Veterinär och docent Marie Rhodin forskar inte bara på hästens rörelseapparat utan utreder även kliniska fall som kommer till Hästkliniken på Universitetsdjursjukhuset.
Den här dagen fick hon återbesök av en Holsteiner som har en tydlig hälta från vänster bakben men där det varit svårt att lokalisera var smärtan kommer ifrån. Vid tidigare besök har bedövningar lagts som uteslutit smärta från hoven till hasen samt från knäleden. Även en scintigrafi-undersökning har utförts men det fanns inget ökat upptag av gamma-strålning i skelettet som visade på skelettskada.
Däremot har hästen mjukdelsskador runt knäleden i en av de tre knäskålssenorna. Men det är oklart om dessa kan vara den enda orsaken till hästens långvariga kraftiga hälta. Bedövning i detta område minskar hältan men släcker den inte helt.
Då hästen vid tidigare besök visat reaktion vid högt böjprov av vänster bakben beslutades idag att gå vidare med att utesluta att hästen även har ett höftledsproblem.
Först lokalbedövade Marie huden vid höftleden. Eftersom kan det vara svårt att hitta in i höftledens ledspringa, som ligger djupt in under en stor muskelmassa, fick Marie sedan hjälp av en av UDS mycket välutbildade veterinära bildspecialister på häst, Charles Ley . Med hjälp av ultraljud kunde Charles följa kanylens väg in mot höftleden och korrigera riktningen så den hamnade rätt. Om bedövningsmedlet hamnar utanför leden finns risk att stora nerver runt omkring bedövas, vilket kan göra hästen mycket vinglig som följd. Utförandet av bedövningen genomfördes korrekt utan några komplikationer.
Före och efter bedövningen utvärderade Marie hästens rörelsemönster i hältgången med hjälp av avancerad objektiv hältutredningsteknik bestående av markörer som fästs på hästens huvud, manke och kors. Dessa markörer registreras av höghastighetskameror, placerade utmed hältgången, för att m
äta vilket ben hästen är halt ifrån, vilken typ av hälta (belastnings- eller frånskjutshälta) samt grad av hälta. Sedan kan en exakt jämförelse göras före och efter bedövningen så att veterinären kan se om hältan minskar samt hur mycket den minskar.
Bedövningen av höftleden visade dock ingen skillnad i hältgrad. Därmed kunde höftleden uteslutas som orsak till hältan. I det avslutande samtalet med djurägaren bestämdes det att upprepa ultraljudsundersökningen runt knäledens mjukdelar vid nästa återbesök efter hästen ordinerats fortsatt vila.