Jag skriver dessa första rader i vår nya ledarskapsblogg med skrivkramp, men jag gör det ändå. Detta kan jag tacka min coach för. När hon en gång i tiden märkte att jag sköt upp vissa av mina arbetsuppgifter, initiativ och beslut sa hon ”David, done is better than perfect”. Detta perspektiv har jag sedan dess funnit mycket användbart i situationer då jag kört fast eller, som med denna blogg, inte hittat ett sätt att börja.
Generellt när vi ska påbörja något nytt (arbete, projekt, kreativ process, ny rutin etc.) finns det två vanligt förekommande förhållningssätt. Antingen börja direkt, eller planera först och börja sedan. Båda vägarna har sina fördelar och fallgropar. Vi människor har även lite olika fallenhet för respektive väg. Att våga kasta sig ut i osäkerhet är lättare för somliga, medan andra har lättare för att stanna upp och tänka efter först.
Strukturer omkring oss har även de stort inflytande över oss när det gäller att agera eller vänta. Dessa strukturer kan t.ex. vara verksamhetsrutiner, gruppnormer eller uttalade deadlines.
Det finns naturligtvis inget optimalt sätt att förhålla sig när det gäller att agera direkt eller planera mer. Ett sätt att avgöra vad som är lämpligt i en given situation är hur komplex frågan är och hur många som kommer att påverkas. Ju mer komplex och ju fler som påverkas desto större behov av impulskontroll och planering.
Som ledare blir det alltså viktigt att ha självinsikt, empati för dem du leder och förståelse för hur strukturer påverkar oss själva och andra. En bra början för dig som ledare är att reflektera över hur bred din repertoar är. Vågar du chansa när det behövs? Kan du stanna upp när det behövs? Hur bra omdöme har du att avgöra vad som behövs i en given situation?
Med dessa frågor ställda publicerar jag detta blogginlägg, trots att det varken är komplett eller perfekt. Det är nog ändå ändamålsenligt.