Behovet av en mer cirkulär användning av näringsämnen, särskilt fosfor (P), har diskuterats i stor utsträckning i Sverige, inte minst som svar på den nysläppta utredningen om hållbar slamhantering (SOU 2020: 3). Hur skulle en övergång till en cirkulär ekonomi för fosfor kunna se ut? Hur mycket fosfor behövs för produktion av biomassa i Sverige? Och vilka möjligheter finns det att ersätta den, från jungfrulig källa, brett använda mineralfosforn med fosfor från sekundära källor?
I en artikel publicerad i Sustainability, uppskattade Lorick et al. (2021) den teoretiska återcirkulationspotentialen för fosfor i Sverige. För detta ändamål kvantifierades in-, och utflödena av fosfor från sektorer som producerar biomassa, och inkluderade även förluster av fosfor till vatten, deponier och motsvarande. För att utvärdera den faktiska möjligheten av återcirkulation av fosforrika avfallsflöden, karakteriserades flöden som för närvarande är underutnyttjade med avseende på fosforkoncentration, växtnäringstillgänglighet, föroreningsgrad och geografisk spridning.
Resultaten visade på en betydande potential för att öka cirkulationen av fosfor i både jord-, och skogsbruk i Sverige. Att helt använda den fosfor som för närvarande går förlorad till deponier eller motsvarande kan öka andelen näringsämnen som kan levereras med återcirkulerad fosfor från 62% till 77% för jordbruket och från 10% till 80% för skogsbruk. Dessutom finns det en stor mängd fosfor i gruvavfall som potentiellt kan användas för gödselproduktion.