Under midsommarhelgen läste jag ett reportage i tidningen Land om byn Röstånga som bjöd in en konstnär att bo och verka i byn för att utmana byinvånarnas sinnen. Läs nätversionen här. Reportaget om Röstånga utmanade mig att våga tänka nytt och innovativt kring landsbygdsutveckling. Precis som Anneli skrev för något inlägg sen så kan landsbygdsutveckling se ut på väldigt olika sätt.
I fallet med Röstånga används konstnären som en katalysator, det är inte nödvändigtvis konstnären i sig som driver utvecklingen i byn. Konstnären kan därför inte heller ses som den enskilda entreprenören i det som händer. Istället används konstnären som det att samlas kring, något som drar folk till sig, och därmed möjliggör att människor börjar prata med varandra. I mötet kan sedan landsbygdsutvecklingen ske genom att t ex idéer utbyts och en stämning för byn sätts. Byinvånarna blir tillsammans, i mötet, entreprenörer i utvecklingen av den egna bygden.
Att se entreprenören som något vidare än bara den enskilda personen är dock ett perspektiv som jag sällan ser i strategier, konsultrapporter, statliga policys och till stor del även i forskning kring entreprenörskap. Det är något vi i vårt projekt och i vår forskning i stort arbetar med att förändra. Vi vill bredda synen på vad entreprenörskap och vad en entreprenör är då vi tror att det kommer göra att fler kan se entreprenörskap som ett verktyg för utvecklingsarbete. Precis som de gjort i Röstånga när de involverar hela byn för att tänka innovativt för framtiden.
– Annie
1 kommentar