”Fint ska det va!” sa en bekant härom veckan när jag berättade att jag skulle till Öregrund. För honom, liksom för många andra, var Öregrund känt som en plats dit man åker på sommaren. Äter på restaurang, åker båt, tittar på solnedgången och åker hem igen dagen därpå. Eller åtminstone när semestern är över. Men jag skulle vilja se andra bilder av Öregrund; andra än de sedda genom Uppsalabornas ögon. Nu är jag såklart medveten om att det rent krasst inte är möjligt för mig att se Öregrund genom några andra ögon än mina egna, men nog kan man få andra perspektiv genom att lyssna på fler människors berättelser om platsen? Jag slängde mig in i min bil utan AC och körde dit en av försommarens riktigt stekheta dagar.
Jag pratade med företagare och andra engagerade om hur det är att vara verksam på en plats med så stora variationer i säsongen. Från mina intervjuer framkom det tydligt att bilden av Öregrund skiljer sig betydligt mellan ”öregrundare” och de som är aktiva på platsen bara delar av året. Samtliga jag har pratat med uttrycker, på ett eller annat sätt, en kärlek till Öregrund. Men olika saker lyfts som platsens fördelar. Synen på turister som närande eller tärande beror såklart kanske främst på vad man livnär sig på, men också på huruvida man är verksam under hela eller delar av säsongen. Butiker och restauranger och annan turistverksamhet får såklart ett uppsving under sommaren, och för de som håller öppet året runt kan det till och med vara så att det är sommarens vinst som gör att de kan driva företaget runt också resten av året. Samtidigt uttrycker ”öregrundarna” jag talat med att de känner en viss lättnad när turistsäsongen är över. ”Det är ganska skönt att det inte är sånt tempo året om”, säger en. En annan uttrycker sig mer negativt:
”Nu är du på besök så du kanske tycker att det är jättefint och gulligt här, men det är så förstört och sönderexploaterat. Sommartid så når vi upp till 12 restauranger. […] Och sen ska vi gå och titta på deras vinterförvaring resten av året tycker de.”
Öregrundsbon som står för citatet ovan uttrycker att det finns en stor skillnad mellan säsongs- och åretruntföretagarnas syn på turister som resurs och på Öregrund som plats. Andra har också, på en direkt fråga från mig, uttryckt att det finns en skillnad i drivkraft hos dessa olika typer av företagare. Det finns en underförstådd, eller rent av uttalad, bild om att Öregrundsborna inte har samma vinstintresse som de säsongsverksamma.
Det tycks, kanske föga förvånande, som att åretruntföretagarna skiljer sig från säsongsföretagare både vad gäller kundgrupp och relation till dessa kunder. En företagare som driver sommarrestaurang förklarar att turister och sommarbesökare är hans främsta kunder. ”De [åretruntöppna restauranger] skulle inte kunna ha öppet om inte lokalborna var där. Vi skulle inte kunna ha öppet så och klara oss”. Trots att detta – att säsongsöppna företagen inte i förstahand har lokalbor som kunder tycker jag mig skönja en stark önskan att bli ”accepterad” av lokalborna: ”Man hoppas ju att de förstår att man inte bara är någon Stockholmare som kommer dit och inte bryr sig om Öregrund” uttrycker en.
Nämen hörrni! Mer om intervjustudien i Öregrund kommer ni kunna läsa mer om i skriftserien. Ta det lugnt i hettan så länge.
/Ylva