjölk per år (enstaka kor i Nordamerika producerar över 30 000 kg per år). Mycket annat är också annorlunda. På Lyckas tid var kon en livsviktig garanti för bondefamiljens tillgång till mat under den långa vintern. En stor andel av Sveriges befolkning var sysselsatt inom jordbruket och bodde på landsbygden. Nu ser många av oss sällan en ko, men handlar mjölk, smör, ost och nötkött i affärer, där en betydande andel av maten kommer från andra länder. Vi har tillgång till ett stort utbud av olika livsmedel året runt.

Vår genomsnittliga mjölkkonsumtion är 0,6 kg per dag. Allt detta dricks inte som mjölk, utan äts även som filmjölk, smör, ost med mer. En stad med 150 000 invånare, t ex Uppsala, behöver produktionen från i runda tal 20 gårdar med 150 mjölkkor vardera.

Har vår relation till kor utvecklats positivt eller negativt? Om det diskuterar de lärda, inte minst på vårt universitet. Vi borde äta mindre kött och mjölkprodukter för att produktionen leder till stora utsläpp av växthusgaser, påpekar några. Andra hävdar att det är oetiskt att hålla djur för att mjölka dem och sedan avliva och äta upp dem. Ännu en grupp betonar att kor kan äta foder som vi inte kan äta och att de kan producera mat i våra nordliga miljöer, som inte tillåter kontinuerlig växtodling. Ett annat argument för kor är att de främjar en hög artdiversitet hos växter och djur på hagmarkerna där de betar. Debatter om detta och mycket mer pågår på SLU.

Jag önskar att fler fick uppleva lycka tillsammans med kor. Att se dem ligga fridfullt i gräset skänker mig ro. Grannarnas kor är gracila och rörliga om så behövs. Ibland bildar de en böljande flock likt de vilda buffelhjordar jag upplevde när jag forskade i Afrika. Besök gärna SLU:s  kosläpp på till exempel Lövsta och Röbäcksdalen så får ni se ystra kor! Tyvärr finns det mindre välmående tamkor på andra ställen i världen.

SLU:s husdjursagronomer och veterinärer har gjort och gör fortsatt stora insatser för kors och andra djurs välmående och våra ekologer arbetar med miljöeffekterna av djurhållningen. Det ger mig förhoppningar om att även framtidens människor kan få uppleva fördelar av vår symbios med kor.

Peter Högberg, rektor

---

Happiness is a cow called Lycka

On a window sill in my office, there is a small bronze statue of a cow. A while ago, I wanted to move this statue. When I lifted it up, I could see that its base was split in two and that a small paper note had been tucked into it. It read like this:

This cow (number 9) was called Lycka (Happiness). She was born in 1896 at a farm in Jämtland County. During 7 years, she produced an average annual yield of 3,406 kg of milk with a fat content of 3.83% and 130 kg of butterfat. She was the mother of two prominent bulls, Lycke Rex and Lyngve Rex.

She most certainly had more calves, but only these two are mentioned on the note.

It seems Lycka’s milk production was noteworthy back then, over a hundred years ago. Today, there are Swedish farms where cows produce on average of 12,000 kg milk annually (and in the US, you will find the odd cow producing over 30,000 kg annually). A lot of other things have changed too. In Lycka’s days, the cow was critical for ensuring that the farming family had access to food during the long winters. A large share of the population in Sweden worked in farming and lived in the countryside. These days, many of us rarely see a cow but get our milk, butter, cheese and beef from supermarkets, where a lot of the food is imported from abroad. We have access to a large range of foods all year.

Our average milk consumption is 0.6 kg/day. All of this is not consumed as milk, but also as yoghurt, butter, cheese etc. A town with 150,000 inhabitants, such as Uppsala, consume the equivalent of milk produced at approximately 20 farms with 150 cows each.

Has our relation to cows changed for better or for worse? This is a subject for debate, not least at our own university. We should eat less meat and dairy products as producing them is a large source of greenhouse gas emissions, some say. Others claim that it is unethical to keep animals in order to milk them and then kill them and eat them. Others again emphasise that cows can eat feed not fit for humans, and that they can produce food in our northern climate where it is not possible to grow crops all year round. Another argument in the favour of cows is that they promote species diversity among plants and animals where they graze. SLU is the forum for debate on this issue and many more.

I wish more people could experience happiness together with cows. Seeing them resting peacefully in the grass makes me feel at peace. Our neighbour’s cows are gracile and flexible when needed, at other times they form a billowing horde like the wild hordes of buffalo I witnessed when doing research in Africa. Take the opportunity to visit SLU’s cow release events at for example Lövsta or Röbäcksdalen to see the frolicking cows! Unfortunately, there are cows less well off in other parts of the world.

The animal scientists and vets at SLU have done and continue to do considerable work for the wellbeing of cows and other animals, and our ecologists are taking on the environmental effects of animal husbandry. This instils me with hope that future generations will also be allowed to experience the benefits of our symbiosis with cows.

Peter Högberg, Vice-Chancellor