För ett år sedan köpte vi ett skört litet pilträd och planterade det i vår trädgård. Vi grävde ned det i marken, fyllde på med näringsrik jord, vattnade rikligt och höll tummarna för att det skulle slå rot. Trädet var 3 år gammalt och 3 meter högt.
På ett år har det vuxit 50 cm och klarar sig idag utan stöttning. Rötterna har förankrat sig i jorden och suger upp tillräckligt med vätska för att stammen inte ska gå av, trots att det blåser hårt. Den böjer sig djupt och reser sig sen igen.
Det verkar som om pilträdet har en inneboende livskraft och förmåga till anpassning, i förhållande till nya miljöer och yttre påfrestningar.
Systemteorin är läran om levande system. Inom denna kategori inryms både trädet, människan och organisationen. Grundtanken är att allt levande har en inneboende potential och vitalitet att bli allt som det kan bli. Att blomstra i rätt ekologiska miljö!
Men det förutsätter att systemet är öppet för feedback från omvärlden och kan anpassa sig därefter. Bara då kan det behålla sin inre balans och må bra över tid.
Inom systemteorin kallas dessa fenomen för:
1. Informativitet = förmågan att ta in ny information i systemet och göra om det till användbar kunskap, och
2. Adaptivitet = förmågan att anpassa sig till förändringar i den verklighet man befinner sig i.
Björkmätaren kan få utgöra ett exempel – en liten vitspräcklig fjäril som har för vana att vila på trädstammar. Mot trädstammar bevuxna med lavar ger den ljusa teckningen ett bra kamouflage. I områden med utsläpp från industrier, blir dock lavarna sällsynta och trädstammarna nedsmutsade, vilket gör att de ljusa fjärilarna blir synliga och äts upp av fåglar. Kvar blir fjärilar med mörkare teckning eftersom de är bättre kamouflerade i den nya miljön. Idag finns fjärilen i två olika former, en ljus och en mörk, vilket är ett resultat av artens anpassning till sin omgivning och ett exempel på hur det naturliga urvalet verkar.
Darwin myntade uttrycket ”Survival of the fittest”, och syftade på förmågan till anpassning. Inte styrka som många tidigare trodde. Den som har förmågan att anpassa sig till nya förhållanden, är den som klarar sig längst! Denna princip är generaliserbar och kan beskriva att vara rätt kamouflerad, klä på sig varma kläder när de är kallt ute eller som organisation, följa med i tekniska, politiska, ekonomiska eller sociala trender i världen.
Så frågan blir – lyssnar vi tillräckligt till bruset utanför väggarna? Vågar vi se verkligheten för vad den är? Och har vi styrkan och modet att anpassa oss när det behövs?
/Kristin Myhren