Rektorsbloggen

Valet är över, och utgången genererar fler frågor än svar på vad som nu kommer att ske. Återigen blir det en minoritetsregering och därmed kan nästan vad som helst hända. För vår del är det spännande att se vem som blir nästa landsbygdsminister. Och om det kommer att finnas ett landsbygdsdepartement. Fortsätter SLU att ligga under eget departement eller flyttas vi över till våra kollegor under Utbildningsdepartementet?

Detta är frågor som brukar dyka upp vid en ny regeringsbildning. Hur går det den här gången? Lika viktigt är valet av utbildningsminister för oss. Vi har många frågor om den högre utbildningen gemensamt med kollegorna i högskolevärlden. Skolan har tagit stor plats i valdebatten, men högre utbildning och forskning har lyst med sin frånvaro.

Men vad som än händer står SLU väl rustat inför framtiden. Den 10 september invigde landsbygdsministern VHC som en viktig del i förnyelsen av Ultuna campus. För första gången sedan Veterinärhögskolan flyttade hit från Stockholm för snart 40 år sedan kan merparten av anställda och studenter på VH-fakulteten samlas under ett tak i ett modernt vetenskapligt centrum för forskning, utbildning och djursjukvård.

Med VHC och UDS här på campus Ultuna och med ”Nationellt forskningscentrum för lantbrukets djur” i Lövsta, sätter vi Sverige på kartan ordentligt. Här kan vi erbjuda SLU:s forskare, nationella och internationella kolleger och andra intressenter tillgång till norra Europas mest avancerade anläggningar för undervisning och forskning kring djur av alla slag, från lantbrukets djur till sällskapsdjur och sportdjur.

SLU:s VH-fakultet kommer tillsammans med universitetsdjursjukhuset (UDS) att ha närmare 700 anställda och 1000 studenter på plats i huset. Vi ser fram emot att VHC – liksom BioCentrum och MVM – ska bli en attraktiv samlings- och mötesplats som bidrar till fler och konstruktiva samarbeten både inom SLU och med externa kollegor och samarbetspartners.

Det är med blandade känslor jag gratulerar prorektor Torbjörn von Schantz till rektorsuppdraget för Lunds universitet. (Jag utgår ifrån att regeringen följer styrelsens rekommendation och utser Torbjörn senare i höst). Det är tråkigt att han lämnar oss – vi har trivts mycket bra tillsammans – men samtidigt är det inte fel att nya rektor för Lunds universitet är väl bekant med SLU. Vi har redan mycket goda relationer och ett antal samarbeten med Lunds universitet, och att Torbjörn nu tar över rodret där lär inte försämra förutsättningarna i framtiden!

 Lisa Sennerby Forsse

Rektor

Våra yrkesutbildningar är en central del av SLU:s identitet. Vi är det enda universitetet som ger dessa utbildningar i Sverige. Det är därför viktigt att vi tillsammans hjälps åt att stärka bilden av varumärket, innehållet och målen med dessa utbildningar.

Precis efter sommaren stötte jag ihop med frånträdande och tillträdande SLUSS-ordförande. Båda, som snart är klara agronomer, berättade att man funderade på att anordna ett möte med temat ”Vad är en agronom?”. Anledningen är att varken agronomistudenter eller eventuella, blivande sådana, känner en tydlig yrkesidentitet eller förstår vad en agronom är, eller kan bidra med. Nu arbetar kåren med att öka kännedomen om utbildningens möjligheter och relevans.

 När jag inte tillhörde SLU var jag rätt klar över vid vilken fakultet de olika yrkesutbildningarna var placerade. Men inte över vem som var huvudman för agronomutbildningen!

En av tankarna med Framtidens SLU är ju att stärka vår identitet som ett ledande sektorsuniversitet. Ett av de förslag som organisationsutredningen lämnade hösten 2012 var att den jordbruksrelaterade forskningen skulle samlas under fakulteten i Alnarp, medan dåvarande NL-fakulteten huvudsakligen skulle forska inom miljö- och biovetenskaper. Nu blev det inte så. Viktiga skäl var att vi inte ville skilja miljöforskningen från produktionsforskningen inom jordbruket, och att NL-fakulteten skulle ansvara för åtminstone en av våra stora yrkesutbildningar, agronomutbildningen (inriktningar ekonomi, livsmedel, landsbygdsutveckling eller mark/växt).

En följd av det blev att rektor inrättade ”Programnämnden för utbildning inom naturresurser och jordbruk” med ansvar för dessa agronomutbildningar. Nämnden bemannas med fyra representanter (inkl. ordf.) från NJ, och en representant från vardera av de andra tre fakulteterna. Rektor inrättade också ”Programnämnden för utbildning inom veterinärmedicin och husdjur” som bl.a. ansvarar för utbildningen av husdjursagronomer. I denna finns också tre lärare/forskare (inkl. ordf.) från VH och en representant från NJ.

