Om vår tids behov av synvändor

och paradoxen i att behöva ta sig tid när det är bråttom

Det är ingen nyhet för någon att många av våra förutsättningar har förändrats relativt snabbt sedan det postindustriella samhället gjorde sitt intåg. Våra sätt att tänka på och förstå vår tillvaro ändras kanske inte alltid i den takt som behövs. Och resultatet blir då ofta att vi blir överrumplade. Vi känner oss oförberedda och ibland kanske rent av överkörda. Vi upplever känslor av stress.

När vi däremot lyckas med konststycket att förutse förändringar så ökar våra förutsättningar att ändra kurs på våra egna villkor och i vår egen takt. Men för att vi ska kunna förutse de riktigt stora förändringarna måste vi ofta hitta andra sätt att tänka än det invanda. Annars riskerar vi att skjuta förbi målet och skapa lapptäcken av olika ad hoc lösningar.

För att kunna ta oss utanför invanda och etablerade tankemönster behöver vi förstå oss själva men också öva upp vår förmåga att betrakta oss själva utifrån. Och vi behöver ha koll på omvärlden. Först då har vi förutsättningar att tänka långsiktigt. Först då kan vi göra en skillnad mellan proaktiv anpassning och reaktivt problemlösande.

Vi behöver ta oss tid. Och vi behöver skapa ett rum som underlättar för våra tankar att inte fastna för mycket i det som redan är. För det kan vara så att den förändring vi är inne i (eller vill in i) kräver andra utgångspunkter än de som strukturerat vårt tänkande fram till nu. Skiljer sig utgångspunkterna för mycket från varandra går det inte att enbart bygga vidare på det som är och har varit.

Vi behöver göra synvändor. Har vi rätt utgångspunkt för problemet vi tror oss behöva lösa? Om svaret är nej är det kanske ett annat problem vi behöver lösa. Vilket i sin tur får andra konsekvenser än de vi tidigare räknat med. Då har vi gjort en synvända.

Samtidigt tar det tid att tänka. ”Tankar Tar Tid. Tankar tar tid att skapa, de tar tid att ha, (tankevård skulle det kunna kallas), de tar tid att använda, och det tar tid att göra sig av med, när de eventuellt blivit föråldrade. […] Störst blir tidsåtgången när det gäller att bygga upp, bygga om eller rasera hela stora tankestrukturer, hela tankeinfrastrukturer”(Jönsson 2006:90).

Vi måste med andra ord avsätta tid för att hinna med. Och samtidigt säger vi ofta till varandra att vi har ont om tid. Kan det vara så att vi ibland kan skapa mer tidsutrymme om vi gör en eller annan synvända?

 

Hur gör du för att skapa utrymme för att tänka? Hur kan du som chef/ledare stötta dina medarbetare i att skapa utrymme för tankar? Och hur kan vi skapa gemensamma utrymmen för att tänka tillsammans?

Referens:

Bodil Jönsson, Guld. Brombergs Förlag 2006.

Synvända enligt SAOB

 

För Gruppen för hållbart ledarskap i akademin

Birgitta Hellmark Lindgren

Ledarutvecklare

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.