För SLU är samverkan med ”de gröna näringarna” en viktig och naturlig del av verksamheten. För detta har vi också tydligt stöd i högskolelagens 2 §: “I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta”.
Delar av jordbruksnäringen har under senare år tydligt signalerat att SLU har avlägsnat sig från näringens behov av problemlösning och tillämpningsnära forskning. Delvis beror detta på tidigare regeringsbeslut om att näringen själv skall ta mer ansvar för sin kunskapsuppbyggnad – vilket kanske inte alltid skett. Dessutom både vill – och måste – SLU utveckla sin grundforskning, bl.a. för att kunna konkurrera med andra universitet om forskningsanslag.
En annan förklaring är att det har varit relativt lätt att få forsknings- och foma-medel för att förklara och beskriva de miljöproblem som jordbruket orsakar. Att få medel för forskning som kan ge vetenskapligt baserade lösningar på problemen har varit svårare.
Nu kommer även statsmakterna med tydliga uppmaningar till SLU att bidra mer till utvecklingen av ett kunskapsintensivt lantbruks- och livsmedelssystem, dels i den statliga utredningen om lantbrukets konkurrenskraft, dels i regeringens pågående arbete med en nationell livsmedelsstrategi.
I detta läge ställs det stora krav på ledarskap och kommunikation – inte minst måste vi göra ”de gröna sektorerna” medvetna om vad universitetsrollen och det fria sökandet efter ny kunskap innebär. Vetenskapligt djup och hög kvalitet är ju absoluta förutsättningar för att vi ska kunna bidra – men vi måste också bli mycket bättre på intern samverkan över olika gränser. Som universitet måste vi själva motverka uppbyggnaden av organisatoriska stuprör och undvika att boa in oss i olika ”komfortgropar”.
Ledningar på olika nivåer måste både kunna förbättra den egna verksamheten och uppmuntra utvecklingen av andra områden vid SLU. De måste också bli mycket bättre på att utveckla, kommunicera och förankra visioner, mål och strategier, och de måste lyssna mer på medarbetare och uppmuntra goda initiativ. Om vi lyckas med detta blir SLU en mycket starkare, effektivare och mer attraktiv samverkanspartner – och en bättre miljö för medarbetare och studenter.
Just nu har vi större samverkansprojekt på gång inom flera områden:
Livsmedel
Forskning och utbildning inom livsmedelsområdet lämpar sig mycket väl för intern samverkan, mellan bl.a. olika produktionsvetenskaper, miljövetenskaper, ekonomi och livsmedelsvetenskap. Livsmedel skall produceras på ett hållbart sätt (miljömässigt, ekonomiskt, socialt), de skall vara bra för hälsan och naturligtvis också smaka gott! En SLU-övergripande arbetsgrupp formulerar just nu SLU:s inspel till den nationella livsmedelsstrategin. Jag ser fram emot gruppens slutsatser om hur SLU kan bidra till ett svenskt livsmedelsystem med fokus på hållbarhet och hälsa. Inom detta område har vi också provat ett nytt roligt sätt att möta storstadsbefolkningen – ett Matologi-event i Stockholm i slutet av augusti. Här samtalade kända kockar med SLU-forskare och storstadsborna mötte studenter, forskare och lokala livsmedelsproducenter i en intensiv dialog.
Jordbruk
SLU arbetar just nu med ett långsiktigt strategiskt samverkansavtal med Hushållningssällskapens förbund om både undervisnings- och forskningssamarbete, t.ex. via industridoktorander. Vi diskuterar också med en bredare gruppering inom jordbruksnäringen om att bygga gemensamma projekt inom en ”forsknings- och innovationsplattform för lantbruk och livsmedel”.
Forskningsnära företag
I både Alnarp och Ultuna samarbetar vi med Akademiska hus för att utveckla konceptet ”Green Innovation Park”. Här skall företag inom de gröna sektorerna erbjudas lokaler och tillgång till annan infrastruktur nära de starka forsknings- och utbildningsmiljöerna på SLU (www.greeninnovationpark.se). Detta kommer att vara bra både för studenter och forskare och vi räknar med att utvidga konceptet till SLU Umeå.
Skansen och Östersjön
Några av våra forskare arbetar nu intensivt med kunskapsinnehållet i en stor permanent Östersjöutställning på Skansen. Här samverkar vi också effektivt med Stockholms universitet. Institutionerna för akvatiska resurser och mark & miljö leder SLU:s arbete, men flera andra institutioner kommer att involveras.
Sammanfattningsvis så utvecklas SLU:s interna och externa samverkan mycket väl av många engagerade medarbetare. Om vi som har olika ledningspositioner kan bli ännu bättre på kommunikation och ledarskap så kan SLU verkligen bli det universitet som är bäst i landet på samverkan.
Johan Schnürer
Vicerektor