Scroll down for an English version.
En livlig diskussion, som förs både inom och utanför SLU, rör hur mycket vi ska satsa på grundläggande (kanske snarare nyfikenhetsdriven) respektive tillämpningsnära forskning. Bör vi ens dela in forskningen på detta sätt? Kanske är det mer meningsfullt att fundera hur forskningen ska fungera på bästa sätt och hur den bäst kan producera kunskap som är viktig för samhället på kort och lång sikt.
Lant-, skogs- och trädgårdsbruk, veterinärmedicin, landskapsarkitektur etc. består av och uttrycks i konkreta handlingar, vilket motiverar den tillämpningsnära forskningen. Många av de hjälpmedel vi använder i vårt dagliga liv är dock resultatet av tillämpningar av tidigare grundforskning. När denna bedrevs, föreställde man sig inte alltid alla de tillämpningar som senare blev resultatet. Det är förstås svårare att föreställa sig att detsamma gäller även i framtiden, men allt talar för det.
Den exakta avvägningen mellan hur mycket vi ska satsa på det ena eller det andra är däremot mycket komplicerad. Viktigare till att börja med är konstaterandet att bägge behövs. Detta innebär i sin tur att bägge måste ges förutsättningar till en stark utveckling, samtidigt som interaktionen dem emellan måste stimuleras.
Om vi lyckas med det kommer SLU att bli ett ännu starkare universitet, som respekteras både av forskarsamhället och av avnämare i omvärlden. Det kommer att framstå ännu tydligare varför samhället ska satsa medel på just oss.
Peter Högberg
Basic and application-oriented research: we need them both, and we need them to interact
There is currently a lively discussion going on, both within SLU and outside, on how much we should invest in basic (or should we perhaps call it curiosity-driven) research and application-oriented research respectively. But should we even categorise research that way? Would it not be more meaningful to reflect on how research can best produce knowledge that is of use to society, in the short term as well as the long term?
Agriculture, forestry, horticulture, veterinary medicine, landscape architecture etc. consist of and are expressed as concrete actions, something which justifies application-oriented research. However, many of the tools we use in our daily life are the results of applications of basic research. At the time when this research was conducted, it wasn’t always possible to predict the applications it would result in. Obviously, it’s harder to imagine possible applications in our own future, but we have no reason to think that the same won’t apply then.
To strike the right balance, however, is very difficult. Suffice it to say that both basic and application-oriented research are needed. This in turn means that we must create opportunities for both of them to develop strongly, and at the same time promote interaction between the two.
If we succeed in doing this, we will make SLU an even stronger university, one that is respected by the research community and stakeholders alike. It will make it even more obvious why society needs to invest in SLU.
Peter Högberg