Masteruppsatsen Teknikutvärdering av Urintorkning i Pilotskala – ett Fältförsök i Finland (författare Caroline Karlsson) finns nu publicerad på DiVA. I det spännande masterprojektet testades urinsorteringsteknologin för första gången i fältförhållanden på en militäranläggning i sydvästra Finland. Uppsatsen kan läsas på: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1374211
Av samtliga globala processer som reglerar jordsystemet är de biogeokemiska flödena av
kväve (N) och fosfor (P) mest påverkade av mänskliga aktiviteter. Inerta former av N och
P omvandlas till reaktiva former som sprids i miljön, där de orsakar eutrofiering och
påverkar marina ekosystem negativt. Majoriteten av de reaktiva N- och P-formerna
används för framställningen av mineralgödsel. Ett alternativt sätt att producera gödsel är
att återvinna näringsämnena i avloppet. En teknik som återvinner näringsämnen i urin är
basisk urinsortering. Teknologin stabiliserar urea med ett basiskt torkningsmedium och
koncentrerar näringsämnena genom att evaporera vattnet i urinen. Slutprodukten är ett
torrt gödsel i pulverform.
I det här projektet testades urinsorteringsteknologin för första gången i ett fältförsök. Ett
system för urinsortering med kapacitet att förånga 40 kg urin/dygn/m2 konstruerades
och integrerades i ett befintligt torrt sanitetssystem för användning under en period på
tre månader. I projektet utvärderades 13 dygn av de 3 månaderna. Resultaten visade att
24 kg urin tillfördes systemet och att systemet kunde upprätthålla en kontinuerlig
torkning av urinen. Efter torkningen återvanns majoriteten (97 %) av N i slutprodukten.
På grund av att den tillförda mängden urin var liten blev växtnäringshalterna i
slutprodukten och i torrsubstansen (TS) av slutprodukten låga.
Systemet hade emellertid potential att torka mycket större kvantiteter urin. Om systemets
fulla potential hade använts, det vill säga att torka 40 kg urin /dag/m2, så hade särskilt
N- och P-halterna ökat avsevärt. N-halterna hade även ökat ytterligare om torkningen
hade utförts vid en lägre temperatur.
Systemets energiförbrukning var hög, eftersom systemet hade en kontinuerlig
energikonsumtion och även komponenter med hög effekt. I jämförelse med den
konventionella avloppsvattenreningen och produktionen av mineralgödsel har systemet
en hög energikonsumtion, men i jämförelse med en förbränningstoalett är systemets
energiförbrukning likvärdig. För att minska energiförbrukningen kunde reglertekniska
åtgärder utföras så att systemets energitillförsel upphör när systemet inte används.
Systemets energiförbrukning ska även ställas i relation till de problem som dagens
system för livsmedelsproduktion och sanitet medför. Till skillnad från nämnda system
möjliggör urinsorteringsteknologin besparing av dricksvattenresurser, ett slutet kretslopp
av näringsämnen och en minskad påverkan på miljön.”