Utbildningsnämnden har nu startat en viktig utredning om upplägget och innehållet i agronomprogrammen. Jag tycker det är viktigt att samtliga fakulteter som alltså är delansvariga för agronomutbildningarna, nu hjälper de huvudansvariga programnämnderna att lyfta fram en tydligare bild av vad en agronom är, och var utbildningarna ges. Så slipper vi kanske frågan i framtiden: Agro-Vadå?

 Torbjörn von Schantz

Prorektor

På måndag välkomnar jag 40 doktorander och MSc studenter från hela världen till en 10 dagars “Summer School on Food Security, Safety and Quality”. Deltagarna vid detta Global Challenges University Alliance (GCUA) initiativ kommer från tio ledande universitet i Brasilien, Kina, Japan, Thailand, Indonesien, USA, Holland, Etiopien, Uganda och SLU (flera nationaliteter). Kursen har planerats av tre unga SLU-forskare (Sofia Boqvist, VH, Su-lin Hedén och Rikard Landberg, NJ), med stöd av en global referensgrupp. Förutom ämnesspecifika moment kommer deltagarna också att tränas i ledarskap, ett särskilt önskemål från deras seniora kollegor tidigare. Ett spännande kursinslag blir gästföreläsningar av Hans Rosling och Johan Rockström om global demografi och ”planetary boundaries”.

Ett specifikt mål för GCUA är att underlätta för framtidens ledare inom bioekonomin att skapa egna globala nätverk tidigt i karriären. Dessa doktorander och MSc studenter på den aktuella kursen blir ju alla specialister inom olika delar av livsmedelsområdet. De kommer med tiden att avancera inom universitet, näringsliv, myndigheter och NGO:s, och kanske också inom politiken i sina hemländer. Tillsammans kommer då dessa GCUA-alumner från hela världen kunna bilda ett fantastiskt globalt nätverk – redo att möta framtidens stora utmaningar inom livsmedelsområdet.

Sedan hösten 2012 har vi nu hållit GCUA workshops vid SLU om ”Bioenergi”, ”Framtiden för Maten”, ”Invasiva arter”, ”Gröna och Hållbara Städer” och ”Framtidens skogsbruk”. SLU-ledda grupper från de två sistnämnda skriver just nu på ”position papers” som sammanfattar globala kunskapsluckor och forskningsbehov, samt planerar för två ”Global Challenges Summer Schools” under 2015. Närmast på tur står en workshop om” Akvakultur och framtidens livsmedelsförsörjning” den 22-24 oktober, och en workshop om ”Vilda djur och deras interaktioner med människan” vårvintern 2015. Det är en alldeles särskild styrka för SLU att vi i god intern samverkan kan ordna workshops och kurser över olika ämnes-, orts- och fakultetsgränser, d v s ta vara på universitetets samlade kompetens.

 Planeringen har också påbörjats för en GCUA workshop med det något mångtydiga arbetsnamnet ”Lantbruk utan antibiotika”. Den stora ökningen i antibiotikaresistens riskerar att ställa läkare och veterinärer utan läkemedel mot svåra infektioner – en verklig global utmaning! I Sverige har vi varit tidiga med att inse problematiken och vårt lantbruk till hör de som använder minst antibiotika. Detta har möjliggjorts genom framgångsrik samverkan mellan forskare från olika discipliner, myndigheter och näring. Denna typ av samverkan måste förstärkas också på global nivå. Forsknings- och utbildningssamverkan mellan ledande universitet inom GCUA kan bli ett bidrag till denna utveckling.

Under hösten kommer vi att formalisera samarbetet mellan de universitet som vill ingå i GCUA. Tanken är att olika tematiska workshops och sommarkurser nu skall börja rotera mellan de deltagande universiteten och att SLU initialt skall koordinera verksamheten.

Denna typ av global universitetssamverkan kan bara bli framgångsrik om universitetsledningar, forskare och doktorander ser fördelar med att delta i arbetet.

Min förhoppning – rimligt välgrundad – är att olika universitetsledningar ser GCUA som en kvalificerad komponent i internationaliseringsarbetet och som något som ger högre synlighet gentemot politiska system, internationella organisationer och finansiärer. Forskarna ges chansen att möta nya kollegor och identifiera nya forskningsprojekt, i framtiden kanske med global räckvidd och finansiering. Doktoranderna – framtidens ledare i den globala bioekonomin – får nya ämneskunskaper och tidiga insikter från förhållanden i olika världsdelar. Den kanske viktigaste och mest bestående effekten av GCUA-arbetet blir nog ändå formerandet av nya globala nätverk på alla tre nivåerna.

Johan Schnürer

Vicerektor för samverkan