När jag var barn lärde min mormor mig att kura skymning. Det innebar att vi satt en stund vid köksbordet och blickade ut genom fönstret och betraktade hur dagen övergick ikväll. Jag minns det som en behaglig stund då vi inte gjorde något särskilt. En tyst och omfamnande samvaro. Vi lät bli att tända lamporna.… Fortsätt läsa Att göra ingenting är en aktiv handling – en betraktelse om mellanrum