månadsarkiv: november 2019

Nytt exjobb om lantbrukares beslut om att odla baljväxter – “To Bean or Not to Bean”

Svenskt, klimatsmart, växtbaserat och gärna lokalproducerat är mervärden som ofta lyfts när våra matval diskuteras. Svenska baljväxter har en stor potential i hållbara livsmedelssystem och nya livsmedelsprodukter som innehåller baljväxter, så som bönpasta eller bönmjöl, har utvecklats. Trots det utgörs mindre än 2 procent av odlingsarealen i Sverige idag av baljväxter i form av ärter och bönor. Varför odlas inte mer svenskt protein när efterfrågan finns? I vår uppsats har vi, Jenny Öhlin och Emil Månsson, valt att fokusera på hur lantbrukare tar beslut kring sitt val av gröda och hur de ställer sig till att odla mer baljväxter i framtiden. Att odla böna eller inte odla, det är frågan.

Livsmedelsindustrin och jordbruket både påverkar och påverkas av klimatet. Modern jordbruksproduktion är skapad för att öka och effektivisera produktionen för att trygga livsmedelsförsörjningen, vilket bygger på en ökad och högre användning av resurser och insatser för att upprätthålla detta. I många fall har detta inneburit att det går mot rationalisering, mer specialisering av grödor och högre grad av monokulturer. Mer baljväxter i odlingen ger potential att diversifiera växtodlingen samt att tillföra kväve till odlingsmarken genom biologisk kvävefixering. Trots alla möjligheter och fördelar med att odla baljväxter är totala odlingsarealen av bönor i Sverige liten. Åkerböna kan odlas i större delen av Sverige, är relativt enkel att odla och kräver inga specialmaskiner. Vilka resurser påverkar lantbrukares beslut att odla åkerböna? Och hur skiljer sig beslutsprocessen mellan lantbrukare som odlar åkerböna och lantbrukare som inte odlar åkerböna? Vår studie syftade till att finna skillnader och likheter mellan lantbrukare som odlar och inte odlar åkerböna, för att förstå vilka som är de mest avgörande resurserna och hur lantbrukare använder dessa för att fatta beslut i sitt företagande.

För att göra det möjligt att både statistiskt jämföra och få en djupare förståelse av det empiriska materialet använde vi en kombination av kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod. Det empiriska materialet samlade vi in via telefonintervjuer med totalt 60 lantbrukare fördelade i fyra län i Sverige (Uppsala län, Västmanlands län, Östergötlands län och Västra Götalands län). Hälften av lantbrukarna odlade åkerböna, hälften gjorde det inte. Den insamlade data har sedan analyseras genom både en kvalitativ tematisk analys och en kvantitativ statistisk analys för att testa ett antal hypoteser.

Resultatet av vår studie visar att beslutsfattandet vid val av gröda är nära kopplat till lantbrukarnas företagande och allokering av resurser. I huvudsak avgör de fysiska resurserna om lantbrukaren har förmåga att odla åkerböna eller inte. Exempelvis tillgänglig maskinpark, torkanläggning, åkerareal och geografiska odlingsförutsättningar. De humana resurserna som exempelvis utbildning, erfarenhet och rådgivare påverkar också beslutsfattandet i allmänhet, men påverkar inte beslutet att odla åkerböna i hög grad. I vår studie skiljer sig lantbrukarnas uppfattning om åkerbönan som potentiell gröda. De lantbrukare som odlar åkerböna ser grödan som en möjlighet, medan de som inte odlar ser grödan som en risk. Särskilt ogräsproblem lyftes som en utmaning tillsammans med den långa vegetationsperioden vilket kan ge en mycket sen skörd. Lantbrukare som odlar åkerböna är mer strategiska och tänker långsiktigt när de planerar sin växtodling, medan lantbrukare som inte odlar åkerböna är mer flexibla och anpassningsbara till föränderliga förutsättningar och omständigheter. Odlingen av åkerböna kan ses som en innovation, där vi utgår från definitionen att en innovation är en idé som uppfattas som något nytt för individen. Osäkerhet för en innovation kan vara ett hinder för att implementera den i sitt företagande. För att nå ett mål om att odla mer åkerbönor i framtiden kan utvecklingen av nya sorter och leveransalternativ vara ett sätt att övervinna denna osäkerhet och göra åkerbönan mer lämpad och attraktiv att odla.

