Att ta ansvar för att minska smittspridning

In English below

SLU finns över hela landet och under pandemin har vi i ledningen tänkt på att det kan bli väldigt olika smittspridning på de olika orterna. Vi har därför valt att inte ta något centralt beslut om närvaro på arbetsplatsen som ska gälla alla, oavsett ort eller arbetsuppgift. Just nu ser vi att Uppsala påverkas mer, men jag ser med viss oro på siffrorna från Skåne där man nu märker en ökning i antalet smittade.

I förra veckan beslutade Folkhälsomyndigheten att skärpa råden för Uppsala län med anledning av ökad allmän spridning av covid-19.  Beslutet gäller 20 oktober till 3 november, men kan förlängas. De som vistas i Uppsala län uppmanas nu i möjligaste mån:

– Att undvika att resa med kollektivtrafik eller andra allmänna färdmedel.

– Om möjligt, undvika att ha fysisk kontakt med andra personer än de som man bor tillsammans med.

– Att arbeta hemifrån.

Det innebär för oss på SLU fortsatt att våra chefer är de som har mandat att besluta vilka medarbetare som behöver vara på arbetet och vilka som ska uppmanas jobba hemifrån, utifrån FHM:s rekommendationer. De skärpta allmänna råden innebär att chefer i Uppsala ska se över om det är möjligt att fler kan arbeta hemifrån.

Många av våra medarbetare, studenter och chefer har gjort ett hästjobb med att ta fram åtgärder, riktlinjer, stöd och information för att dämpa smittspridningen på arbetsplatsen och inom undervisningen. Det har bidragit till att smittspridningen inte har eskalerat inom SLU och vi fortsätter därför att genomföra verksamhet så smittskyddsanpassat som möjligt. Lokalerna är öppna för dem som behöver vara på plats och vi hjälps alla åt att fortsätta på samma ansvarsfulla sätt.

Vad Uppsalaregionen nu lyfter är behovet av att minska belastningen på kollektivtrafiken och lämna plats åt dem som måste åka kollektivt. Det blir då särskilt viktigt att de på Ultuna som kan arbeta hemifrån ges möjlighet att göra det, särskilt de som tar sig till arbetet via kollektivtrafik. För egen del plockar jag fram den starka cykelbelysningen, skaffar vinterdäck och bereder mig på en längre cykelsäsong än vanligt. Bra både för hjärtat och för att minska smittspridningen. Ses vi på cykel på sträckan längs med Fyrisån i höst och vinter?

Avslutningsvis – låt oss nu hjälpas åt att hålla undan smittspridning på alla våra campus, undvik kollektivtrafiken, håll distans på stan och umgås socialt via telefon om smittspridningen blir oroande. Då hoppas i alla fall jag att siffrorna viker i Uppsala och inte sticker uppåt på andra håll i landet.

——————————————————————–

We’re all responsible for reducing the spread of the virus

SLU is present all over the country and during the pandemic, university management has realised that the virus can spread in very different ways in different locations. This is why no decision on working from home has been taken that applies to everyone, regardless of where they work and what they do. Right now Uppsala is affected, but I’m also concerned about the figures from Skåne that show an increase in the number of people who have tested positive.

Last week, the Public Health Agency adopted stricter guidelines for Uppsala County (only in Swedish) due to the rising number of Covid-19 cases.  These guidelines apply from 20 October to 3 November but may be extended. Those who live in or visit Uppsala County are encouraged to:

– avoid public transport to the extent possible

– if possible, avoid physical contact with persons other than those from the same household

– work from home.

Here at SLU, this doesn’t change anything. It’s still up to line managers to decide who should be encouraged to work from home and who needs to be present. The stricter guidelines mean that SLU managers in Uppsala need to decide if more colleagues can work from home.

Many of our employees, students and managers have had a tough job providing guidelines, support, information and measures to reduce the spread of the virus in classrooms and in the workplace. This way, we have avoided an escalation of the virus at SLU, and we will continue to take the measures needed to reduce the spread of infection. Our campuses remain open for those who need to be there, and we must all take responsibility and do our part.

The most important guideline in the Uppsala area is to reduce the strain on public transport to allow those who have to use it to travel without crowding. This means that it is particularly important that Ultuna staff who can work from home do so, especially if they travel to work using public transport. Me, I’m digging out the extra stong bike lights, getting winter tyres and preparing myself for a longer-than-usual bike season. Good for the heart and for keeping the virus at bay. Will I see you on your bike along the River Fyris this autumn and winter?

Last but not least – let’s all pitch in to reduce the spread of the virus on our campuses, avoid using public transport, keep your distance when out and about and socialise online or over the phone if the infection rate picks up. That way, I hope we can see the figures for Uppsala move in the opposite direction and keep figures for the rest of the country from increasing.


