Kategori: Okategoriserade

Världen står inför utmaningen att både klara livsmedelsförsörjningen till en snabbt växande befolkning och att möta stora klimat- och miljöförändringar. Det finns bred samsyn om att ett hållbart nyttjande av de biologiska naturresurserna i en kunskaps-baserad, global bioekonomi är en förutsättning för att kunna klara detta. Paradoxalt nog har samtidigt delar av de gröna näringarna i Sverige en svag konkurrenskraft och betydande ekonomiska problem. SLU måste därför kunna klara att både vara en stark, relevant och lokal samverkanspartner för de gröna näringarna i Sverige och en viktig aktör i det akademiska kunskapssystemet, inte minst globalt.

Samverkan inom och utom universitetet

För att möta dessa utmaningar måste SLU bli bättre än vad vi är idag på att ta tillvara interna samverkansmöjligheter – både inom och mellan discipliner. Formerandet av ett SLU Partnerskap, förankrat i ett antal regionala noder, underlättar för våra samverkanspartners i näringar och samhälle att få tillgång till hela universitetets samlade kunskap, kompetens och innovationsförmåga. En strategisk vidareutveckling av SLU-gemensamma, tematiska forskningsplattformar stärker interna synergier och ökar extern attraktionskraft. Utvecklingen av Global Challenges University Alliance ger universitet tillgång till framstående akademiska miljöer över hela världen. 

 SLU har sin bas och sin särart inom produktionsvetenskaperna, traditionellt med nära anknytning till skogsbruket, trädgårdsbruket och jordbrukets växt- och animalie-produktion. De veterinärmedicinska vetenskaperna har tidigare varit nära kopplade till animalieproduktionen men har på senare tid fått ett mer uttalat fokus på sport- och sällskapsdjur. Sedan 1980-talet har våra olika miljövetenskaper utvecklats starkt och grundvetenskaper med molekylär, genetisk och ekologisk inriktning har alla bidragit till att SLU nu är högt rankat som forskningsuniversitet.  Som jag ser det bör SLU nu ta nästa steg och vidareutveckla det man skulle kunna kalla ”förädlingsvetenskaperna”. Forskning kring landskapsarkitektur och planering, djur–natur–hälsa, livsmedel–nutrition–hälsa och bioraffinaderi–bioenergi–biomaterial är viktiga exempel på sådana forskningsfält – alla av mycket stor betydelse för samhället och medborgarna.

Tydligare kommunikation

SLU har både högkvalitativ forskning med stor omvärldsrelevans och framgångsrika yrkesprogram som ger mycket hög anställningsbarhet för våra studenter.  Ett av våra problem är att omvärlden, inklusive våra presumtiva studenter, alltför sällan känner till detta. Vi måste därför bli mycket bättre på att kommunicera vår verksamhet på ett enkelt och tydligt sätt – som samtidigt går att utveckla och fördjupa beroende på mottagare.

Jag tror att ett sätt vore att förmedla att all verksamhet vid SLU ytterst syftar till att bidra till att alla människor får ett ”Bra liv” i en ”Rik miljö” – och att en förutsättning för detta är utvecklingen av ”Hållbara produktionssystem” inom de gröna näringarna. Begreppen och målen ”Bra liv”, ”Rik miljö” och ”Hållbara produktionssystem” kan alla illustreras med bilder som talar till både förnuft och känsla. Ordningsföljden kan sedan förändras beroende på sammanhang och målgrupp.

Förhoppningsvis kan alla våra medarbetare känna att deras insatser inom utbildning, fortlöpande miljöanalys och forskning – grundläggande såväl som tillämpningsnära – bidrar till att nå dessa tre övergripande mål. I korthet handlar det om att kommunicera att vårt universitet är ett ”SLU för Människa och Miljö”!

Frågan är befogad – ska vi fortsätta att tillhöra ett sakdepartement eller ska SLU slå följe med våra kollegor inom universitets- och högskolevärlden? Visar vi inte vår vilja, så väljer någon annan åt oss. Det är inte helt lätt för ledning och styrelse att göra det vägvalet då vi inte vet vad det ena eller andra valet innebär.

Frågor, men inga svar 

Vi har hittills inte hört något direkt från berörda departement, däremot har andra i vår omgivning ställt frågan både i riksdagen och i media, utan att få några upplysande svar. Själv har jag, när jag fick tillfälle, ställt frågan till vår nya minister för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, om hur hon ser på SLU. Hennes svar var som väntat att man inte hunnit diskutera det ännu, men att man avser att återkomma. På styrelsens uppdrag kommer jag nu tillsammans med vår styrelseordförande Rolf Brennerfelt att begära tid för en uppvaktning hos nya landsbygdsministern Sven-Erik Bucht och därefter hos utbildningsministern. Vi har många frågor att dryfta som bl a handlar om SLU:s ställning och möjligheter att göra sig gällande i ett multidepartement som det nya Näringsdepartementet. Stora infrastrukturfrågor och myndigheter som Trafikverket, Bolagsverket, Sjöfartsverket, SJ och många andra är konkurrenter om uppmärksamhet och medelsfördelning. Hur kan våra frågor om utbildning, forskning och miljöanalys ta plats i Näringsdepartementet, när just dessa frågor har sin hemvist i ett annat departement? Och hur ser utbildningsdepartementet på SLU:s sektorsroll och gröna profil?

