Idag pratade jag med en grupp om förändringar och hur vi kan förhålla oss till dem. Jag tipsade deltagarna om att fokusera på det de kan påverka, som kontrast till att fokusera på allt sådant de inte kan påverka. Det vi fokuserar på har nämligen en tendens att växa i vårt medvetande och därefter som en konsekvens i resten av våra liv. Mer fokus på det jag kan påverka ökar mitt totala inflytande och vice versa.
Min erfarenhet är att vi människor i stress och osäkerhet gärna riktar vårt fokus på sådant vi inte kan påverka, med utpekande av syndabockar och känsla av hjälplöshet som följd. Vill jag ha ökat inflytande över mitt (arbets-)liv behöver jag alltså fundera på i vilken riktning jag riktar min tankeverksamhet och uppmärksamhet. Verka inifrån och ut genom att först och främst sätta mig i förarsätet i mitt eget medvetande.
Efteråt slog det mig att jag ofta ber kursdeltagare se förbi det möjliga när de formulerar sina ambitioner, missioner och visioner. Detta för att våra målsättningar ska leda till utveckling och inte enbart upprätthållande av status quo. Tänk bara på alla saker som varit ”omöjliga” historiskt men som är fullkomligt naturliga idag på grund av att någon sa ”det är visst möjligt”.
Först kraschade perspektiven i mitt huvud. Håll fokus på det du kan påverka men sträva efter det omöjliga. Jag upplevde en obekväm kognitiv dissonans, är jag inkonsekvent i mina budskap? Efter en promenad, samtal med inspirerande kollegor och en dubbel espresso växte dock perspektiven samman till en skön syntes. Det vi vill uppnå, visionen, får gärna kallas omöjlig bara den är klar, tydlig och viktig men vi behöver välja en framkomlig väg för att någonsin komma dit.
Så, vart riktar du ditt fokus ? Ser du vägen eller hindren? Vilken vision ger dig riktning, mening och motivation?