Läs hela studien här: https://stud.epsilon.slu.se/15053/1/mansson_e_ohlin_j_190913.pdf

Den svenska trindsädens miljöpåverkan kartlagd i examensarbete

Ett nyligen avslutat examensarbete har undersökt miljöpåverkan från svenskproducerad trindsäd men hjälp av livscykelanalys (LCA).

Trindsäd är proteinrika baljväxter som tröskas när de är fullt mogna och används som livsmedel eller foder. Idag produceras en stor del av den trindsäd som vi svenskar äter i andra delar av världen och transporteras långa sträckor för att till slut hamna på vår tallrik. Länder som vi importerar trindsäd från är bland annat Kanada, Kina, Italien och Turkiet. I vissa fall kan enbart transporten till Sverige stå för mellan 40-70 % av klimatavtrycket från trindsäden. Svenska bruna bönor och gula ärtor har länge funnits i matbutikernas hyllor och på senare år har även svenska kidneybönor, svarta bönor och vita bönor dykt upp på hyllan. Frågan är hur stor miljöpåverkan svenskproducerad trindsäd har? För att ta reda på detta undersöktes åkerbönor, gula ärtor, gråärtor, trädgårdsbönor (ex. kidneybönor, vita bönor), linser och lupin med hjälp av LCA. Där det var möjligt studerades både den konventionella och ekologiska odlingen av de olika sorterna. De miljöaspekter som ingick var energiförbrukning, klimatpåverkan, övergödnings- och försurningspotential, samt markanvändning. Även trindsädens kolinlagring i mark och användning av växtskyddsmedel inkluderades i studien.

Resultatet visade att produktionen av trindsäd i Sverige sker utan så mycket insatsvaror förutom diesel och mindre mängder mineralgödsel och växtskyddsmedel (de senare enbart i den konventionella odlingen). I genomsnitt stod dieselförbrukningen för ca 75 % av energiförbrukningen och ca 40 % av klimatpåverkan för trindsäden. Även lustgasutsläpp från mark gav ett stort bidrag till klimatpåverkan med i genomsnitt drygt 40 %. Användningen av mineralgödsel, särskilt kväve, i den konventionella odlingen påverkade miljöbelastningen och ökade både energiförbrukning och klimatpåverkan. Mycket trindsäd produceras dock helt utan mineralgödselkväve i Sverige. I denna studie var det enbart trädgårdsbönorna som antogs gödslas med kväve vilket gav trädgårdsbönorna högst miljöpåverkan i flera kategorier. Konventionella åkerbönor och ärtor som bara gödslas med mineralgödsel i form av fosfor och kalium påverkade inte miljön i lika stor utsträckning. Generellt hade de olika sorterna av trindsäd relativt lika påverkan på klimatet, det varierade mellan 173-256 g CO2-ekv per kg, förutom för trädgårdsbönorna som uppnådde 409 g CO2-ekv. per kg (figur 1).

Figur 1: Total klimatpåverkan från studerade trindsädssorter.

Resultatet påverkades av hur stor skörden antogs vara eftersom miljöpåverkan uttrycks i per kg trindsäd. Därför är generellt en hög skörd bra då det minskar miljöbelastningen per kg.

Vid en jämförelse av resultatet i denna studie med andra LCA:er som har undersökt produktion av trindsäd, både i Sverige och andra länder, så finns det resultat som både ligger i nivå med denna studie och resultat som visar på högre miljöpåverkan. De studier som visar högre resultat har generellt inkluderat en högre användning av växtskyddsmedel och mineralgödsel vilket leder till en högre miljöpåverkan.

Det finns flera positiva aspekter med att producera trindsäd som inte ingick i studien, så som ökad biologisk mångfald, att trindsäd fungerar som avbrottsgröda i spannmålsdominerade växtföljder och lämnar kväve kvar i marken som nästkommande gröda kan utnyttja. Sammantaget visar studien att svenskproducerad trindsäd på tallriken ger låg miljöpåverkan jämfört med många andra alternativ och bidrar även med mervärden som vanligtvis inte ingår i en LCA.

Arbetet finns i sin helhet här: https://stud.epsilon.slu.se/15068/18/kruger_persson_s_190930.pdf