 Ny strategi från 2017

Under tiden går verksamheten förstås vidare. På vårt senaste prefektmöte – som var mycket välbesökt och konstruktivt – var temat SLU:s pågående arbete med strategin för 2017-2020. Den ska landa i ett antal övergripande strategiska mål, och särskilt prioriterade aktiviteter/insatser för att nå vår vision ”SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper”. Diskussioner fördes i arbetsgrupper kring de tre huvudmålen. Hur ska vi arbeta för att:

• Stärka varumärket SLU
• Skapa ett mer sammanhållet SLU
• Bli en starkare global aktör

 Många goda förslag och idéer blev resultatet av diskussionerna, och dessa kommer att gå in som underlag i det fortsatta strategiarbetet. Processen för hur det SLU-övergripande strategiarbetet ska se ut är igång, och kommer att kommuniceras på medarbetarwebben efter att styrelsen sett förslaget i december. Inbjuden visionstalare denna gång var Johan Kuylenstierna, VD på SEI som gav en livfull och engagerad utblick om de globala värdekedjorna inom mat-vatten och energiproduktion i ljuset av klimat- och miljöutmaningarna. Det är kärnfrågor för SLU, och diskussionerna fortsatte långt in på kvällen….

 Bra utfall i ansökningsomgången

Formas publicerar nu de senast beviljade ansökningarna på sin hemsida och glädjande nog finns SLU väl representerat i listorna. Jag har inte sett någon total sammanställning hur det gått för SLU i ansökningsomgångarna på de olika råden ännu, men det ser lovande ut! Så bra och viktigt är SLU att de båda departementen vi nu diskuterar borde överträffa varandra för att få härbärgera oss – eller hur?

 Lisa Sennerby Forsse

Rektor

SLU är ett stort och framgångsrikt universitet som står sig väl i nationella och internationella jämförelser. Vår minsta verksamhet, den fortlöpande miljöanalysen, är trots sin litenhet på SLU (drygt 10 procent av om­sätt­ningen) ändå störst i Sverige. Ingen annan organisation i landet bedriver så brett, omfattande och framgångsrikt miljöanalysarbete som SLU. I viss utsträckning är det här ett resultat av att nationella myndig­heter som Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten numera endast är beställare. Tidigare operativ verksamhet har knoppats av, och i flera fall flyttats till vårt universitet. De är nu delar av våra tio miljöanalysprogram, med verksamhet som sträcker sig från marina miljöer till högfjäll.

Arbetet haltar

Runt millenieskiftet berömde sig Sverige för att ha etablerat ett slagkraftigt system för att lösa miljö­problemen. Med de nationella miljökvalitetsmålen togs ett samlat grepp. Olika myndigheter tog sig an rollen som miljömålsansvariga, och siktade på att lösa miljöproblemen inom en generation. Arbetet haltar dock alltmer; nästan inga mål nås och samordnings­problemen i olika led är betydande. Inte minst gäller detta den internationella utvecklingen, särskilt inom EU, Via konventioner, förordningar och direktiv tar denna över allt fler taktpinnar. Miljömålssverige har ofta svårt att förhålla sig till utvecklingen. De ökande kraven i kombination med det miljöbudgettak som tycks råda, gör svensk miljöanalys alltmer ekonomiskt pressad. Nationella ambitioner ges upp till förmån för kraven på ”internationell rapportering”. Och många miljö- och resurshushållningsfrågor måste naturligt­vis lösas i internationell samverkan – men visst borde vi i högre grad även finnas med i de grupper som tar emot rapporteringen och bearbetar den till beslutsunderlag?

Kan göra mer

Vi gör en del, men skulle kunna bidra mycket mer än vi gör idag. Vi borde även kunna bidra till att utveckla miljöanalysen på ett generellt plan – från ”sjuk trut till beslut” (för att travestera på alla ”jord-bord”-slogans). Miljöanalysen behöver i än högre grad bli en naturlig del i samhällets olika planerings- och beslutsprocesser. Goda exempel att bygga på finns bl.a. i den marina övervakningen och skogsövervakningen. Och många spännande möjligheter finns att effektivisera de tekniska delarna av miljöanalysen.

Men till allting behövs resurser! I dagsläget är vi kraftigt kringskurna och hinner oftast endast med de löpande inventeringarna, datasammanställningarna och rapporteringarna. Det ska bli spännande att se hur en ny regering tar sig an det aktuella området. Miljöanalysen kommer dock säkert att fortsatt vara SLU:s minsting. Men med lite mera hull skulle vi kunna börja trimma musklerna och på allvar ta det ansvar som följer av att vara störst i landet!

Göran Ståhl

Vicerektor för miljöanalys