Trenden är tydlig: alltmer avancerad utrustning erbjuder allt bättre möjligheter för forskarna . Baksidan är att kostnaderna är höga, och kraven på samordning stora. Ett litet antal nationella och internationella infrastrukturer – som Sverige bidrar till finansiellt – kostar nästintill astronomiska summor och lämnar endast skärvor till den basala forskningsinfrastruktur som lärosätena är beroende av.
Vetenskapsrådet (VR) driver med start 2015 en helt ny modell för finansieringen av nationella infrastrukturer. Kraven på samordning mellan lärosätena ökar – liksom kraven på medfinansiering! En riktlinje är att hälften av kostnaderna ska täckas av lärosätena själva. En ”guide” för nationella forskningsinfrastrukturer upprättas och bara de som finns med i guiden kan komma i fråga för finansiering via VR. En samrådsgrupp med deltagare från alla större lärosäten – inklusive SLU – har etablerats. Spelet om vem som ska få härbärgera de finaste infrastrukturerna har börjat!
Jag tog över ansvaret för forskningsinfrastrukturer efter Torbjörn von Schantz vid nyår. Våren ser ut att bli händelserik, med flera ansökningar till VR, med fortsatt utveckling av en SLU-strategi för finansiering av forskningsinfrastrukturer eftersom VR endast kommer att täcka marginella – om än viktiga – behov, samt med inspel till VRs ”guide” i samverkan med övriga lärosäten. Det står klart att väldigt lite externa medel finns att söka för infrastrukturer. Universiteten själva måste allokera medel till detta. Lärosätesgruppen kommer dock att göra sitt bästa för att påtala resursbehoven, bl.a. i samband med ett seminarium i Almedalen.
Strategifrågorna blir viktiga för SLU. Inte minst avvägningen mellan att fokusera på att effektivt utnyttja de infrastrukturer som finns, och att lägga kraft på att bli huvudman för profilhöjande konsortier. Vårens diskussioner med SLU:s infrastrukturgrupper och fakultetsledningar kring de här frågorna blir intressanta!
Göran Ståhl, vicerektor