SLU:s forskning och utbildning rör världens viktigaste utmaningar för framtiden; livsmedels-och råvaruförsörjning samt miljö- och klimatförändringar. Dessa frågor engagerar allt fler universitet i dag. För att vi ska behålla en tätposition krävs en kraftsamling.
Vid mina möten med prefekter och medarbetare, och i brev till universitetsledningen och styrelsen, vill många behålla den nuvarande fakultetsindelningen. Man är orolig för att väl fungerande institutioner eller kluster kommer att splittras med en ny eller delad fakultetstillhörighet.
En ny fakultetsorganisation kommer inte att medföra att nuvarande institutioner eller centra splittras. Framtidens SLU syftar till det motsatta, nämligen till att ÖKA möjligheterna till intern samverkan. Vi vill ytterligare stärka SLU:s forskning och utbildning, bl.a. genom att minimera interna hinder för samarbeten.
En viktig förutsättning för ETT SLU är att vi motverkar splittringen mellan campus och fakulteteter. Men också att vi främjar och stöder de institutioner eller kluster som tillhör mer än en fakultet, som finns på mer än en ort, eller som har sin fakultetsledning på en annan ort. Dessa enheter är viktiga hörnstenar för att bygga ett starkt framtida SLU. Här behövs det därför, enligt min mening, extra stimulansmedel. Det är också viktigt att universitetet ger ordentligt finansiellt stöd åt sådana fakultets- och campusövergripande forskningssatsningar som föreslås av gruppen som studerat SLU:s organisation och struktur.
Det krävs också ett nytt ledarskap. Om vi får fakultetsgemensamma institutioner så är det inte prefekterna på dessa institutioner som skall resa mellan dekaner, fakultetsledningar och campus! Utan här måste dekanerna tillsammans regelbundet möta sina gemensamma prefekter och i samverkan enas om finansiering av ny infrastruktur, nya tjänster etc. Eventuella skiljaktigheter får lösas i ledningsrådet, i samråd med dekanerna.
En ny fakultetsindelning skall stödja tydligare prioriteringar inom universitetets olika verksamhetsområden. Ingen fakultetsindelning kan i det här sammanhanget bli helt perfekt. Här kan de fakultetsgemensamma enheterna stå för överlappet mellan fakulteterna, och därmed utgöra viktiga centra för nya fakultetsövergripande satsningar.
Kan vi sen också få en fakultetsindelning som både internt och externt bejakar SLU:s unika sektorsroll inom svensk forskning och utbildning så blir det här väldigt bra.
Torbjörn von Schantz