SLU är ett stort och framgångsrikt universitet som står sig väl i nationella och internationella jämförelser. Vår minsta verksamhet, den fortlöpande miljöanalysen, är trots sin litenhet på SLU (drygt 10 procent av omsättningen) ändå störst i Sverige. Ingen annan organisation i landet bedriver så brett, omfattande och framgångsrikt miljöanalysarbete som SLU. I viss utsträckning är det här ett resultat av att nationella myndigheter som Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten numera endast är beställare. Tidigare operativ verksamhet har knoppats av, och i flera fall flyttats till vårt universitet. De är nu delar av våra tio miljöanalysprogram, med verksamhet som sträcker sig från marina miljöer till högfjäll.
Arbetet haltar
Runt millenieskiftet berömde sig Sverige för att ha etablerat ett slagkraftigt system för att lösa miljöproblemen. Med de nationella miljökvalitetsmålen togs ett samlat grepp. Olika myndigheter tog sig an rollen som miljömålsansvariga, och siktade på att lösa miljöproblemen inom en generation. Arbetet haltar dock alltmer; nästan inga mål nås och samordningsproblemen i olika led är betydande. Inte minst gäller detta den internationella utvecklingen, särskilt inom EU, Via konventioner, förordningar och direktiv tar denna över allt fler taktpinnar. Miljömålssverige har ofta svårt att förhålla sig till utvecklingen. De ökande kraven i kombination med det miljöbudgettak som tycks råda, gör svensk miljöanalys alltmer ekonomiskt pressad. Nationella ambitioner ges upp till förmån för kraven på ”internationell rapportering”. Och många miljö- och resurshushållningsfrågor måste naturligtvis lösas i internationell samverkan – men visst borde vi i högre grad även finnas med i de grupper som tar emot rapporteringen och bearbetar den till beslutsunderlag?
Kan göra mer
Vi gör en del, men skulle kunna bidra mycket mer än vi gör idag. Vi borde även kunna bidra till att utveckla miljöanalysen på ett generellt plan – från ”sjuk trut till beslut” (för att travestera på alla ”jord-bord”-slogans). Miljöanalysen behöver i än högre grad bli en naturlig del i samhällets olika planerings- och beslutsprocesser. Goda exempel att bygga på finns bl.a. i den marina övervakningen och skogsövervakningen. Och många spännande möjligheter finns att effektivisera de tekniska delarna av miljöanalysen.
Men till allting behövs resurser! I dagsläget är vi kraftigt kringskurna och hinner oftast endast med de löpande inventeringarna, datasammanställningarna och rapporteringarna. Det ska bli spännande att se hur en ny regering tar sig an det aktuella området. Miljöanalysen kommer dock säkert att fortsatt vara SLU:s minsting. Men med lite mera hull skulle vi kunna börja trimma musklerna och på allvar ta det ansvar som följer av att vara störst i landet!
Göran Ståhl
Vicerektor för miljöanalys