SLU har ett relativt omfattande samarbete med en internationell organisation som heter CGIAR (Consultative Group of International Agricultural Research). Den kallas populärt ”cigarren” och omfattar femton forskningsinstitut belägna i olika delar av världen. Gemensamt för dem alla är att de är fokuserade på forskning för att bekämpa fattigdom inom livsmedelsproduktion och hållbar användning av naturresurser. Endast två av instituten finns i västvärlden, ett i Rom och ett i Washington. De övriga tretton återfinns i Afrika, Asien och Latinamerika. Denna internationella organisation finansieras av biståndsmedel och arbetet leds från Världsbanken. Svenska Sida lägger varje år hundra till hundrafemtio miljoner kronor till verksamheten och är en av de äldsta medlemmarna. Mer om verksamheten på webbplatsen.
Idag hanteras Sveriges/SLU:s kontakter med ”cigarren” delvis genom SLU Global men det finns också ett antal av våra forskare som har skapat sina egna kontakter med olika institut genom åren. Bland annat arbetar just nu två av våra forskare som forskningsledare vid CG-institut i Afrika och ett antal andra är engagerade i styrelsearbete eller i olika samarbetsprojekt vid de olika instituten. Själv var jag under min Formastid engagerad i CGIAR’s vetenskapliga råd som utvecklade och granskade institutens olika forskningsstrategier och -program. Ett grannlaga och krävande uppdrag ,som jag avslutade när jag började som rektor för lantbruksuniversitetet.
När jag i veckan som gick var i Washington några dagar handlade det om ett uppdrag av något mindre format – men inte desto mindre viktigt. Uppgiften var att välja ut medlemmar till CGIAR’s nuvarande vetenskapliga kommittée, den så kallade ISPC (Independent Science och Partnership Committée). Under två fulla arbetsdagar på Världsbanken gick vi igenom och intervjuade ett antal nominerade kandidater och enades slutligen om de två som nu ersätter de som fullgjort sin period. Stora förändringar pågår inom organisationen och det är väsentligt att få riktigt kloka och kompetenta personer som kan driva utvecklingen framåt.
CGIAR-institutens forskning är mycket framstående och har betytt oerhört mycket för livsmedelsproduktionen i de länder där man verkar. Det handlar om att utveckla nya och bättre växtsorter, växtskydd, sk agroforestry , biodiversitet i fråga om genresurser och olika odlingstekniker. Det handlar om husdjursgenetik och animalieproduktion och det handlar om gender- och socioekonomiska frågor i samband med primärproduktion och förädling av råvaror. För SLU är CGIA- instituten viktiga internationella samarbetspartner och forskningsframstegen som görs där är av stor betydelse även för oss här hemma.
Lisa Sennerby Forsse