Nobelpris…

In English below

Något som jag, liksom andra forskare, alltid är nyfiken på är naturligtvis om årets Nobelpris berör något jag arbetat med, känner till eller har ansvar för. Jag har också ofta funderat över bristen på jämställdhet bland de naturvetenskapliga Nobelprisen. Är det faktiskt brist på kvinnor som förgrundsfigurer vid nya upptäckter? Och i så fall varför? Är kvinnor inte del av upptäckterna eller synliggörs de inte? Eller kommer det lösa sig på sikt? Under min tid på universitet har jag träffat många kvinnliga forskarkollegor som varit briljanta, nytänkande, noggranna och hårt arbetande.

Så förra årets moll av att se 9! manliga pristagare byttes snabbt i dur när jag läste att pristagarna till Nobelpriset i kemi var Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna. Och extra roligt att priset berör det ämne som var det allra första jag läste in mig på inför Almedalen 2019; gensaxen CrispR/Cas9. Ännu roligare är det att Emmanuelle Charpentier dessutom var verksam i Sverige, vid Umeå universitet, vid upptäckten.

Det finns också flera hos oss som arbetar med gensaxen som med hög precision kan förändra arvsmassan i djur, växter och mikroorganismer. Det finns självklart etiska aspekter med en så kraftfull teknik, men också en stor potential för genomslag i växtforskning, växtförädling och i studier av geners funktion hos träd.  I Almedalen 2019 hette SLU:s seminarium GMO hjärta EKO = SANT? (1) och jag lärde mig mycket av den dialogen. Redan 2016 presenterades faktiskt Sveriges första ”CRISPR-Cas9-gröda” – en specialpotatis för stärkelseindustrin.

När fredspriset sedan går till FN:s livsmedelsprogram, WFP, som arbetar hårt mot Agenda2030-målet ”No hunger”, så blev dagen ännu ljusare. För det är ett arbete som är globalt avgörande, och under min tid på SLU har jag förstått mer och mer av komplexiteten i vad som krävs för att målet ska nås. Det finns också många på SLU som arbetar med att ta fram den kunskap som behövs för att trygga tillgången till livsmedel.

All denna nya kunskap kan göra stor nytta i arbetet med att nå Agenda 2030-målen. Det är uppenbart för mig hur samhällskunskap och naturvetenskap tillsammans behöver kroka arm för att vi ska nå en hållbar framtid. Och att dessa två pris påminner om att det arbete våra medarbetare gör på SLU är samhällsrelevant såväl som i forskningsfronten. Så även om alla Nobelpris är av stor vikt och roliga att läsa om så grattis, speciellt till pristagarna inom kemi och fredspriset då de berör SLU:s verksamhetsområden. Till Umeå universitet såklart men framför allt grattis till samhället. Det här är prisad verksamhet som är viktigt på riktigt.

(1) Seminariet i Almedalen finns inspelat i podcasten Shaping our food – om växtförädling och djuravel. https://shapingourfood.libsyn.com/15-gmo-hjrta-eko-lika-med-sant. Endast på svenska.

——————————————————————

The Nobel Prize…

Just like other researchers, I am always curious to see if the year’s Nobel Prizes are in any way related to something I have worked with, that I am familiar with, or have responsibility for. And I’ve often reflected on the lack of gender equality amongst Nobel Prize winners in the natural sciences. Are there simply fewer women at the forefront of new discoveries? If so, why? Are women just not involved in making these discoveries, or are they overlooked? Will this change over time? Throughout my academic career, I have met many outstanding, innovative, meticulous and dedicated researcher colleagues who happened to be women.

So imagine my delight when I found out that this year’s Nobel Prize in Chemistry has been awarded to Emmanuelle Charpentier and Jennifer A. Doudna – quite the change from last year’s nine (!) male prize winners. Even more exciting is that this year’s prize recognises a subject that is one of the very first I read up on before Almedalen Week 2019 – the CrispR/Cas9 genetic scissors. What’s more, Emmanuelle Charpentier was active at Sweden’s Umeå University when the discovery was made.

Many of us at SLU work with these genetic scissors that enable us to change the DNA of animals, plants and microorganisms with incredible precision. Naturally, such powerful technology raises ethical questions, but it also has great potential for breakthroughs in plant research and breeding, and in studies of the functional genetic studies of trees. . SLU’s seminar for the 2019 Almedalen Week addressed genetically modified organisms, and I learnt a lot from the discussions. Back in 2016, Sweden presented its first “CRISPR-Cas9-crop” – a special potato designed for the starch industry.

Another highlight was seeing the Peace Prize go to the UN’s World Food Programme that works hard towards the “Zero Hunger” goal of Agenda 2030. This goal is of global importance, and since joining SLU I have developed a greater understanding of the complexity involved in achieving it. Many people at SLU are working towards creating the knowledge necessary for securing access to food.

All this new knowledge can make an enormous difference in the work towards achieving the Agenda 2030 goals. I can see clearly how the social sciences and natural sciences need to work side by side in the quest for a sustainable future. These prize winners highlight how the work we do at SLU is relevant to both society and research. Even though all Nobel Prizes are major achievements and are exciting to learn about, I must especially congratulate this year’s Nobel Chemistry and Peace Prize winners, as their work has a direct link to SLU’s operations and activities; congratulations Umeå University, but most of all, congratulations to society. These are prized activities that really will make a difference.