SLU är Sveriges största aktör inom miljöövervakning och miljöanalys – som internationellt benämns environmental monitoring and assessment och som vi kallar fortlöpande miljöanalys, eller kort och gott foma. Vi har dock valt att bredda miljöanalysen så att även resurstillgångar omfattas i datainsamlingen, och hållbar förvaltning i analyserna. Det steget är naturligt eftersom samhället efterfrågar god avkastning från jord, skog och vatten med så små negativa konsekvenser för miljön som möjligt. SLU:s analyser ligger till grund för en mängd viktiga beslut. Några exempel är hur omfattande fiske som kan bedrivas, hur näringsämnesläckage till sjöar och hav kan begränsas, hur skogen kan brukas hållbart och hur åtgärdsprogram för hotade arter ska utformas.
Miljöanalysen befinner sig i ett intressant utvecklingsskede. När miljöövervakningen på allvar startade för drygt 50 år sedan handlade det mycket om att följa utvecklingsförlopp i påverkade media (vatten, luft, etc.) och där observera väntade eller oväntade förändringar. Vägen från observationer till beslut var lång och oklar.
I dag levererar vi ofta data och analyser direkt in i samhällsplaneringen, t.ex. då fiskekvoter ska fastställas. Trenden är att miljöanalysen alltmer integreras i samhällets planeringsprocesser och att vi levererar de underlag som behövs för specifika beslut. Samtidigt är den ursprungliga, mer nyfikenhetsdrivna, miljöanalysen fortfarande viktig. Och det finns massor av mellanformer.
SLU har en viktig roll att leda den fortsatta utvecklingen av miljöanalys i Sverige, och bidra till utvecklingen internationellt. Här har vi en styrkeposition genom den nära kopplingen till forskningen, något som inte är självklart i andra länder, där statliga institut ofta står för miljöanalysarbetet.
Vi är idag tongivande inom ett stort antal områden – men vi kan bli ännu bättre, bl.a. genom att samarbeta mera i utvecklingsarbetet och utbyta fler idéer mellan de tio miljöanalysprogrammen. Ett litet incitament för detta är det nyligen inrättade stödet för kompetensnätverk inom SLU; ambitioner finns också att gemensamt söka medel för miljöanalysens metodutveckling.
De begränsade och kortsiktiga resurserna till SLU:s miljöanalys är dock ett välkänt problem. Den fortlöpande miljöanalysen är idag till 70 procent externfinansierad och våra statsanslag är i hög grad bundna i formella åtaganden. Det ekonomiska utrymmet för utveckling är således begränsat. SLU:s ledning är dock enig i ambitionen att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för miljöanalysen. Låt oss hoppas att den ambitionen kan förmedlas och förankras även hos dem som ytterst beslutar om vår ekonomi.
Göran Ståhl