Nyckelbiotopsinventeringen är i fokus – men det finns andra sätt att inventera skog med höga naturvärden

Bild

Just nu är det mycket diskussion och debatt om nyckelbiotoper och den nya inventeringsmetodiken som håller på att sjösättas. Skogsstyrelsen har en kampanj på Twitter under taggen #biotopmyterna där de redovisar vissa resultat från nyckelbiotopsinventeringen, tyvärr utan att ge källhänvisningar. Det finns även andra sätt att inventera skog med höga naturvärden som inte är lika kända och omdebatterade, men som är värda att uppmärksamma.

Alla medlemsländer inom EU måste i enlighet med Art- och habitatdirektivet
regelbundet rapportera förekomst och status för ett antal särskilt
skyddsvärda naturtyper och arter.  Från 2008 genomförs därför inventeringar av terrestra naturtyper vid SLU inom övervakningsprogrammet THUF (Terrester habitatuppföljning). Datainsamlingen är samordnat med Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS) och Riksskogstaxeringen och kompletteras sedan med en utökad inventering av mindre vanliga terrestra naturtyper. Den senaste rapporteringen till EU genomfördes 2014.

Skog som har habitatklassats till Västlig Taiga, Norra Uppland. Foto: Ola Borin, Riksskogstaxeringen.

För att ett skogsområde eller en provyta ska klassas som habitat inom ramen för habitatdirektivet ska vissa krav vara uppfyllda:

Skogen ska vara naturligt föryngrad, ej utsatt för omfattande avverkning de senaste 25 åren och inte haft någon antropogen hydrologisk påverkan. Den ska dessutom vara gammal (här uttryckt som + 40 år jämfört med rekommenderad slutavverkningsålder alternativt + 20 år om skogen håller mer än 10 m3 död ved per hektar eller är flerskiktad). Som alternativ till ålderskriteriet kan skogen ha varit föremål för naturlig störning eller naturvårdande skötsel.

 

Övningar i habitatbedömning  och klassificering  för Riksskogstaxeringens fältpersonal vid Högbo bruk i Gästrikland.  Foto:  Ola Borin, Riksskogstaxeringen

Läs mer om hur fältinventeringen går till

En analys av skogliga habitatdata från Riksskogstaxeringen gjordes inom SKA2015. Resultaten visar att hälften av den naturtypsklassade arealen finns utanför reservat, frivilliga avsättningar eller hänsynsytor och att huvuddelen ligger i den boreala delen av Sverige. Analysen visar också att arbetet med formellt skydd och frivilliga
avsättningar fokuserar på rätt områden. Med 4 procent av den produktiva skogsmarken skyddad har 23 procent av naturtypsarealen skyddats. På motsvarande sätt har 6 procent frivilligt avsatt produktiv skogsmark undantagit 21 procent av naturtypsarealen.

Det är viktigt att vara medveten om skillnaden mellan den operativa nyckelbiotopsinventeringen och andra sätt att kartlägga eller inventera skog med höga naturvärden. Nyckelbiotopsinventeringen är en osystematisk kartläggning som ger lägesbunden information för det operativa naturvårdsarbetet i skogsbruket, medan inventeringen av skogshabitat ger statistik om total areal skog med höga naturvärden, men ingen detaljerad information om var habitaten finns. Sen finns även de kontrolltaxeringar av nyckelbitoper som har genomförts vid några tillfällen och som tillför viss statistik.

Nyckelbiotopsinventeringen och habitatövervakningen genomförs på olika sätt och för olika syften, men tillsammans ger dessa båda inventeringar ett bra underlag för både strategiska och operativa beslut kring skoglig naturvård.

 

Skogliga framtidsanalyser som ett stöd för älgförvaltningen

Länk

SLU:s miljöanalys har nyligen avsatt medel för att kvantifiera möjliga  framtida fodermängder för två olika viltförvaltningsområden, ett i norra och ett i södra Sverige. Analyserna ska utgår från dagens skogstillstånd och simulering av olika alternativa skogsskötselåtgärder kommer att göras med hjälp av programvaran Heureka. Det är möjligt att genom aktiv skogsskötsel skapa mer foder i landskapet t.ex. genom att använda sig av förkortade omloppstider, lövgynnande röjning och/eller senarelagd gallring. För varje område beskrivs hur olika skötselstrategier påverkar framtida foderutbud och vilka skötselstrategier som ska väljas om man vill optimera foderproduktionen.

–        Vi söker nu efter intresserade älgförvaltningsgrupper som vill vara delaktiga i att ta fram och använda foderprognoser för sina respektive älgförvaltningsområden, säger Karin Öhman, som leder arbetet

Konsekvenser av älgbetning Foto: Hilda Mikaelsson, SLU

I ett debattinlägg i ATL ”Dags för jägarkåren att ta betesskadorna på allvar” krävde Göran Rune vid Skogsstyrelsen en gemensam kraftsamling  och konstaterade att betesskadorna är i princip oförändrade och alltför omfattande efter sex år med ny älgförvaltning

Foderprognoser ger underlag för en adaptiv, ekosystembaserad älgförvaltning och skapar möjligheter till att agera innan skogsbruket drabbas av alltför stora betesskador. Hur mycket foder som kommer att produceras i framtiden beror på hur skogen utvecklas. Men då vi inte vet med säkerhet hur skogen kommer att skötas är det viktigt att ta fram alternativa scenarier över skogens utveckling och därmed alternativa prognoser över förväntade framtida mängder av foder.

Arbetsmodellen har tidigare använts i en fallstudie i Kronobergs län där tre alternativa scenarier för skogens utveckling tagits fram och utvärderats för två älgförvaltningsområden. Både markägare och jägare var överens om att det alternativ som bäst uppfyller målen var en ökad satsning på tall. vilket står i kontrast till hur skogen idag i många fall sköts.

Länk till  Fakta Skog om foderprognoser

Framtidsanalyser av fodermängder genomförs som en del av SLU:s skogliga miljöanalys.

Älgbetad ungtall Övertorneå Norrbotten. Bild: Riksskogstaxeringen, SLU